- 12

För andra dagen i rad tog jag mig ut i snön. Trots tolv minusgrader genomled jag fem kilometer löpning. Förvisso friskt i luften ute men kroppen tycker inte att det är speciellt skönt. Benen är stela som pinnar.

Nu har jag i alla fall kommit upp i 2,5 mil löpning under december. Det är nästan fem mil mindre än jag sprang i december förra året. Inte bra. Det jag kan trösta mig med är att mina kilometertider är ett par sekunder bättre.

Underkänt

December har varit en svag träningsmånad. Magsjuka och förkylning har satt stopp för träning men de få pass jag har hunnit med har ändå känts bra. I dag sprang jag min lätta runda "Tvåvarvaren" som är 7,23 kilometer lång. Det var aningen svårsprunget efterson det snöat väldigt mycket de senaste dagarna. Tempot blev såklart lidande men en bit under 5 minuter per kilometer klarade jag av. Nu hoppas jag kunna springa en sväng i morgon också. Just nu har jag inte ens kommit upp i två mil denna månad. Klart underkänt.

Nu skall Theos bord och stolar målas. Grundmålningen är klar och nu skall den svarta färgen strykas på. Lagom påfrestande denna måndag. Julklappar får handlas i morgon.

Dagens rätt

Närmare en månad har gått sedan senaste inlägget. Klart underkänt men tid och kraft har gått åt till annat. Först och främst tog sömnlösa nätter all ork att uträtta något vettigt och när jag har bloggat har jag gjort det på Nyheter24.

Nu är det dags igen och när jag skriver detta har jag precis sprungit 6,2 kilometer. En lunchjogg kort och kort. Det kändes bra trots att jag iu förra veckan fick en släng av magsjuka. Att springa i strålande vinterväder är underbart och då kvittar det att snömodden gör det tyngre. Annars har det varit dåligt med löpträning den senaste månaden. Det här var mitt andra pass i november och sedan det senaste inlägget här i bloggen har jag bara gjort tre pass. Glädjande är att det ändå känns bra de gånger jag är ute vilket betyder att jag borde vara ordentligt grundtränad.

Min förhoppning är att komma ut oftare framöver och då hoppas jag även kunna "skryta" om det här i bloggen. Tid kommer att finnas och jag kommer att orka med att skriva. Theo har nämligen börjat sova på nätterna nu. Det är galet skönt!

Historisk!

I dag var det avslutning för babysången i Kummelby Kyrka. En riktig grabbaktivitet. Eller kanske inte. Av cirka 20 föräldrar var jag ensam pappa. Det fungerade det också. Kyrkan på bjöd på tårta efter sången. Tårta som också vidarebefordrades till Theo. Theo sover aningen bättre på nätterna nu, även om det är långt ifrån fläckfritt. De minuter extra Theo ändå sover gör livet klart drägligare och nu är det två pigga herrar som har kul på dagarna!

Theo är till och med så pass pigg att han orkar leka på egen hand. För tillfället ät det slutklängt i mina byxben. Det gör att jag hinner skriva lite blogginlägg om Djurgården Fotboll. Det senaste hittar ni här. Klicka runt lite på bilderna så gör ni mig en tjänst. Tack för att du hittade hit.

I kväll är det dags för träning igen. Det blir troligtvis ett kortare pass. Kroppen är lite sargad efter helgens långpass och hockeymatch.

Hockeymatchen var förövrigt mot Stockholm Falcons. Ett nystartat lag som inte har kvalitet för att ens spela i den lägsta serien. I en riktigt tråkig match stod vi, BK Borsten, till slut som segrare med 16-3. Jag lyckades bli historisk i matchen. Falcons, som inte gjort ett enda mål på tre matcher, lyckades göra sitt historiska första mål när jag var inne på isen. Lite ironisk att vara inne på baklängesmål mot ett gäng riktiga brödlirare när jag klarat mig undan i de två tidigare matcherna då vi har mött bra motståndare. Poängmässigt var matchen också en flopp för mig. Ett målpass lyckades jag göra och den kom till vårt sista mål. Då var det 36 sekunder kvar av matchen. Att säga att målet var spiken i kistan eller matchavgörande känns inte riktigt rätt…

Långpass!

För stunden är det full fart på många ställen förutom här på bloggen. Då kan det vara läge att uppdatera med att berätta att jag idag genomförde mitt första långpass sedan Lidingöloppet. 18.72 sprang jag i bra tempo - 4,37 min/km. Det kändes bra hela vägen och när jag kom hem frågade grannen om jag skulle ut och springa. Han såg ut som ett frågetecken när jag förklarade att jag redan hade varit ute i en timme och 26 minuter.

I veckan startade jag en ny blogg. Den finns hos Nyheter24 och i den kommer jag att skriva om Djurgården Fotboll. Det blir ett litet extrajobb och flyter det på med läsare blir det även en extraslant. Några stora summor är det inte tal om men likväl en inkomst. Kanske skall jag sätta in pengarna på Theos sparkonto? Bloggen hittar ni på nyheter24.se/blogg/djurgarden

I övrigt är sömnbrist inneordet för tillfället. Theo gör sitt bästa för att hålla oss vakna på nätterna och vi är något slitna här hemma. Det är tröstlöst att inte få sova och det är minde spännande att gå runt som en orkeslös zombie på dagarna. Theo är då hur pigg som helst och det är tråkigt att man då inte orkar med honom eftersom man själv är nedkörd och trött.

Hockeysäsongen i fyran har börjat och mitt lag Buffalo Borsten har tyvärr startat med två raka förluster. 5-8 i premiären mot Undici följdes upp av 5-7 mot Orminge. Den andra matchen borde vi ha vunnit. Vi hade en tvåmålsledning till den tredje perioden men det var visst inte tillräckligt. Med 49 sekunder kvar gjorde Orminge 6-5 i powerplay. Ny match i morgon mot seriens slagåse Stockholm Falcons. 20.00 på Zinkensdamm är det nedsläpp.

För egen del har det spelmässigt gått skapligt. Jag har fått spela back i inledningsmatcherna och jag har en del att lära mig på den positionen. Två poäng och två utvisningar har jag samlat på mig i de två matcherna. Mest intressant är att jag ännu inte har varit inne på något baklängesmål. Min femma har i de två matcherna totalt spelat 5-0 i spel 5/5. Jag får tacka mina medspelare för att de håller ordning på mig så att puckarna inte ramlar in…

Ruskrunda dagen före hockeyderbyt

Regn och rusk ute men likväl genomförde jag under kvällen en joggingrunda. Det var stumt i benen när jag gav mig ut i mörkret. I måndags hade jag en tung hockeyträning där jag åkte mycket skridskor och i går spelade jag golf vilket innebär cirka en mils promenad. Trots dessa två aktiviteter kände jag att det var läge för en runda. Det gäller att koma igång i tid om jag skall springa mer i november det här året än förra.

Närmare nio kilometer sprang jag och tempot på rundan var 4.38 per kilometer. Ett okej tempo med tanke på att benen var tröga och vädret tungt. Nu är det verkligen höstväder ute och det blir många tunga sträckor med ordentlig motvind. Passen med bra tider lär få vänta på sig några månader.


I morgon är det dags för säsongen andra hockeyderby mellan Djurgården och AIK. När lagen möttes senast hade inte AIK vuxit in i elitseriekostymen men trots det körde laget över ett håglöst Djurgården. Nu är det upp till bevis för Djurgården. En vinst är ett måste. Två raka derbyförluster mot ett på papperet klart sämre AIK kommer inte att uppskattas av fansen. Lagen är formstarka och mycket talar för en jämn och intressant drabbning i Globen.

Vityaz Chekhov

För en tid sedan införskaffade jag en liten låda som ger mig tillgång till väldigt många TV-kanaler. Det gör att jag nu kan se Visat Hockey. Nu visar de KHL-matchen mellan Vityaz Chekhov och Salavat Yulaev. Låter kanske inte speceillet upphetsande men Vityaz Chekhov är en rysk variant av Hanson Brothers på isen. Det skall intressant att de vad de kanadensiska slagskämparna Darcy Verot, Josh Gratton, Chris Simon och Brandon Sugden hittar på. Spelare som dragit på sig flera hundra minuter i utvisningsbåset den här säsongen.

Utvisad mycket har även lagets headcoach Andrei Nazarov varit.

I motståndarlaget Salavat spelar Robert Nilsson och Patrick Thoresen.

Let´s get ready to rumble!

Oktober

I natt vreds klockan tillbaka en timme. Då kan det även vara läge att titta tillbaka i backspegeln på oktober som avslutas i dag.

Även om jag inte har skrivit något här på bloggen den senaste tiden om förberedelserna inför Stockholm Marathon 2010 så flyter träningen på. När dessa rader skrivs har jag precis avklarat ett lättare löppass. Överlag har det varit ganska lätta pass den här månaden. Kroppen har inte känts helt hundra och detta kombinerat med lite sömn på grund av en förkyld gnällig ettåring har inte gjort att steget har blivit lättare.

Totalt har jag sprungit vid tio tillfällen den gångna månaden. Antalet löpkilometer blev 73,5. Det är min bästa oktobermånad sedan jag började träna. Förra året sprang jag 56,5 kilometer i oktober. Nästan två mil mer i år! Även september var bättre i år men det beror bara på att jag sprang Lidingöloppet.
Parallellt med löpningen har jag under oktober tränat en del hockey. I samband med de träningarna brukar jag passa på att köra egna skridskoövningar för att få upp flåset. Kombinationen löpning och skridskoåkning är bra och den ger resultat.

Till sist några rader om helgens DIF-matcher. I lördags spelade Djurgården hockey borta mot Timrå och i dag, söndag, var det fotbollsmatch i Gävle mot Gefle. Hockeylaget gjorde en stabil insats mot Timrå och vann komfortabelt med 6-3 trots att Timrå målmässigt var nära för en kort stund. Djurgården tuggade på med fyra jobbande kedjor där alla var med och gjorde jobbet. Kul att Marcus Krüger noterades för tre målgivande passningar. Förhoppningsvis lossnar det för honom nu.

I fotbollsmatchen blev det oavgjort. Djurgården mittback Prince Ikpe Ekong kvitterade till 2-2 i den tredje övertidsminuten. Stor glädje? Nej, inte direkt. Ekong nickade bollen förbi egen målvakt och gjorde således självmål. Gefle pressade på i den andra halvleken och var förvisso värda en poäng. EN poäng som tog dem upp på kvalplats i tabellen. Gefle hade chans att ta sig förbi AIK i tabellen och på så sätt hade självmålet kunnat vara något positivt. Men då Elfsborg vek ned sig mot AIK spelade självmålet ingen roll. Det var onödigt och värdelöst på alla sätt. Ekong har nu gjort självmål två matcher i rad och kanske skall han spela forward med Kennedy nästa säsong. Kennedy gjorde mål bakom motståndarmålvakten i matchen och har den här säsongen nu gjort nio mål. Imponerande.

Två poäng trots fortsatt måltorka

Tim Eriksson startade och avslutade matchen mot Linköping med att tugga knopp på bänken. Först som extraforward och sedan i väntan på att hans straffmål skulle bli godkänt av videodomaren. Målet godkändes och Djurgården kunde trots sin tredje raka match utan spelmål kamma hem två poäng.

Djurgården kom till spel utan två av de största stjärnorna. Marcus Nilson (sjuk) och Marcus Ragnarsson (axel) saknades. Tidigt i matchen fick laget också klara sig utan en tredje. Nils Ekman knäskadades, eventuellt allvarligt, när han bentacklades av Johan Andersson. Tunga avbräck för Djurgården. När Ekman inte kunde fortsätta ersattes han av Tim Eriksson som kom in i matchen med pigga ben. I övrigt såg det ut som det gjort i de senaste matcherna. Laget var uddlöst framåt och skapade få målchanser. Inte heller i powerplay förmådde laget att på allvar hota Linköpingsmålvakten Fredrik Norrenas nolla.

Owuyas första elitserienolla
I Djurgårdens mål stod Mark Owuya. I och med att Linköping var lika uddlösa framåt som Djurgården fick han hålla sin första elitserienolla i karriären. Han har ibland en något säregen stil mellan stolparna men pucken stannar oftast på rätt sida om mållinjen och det är det viktigaste.

Efter 65 mållösa spelminuter fick matchen avgöras på straffar. Djurgården skickade först fram Mario Kempe som elegant lurade upp Fredrik Norrena på läktaren. Kempe han med många vrickningar med både klubba och kropp innan målet var helt öppet för att lägga in pucken med en backhand. Snyggt.

Linköping missade sina två första straffar och därmed hade Tim Eriksson chansen att avgöra. Även han siktade på att dribbla mot Norrena och även denna gång lyckades det bra. Det gick dock inte lika enkelt som för Kempe. Trots att pucken hamnade bakom Norrena dömdes det inte mål. Det var först efter en stunds konversation med videodomaren som Erikssons mål godkändes. Anledningen till samtalet framkom aldrig men gissningsvis var det för att se om pucken studsade på Tim efter det att Norrena hade rört på pucken. Om så hade varit fallet skulle det inte ha blivit mål. På repriserna var det omöjligt att se vilken väg pucken tog in i mål.

Tim får vara nöjd med att ha fått avgöra matchen med sitt mål men hans målnolla är dock fortfarande kvar den här säsongen. Mario Kempes straff räknas som avgörande och räknas därför in i statistiken.

Två viktiga poäng spelades hem men det finns fortfarande en hel del spelmässigt att önska. Oroande också att Nisser Ekman troligtvis är borta en längre period och att Marcus Ragnarsson, enligt Aftonbladet, funderar på att lägga av på grund av sin axelskada.

Bottennapp i Scandinavium

Djurgården nollades för andra gången i rad på bortais när laget föll med 0-3 mot Frölunda i Scandinavium. Siffrorna var smickrande för Djurgården som bjöd på ett riktigt bottennapp.

Hemmalaget, sist i tabellen före nedsläpp, behövde inte förta sig. Djurgården bjöd inte på något motstånd att tala om men var desto generösare överlag inne på isen. Målvakten Mark Owuya storspelade och gjorde sig verkligen förtjänt av lönen. Tyvärr var han en av få som gjorde det i denna match och han är säkert också en av spelarna som ligger långt med i löneligan.

Framåt var Djurgården uddlösa. Få chanser skapades. Frölunda skapade desto fler men det var ändå på individuella misstag som laget kunde göra sina mål. Vid det första målet kantrade hela Djurgården över på samma kant och det öppnade hela isen för ett 2/1-läge som utnyttjades. Tvåan satte Niklas Andersson, ensam med Owuya, sedan han snappat upp pucken efter det att Jimmie Ölvestad ramlat i anfallszonen. Siste målskytt var Robin Lindqvist som framför mål kunde gräva in trean. Några blåmärken efter att ha parkerat där en stund lär han inte ha fått. Det var passivt värre framför mål.

Nya tag för Djurgården på torsdag. Då väntar formsvaga Linköping. Poängbehovet är ännu inte skriande men avståndet till lagen framför ökar för varje omgång utan poäng. En tröst är att matchen spelas på hemmaplan. På Hovet har Djurgården tre raka segrar. På bortais har laget nu två raka förluster och sex spelade perioder utan att göra mål.

SVT briljerar

SVT briljerar i dag med en härlig kort text om Mjällbys Moestafa El Kabir. I rubriken står det att han nästa säsong skall lämna Mjällby för en annan klubb och bli proffs. Bara det är fel i sig. Gissningsvis har han haft fotboll som arbete även i Mjällby vilket då således placerar honom i proffsfacket. I texten får vi även veta att han skall bli utlandsproffs. Han skall spela i en klubb utanför Sverige- Spännande! El Kabir är från Marocko. Vad är man som marockansk proffsfotbollsspelare i Sverige? Jag sätter mina slantar på utlandsproffs…


Länk till artikeln
(Edit: Nu är texten omskriven)

Nyhet på SVT är också att AIK får klara sig utan backen Per Karlsson i dagens match mot Halmstad. Det stämmer förvisso men någon direkt nyhet är det inte. Senast Per Karlsson spelade var i matchen mot BK Häcken som avgjordes 18 september. Det var fem omgångar sedan.

Fotboll och en lördag i Åkers Styckebruk

Fotbollssäsongen går mot sitt slut. Bara tre matcher återstår för Djurgården och den första av dem spelas i eftermiddag. Då möter laget Elfsborg på Stadion. Djurgården spelar om platserna fem till nio samtidigt som Elfsborg ser ut att inte kunna lämna sin fjärdeplats. Det är med andra ord upplagt för en match utan direkt dramatik och spänning. Det Djurgården spelar för är några extra tusenlappar i klubbkassan då en bättre tabellplacering ger en check med ett större belopp. Visst är det viktigt för Djurgården, då det är ebb i kassan, att kunna få in mer pengar men det fungerar kanske inte som något större morot för vaken publik eller spelare.

Då dessa rader skrivs är det bara några timmar kvar till avspark. Regnet öser ned utanför fönstret. Trots det skall det bli kul att gå till Stadion. Det skall bli kul att se laget spela även om det i det blöta underlaget finns en risk för att det kan bli parodi. Men det är klart att det skall vara ett långt uppehåll under sommaren när planerna är som bäst. De behövde väl repa sig eftersom de blev misshandlade med spel ett par gånger i veckan redan i mars.

En lördag i Åkers Styckebruk
Lördagskvällen tillbringades till stora delar i Åkers Styckebruk. Dit åker man bara om man måste. I det här fallet var det för att spela en träningsmatch i hockey. BK Buffalo Borsten hade blivit ditbjudna av IFK Mariefred för att sparra lite inför seriestarten. Mycket till träningsmatch blev det inte. Spektaklet påminde mer om en sjunde avgörande SM-final. Kanske inte spelmässigt men väl humörmässigt. Efter varje avblåsning var det kalabalik och handgemäng. Stubinen på spelarna blev även kortare ju längre matchen gick. Trötta skallar ger griniga spelare. Borsten visade upp en imponerande ineffektivitet i de två första perioderna. Det spelade ingen roll hur öppet målet var när avslut togs. Pucken gick utanför ändå. Ledningsmålet 1-0 kom sent i den andra perioden men efter det var det slut på det roliga. Mariefred, som till stor del bestod av pojkspolingar, vände matchen med en kvittering kort därpå. I den tredje var Borsten slut som artister och hemmalaget kunde vinna med 4-1. Ett resultat som kanske inte riktigt stämde överens med matchbilden.

2.30 minuter lång var bataljen och frågan är om det inte är den längsta matchen jag har spelat. För egen del blev det idel nollor i protokollet. Inget framåt, inget bakåt och inga utvisningsminuter. Ett par avslut på mål blev det i alla fall varav något borde ha renderat i utdelning.

Åkers Styckebruk är förövrigt en riktig avkrok. Jag har varit där många gånger men likväl har jag alltid svårt att hitta. Ligger det längs med E4 eller E20? Det är 50/50 att välja rätt väg i Södertälje på vägen dit. Väl nere i Åkers brukar det bli höger när det skall vara vänster trots att det tydligt syns att det är en åker till höger och att Åkers ligger till vänster. Även på vägen hem lyckades jag köra åt fel håll. Jag får skylla på att det var mörkt och att ena halvljuset på bilen är trasigt...

DIF-surr: Ridderwall tillbaka på måndag

Mälarhöjdens ishall, eller ”Myren” som den också kallas, är i vanliga fall hemvist för Djurgårdens pojklag. I förmiddags fick hallen besök av a-laget som inte fick vara på Hovet på grund av att det var uppbokat. ”Det är någons slags pyramidspel”, förklarade en av spelarna utan att egentligen veta vad det var.

Träning på Mälarhöjden innebär bussresa i full hockeymundering tur och retur. Den mindre glamourösa delen av hockeylivet. Ishallen är dessutom väldigt kall och några av spelarna tränade i med polokrage.

Det var bra tryck i skridskoåkningen på flera håll under den hårda träningen som höll bra kvalitet. Mathias Tjärnqvist var den spelare som stack ut allra mest. Eller han var i alla fall den spelare som var lättast att ha koll på. Han hade lyckats ta fel hjälm och var därmed den enda som hade vit hjälm.
– Bortamatch på tisdag. Det gäller att vara förberedd, skrattade han.



Ridderwall tillbaka på måndag
Samtliga utespelare deltog i passet. I den förra matchen saknades Marcus Ragnarsson men han var med och körde för fullt i dag. Det var bara målvakten Stefan Ridderwall som saknades men glädjande är att han kommer att träna med laget igen på måndag. Det innebär att Tim Sandberg återvänder till Sundsvall.

En spelare som varit väldigt duktig i de senaste matcherna är Josef Boumedienne. Förklaringen till hans fina spel hittar vi i det täta spelschemat.
– Jag gillar när det är mycket matcher. Nu börjar jag komma igång och det känns bra, säger han och skiner upp när målet mot Brynäs kommer på tal:
– Såg du? Det var Bom-bom, skrattar han.

På tisdag är det bortamatch mot Frölunda. Djurgården har ledigt i morgon söndag för att på nytt träna igen på måndag. Då är laget tillbaka på Hovet igen.

Bilderna är från 2008 och har således inte mycket med dagens test att göra med undantag för att de är tagna i och utanför Mälarhöjdens Ishall.

Superkedjan

I går spelade Djurgården borta mot HV71. Det blev förlust med 0-2 och det är inte mycket att skriva om det. Försvarsmässigt har Djurgården spelat upp sig och backarna ser mycket tryggare ut med pucken än i början av säsongen. Det bådar gott inför framtiden. Framåt var det desto tunnare. Detta trots att spelare som Daniel Widing, Marcus Nilson och Nils Ekman fanns utspridda i kedjeformationerna.

När laget mötte Brynäs hemma på Hovet i tisdags spelade trion tillsammans. Om uttrycket ”Superkedja” någon gång skulle användas var det då. Jag gör det nu i stället. Hade någon sagt till mig före säsongen att de tre skulle bilda kedja i Djurgården hade jag skrattat. Jag hade också skrattat om någon hade sagt att den trion med 30 matcher tillsammans bara skulle ha gjort 10 poäng. Nu är detta sanning.

Djurgården behöver få igång produktionen från sina stjärnor. Lyckas laget med det kommer laget inte att bli nollat som mot HV71 och laget kommer dessutom att klättra snabbt i tabellen. Som tur är går det fort i hockey och varje match lever sitt eget liv men just nu verkar alla tre ha en bit kvar till de förväntningar och förhoppningar som ställts på spelarna. Men viss kan man skönja en uppryckning i till exempel Nisse Ekmans spel?

Målvakternas skräck

DIF-forwarden Patrick Cehlin har de senaste veckorna blivit målvakternas skräck. På kort tid har han på ett eller annat sätt drabbat samman med tre stycken.

Först att drabbas var den egna målvakten Stefan Ridderwall. På en träning ett par dagar före matchen mot Timrå 7 oktober rammade han sin målvakt när han försökte ta sig förbi backen Stefan Lassen i en 1/1-övning. Smällen tog olyckligt och Ridderwall drabbades oturligt av en hjärnskakning. Stefan har missat de senaste matcherna på grund av smällen och det är fortfarande oklart när han är tillbaka i spel.

Målvakt nummer två att ställas mot Cehlin, eller ”Sillen” som han kallas, var Frölundas Joakim Lundström. I ett friläge mot honom blandade Patrick både köttande och teknik. Samtidigt som han körde en garagefint körde han även in målvakten i målet. Resultatet av mixen blev ett djurgårdsmål.

Senast mot Brynäs var det dags igen. Motståndarnas målvakt Niklas Svedberg fick för sig att han skulle blanda sig i ett gruff som var framför hans mål. Det slutade med att Patrick Cehlin först fick av Svedberg masken för att följa upp det med att sänka målvakten till isen. 1-0 till Cehlin. Efter matchen fortsatte duon sin batalj. Enligt obekräftade uppgifter skallade Cehlin Svedberg vilket fick målvakten att gå bananas och bjuda på ett potpurri med obscena gester. 2-0 till Cehlin.

I kväll tar sig Djurgården an HV71 på bortais. Daniel Larsson eller Andreas Andersson får se upp. Målvaktsskräcken Cehlin är med i matchen!

Storken

Tidigare här i bloggen skrev jag att jag kallade Staffan Kronwall för ”storken” (bild) senast han spelade i Djurgården. Givetvis har det med hans längd, 193 centimeter, att göra men efter att ha sett honom i två matcher har minnet friskats upp mera. Anledningen till namnet är givetvis att han spelar med för korta, alternativt väldigt uppdragna, byxor vilket gör att han ser extra lång ut. Det blir storkben helt enkelt. Bloggen har inte forskat i om varför han har byxorna som han har men återkommer i detta viktiga ärende så fort något nytt kommer upp.

Spelmässigt har Staffan kommit till sin rätt i sina två första matcher i Djurgården. Han spelar vårdat och värderar situationerna bra. Defensivspecialisten Kronwall vågar även följa med upp i offensiven och det har redan resulterat i två assister.

Makalös vändning i underhållande match

Publiken på Hovet fick full valuta för pengarna när Djurgården tog emot Brynäs. Hemmalaget vände ett 0-3-underläge till en 4-3-seger i en underhållande match med många udda sekvenser och händelser.

Gästerna Brynäs startade bäst. Ett tidigt ledningsmål gav dem taktpinnen och när sedan DIF-målvakten Mark Owuya enkelt släppte förbi sig tvåan och utespelarna sedan följde upp med att titta på när de gjorde trean talade det mesta för bortaseger. Men ett målvaktsbyte och pricksäkra backar såg till att så inte blev fallet.

Efter den första perioden valde Hardy Nilsson att byta målvakt. Tredjemålvakten Tim Sandberg, som vanligtvis är utlånad till Sundsvall, kastades in när Mark Owuya hade en tung dag på jobbet. Sandberg har spelat närmare en period i elitserien tidigare men det är några säsonger sedan. Att rutin sakandes syntes inte. 21-åringen spikade igen och gjorde flera kvalificerade räddningar i period två och tre. Det gav Djurgården chansen att komma i kapp och gå förbi.

Andreas Holmqvist inledde tidigt i den andra perioden med ett stenhårt skott rakt upp i krysset bakom Brynäs-målvakten Niklas Svedberg. Näste back att hamna i målprotokollet var Oscar Eklund som snyggt satte tvåan. Kristofer Ottosson spelade fram till målet som kom bara sekunder efter det att han hade kommit in på isen efter en av många djurgårdsutvisningar.


Domarparodi
Domarna är värt ett eget kapitel efter den här matchen. Pehr Claesson delade sysselsättningen med schweizaren Karol Popovic. Resultat av deras samarbete var parodi och allra värst var det när en förbannad Marcus Nilson fick ett personligt straff. Popovic pekade mot spelargången för att markera att Nilson hade spelat klart. En vansinnig Nilson stormade av isen och slängde i ilska klubban i spelargången. När Nilson lämnat isen lät speakern meddela att han fått ett tiominutersstraff och förvirringen blev total. Varför lämnade han matchen när han bara fick en tia? Förklaringen kommer snart.

Starten av den tredje perioden drog ut på tiden. Domarna kom inte ut på isen och frustrerade spelare åkte varv efter v arv inne på isen i väntan på dem samtidigt som publiken buade. Domarna var snällt sagt mindre populära. Även Marcus Nilson var med på isen före den tredje periodens start eftersom en tia inte skall innebära att man visas till omklädningsrummet. Nilson visades dock av igen med motiveringen att han inte får komma tillbaka till en match han lämnat. Att Nilson lämnade för att Popovic visade honom av isen spelade ingen roll. Att Popovic gjorde det beror på att regelboken i Schweiz inte är som i Sverige. I Schweiz har man spelat klart om man tilldelas in tiominutersutvisning. Att samma regler inte gäller i Sverige hade rättskiparen missat. Än en gång har det visat sig att det internationella domarutbytet som görs mer stjälper än hjälper.

När domarna vågat sig in på isen och släppt pucken för att sätta igång den tredje perioden började Djurgården jakten på en kvittering. Den kom omgående. Josef Boumedienne satte backmål nummer tre när han efter sex sekunder i spel 5/4 satte en präktig stänkare i nättaket.

Nästa intressanta sekvens kom ett par minuter efter målet. Målvakten i Brynäs, Svedberg, kaxade med Patrick Cehlin när det blev rörigt framför mål. ”Sillen” svarade med att sänka Svedberg. Den griniga matchen avgjordes av Mario Kempe. Nyförvärvet tog raka vägen mot mål och satte klubban i isen. Daniel Brodin, som trampade in i zonen på högerkanten, satte pucken på Kempes blad och 4-3 var ett faktum. Djurgården hade gjort en makalös vändning i en sanslös match. Tack för det Djurgården och tack för det domare.

Niklas Svedberg var inte populär på Hovet trots att det var han som for i isen när han drabbade samman med Cehlin. Och mindre populär blev han när han efter matchen gruffade med Jimmie Ölvestad. Han bemötte visselorkanen från publiken genom att moget vifta med sitt längsta finger. Inte många vuxenpoäng där.

Ett konstaterande

Det gick inte fort på vägarna i södergående riktning tidigare i kväll. Det tog nära en timme att åka från Helenelund till Hovet. Hastigheten var så låg att jag konstaterade att det hade gått snabbare att springa sträckan.

På Hovet tar DIF emot Brynäs och det går inget vidare.0-3 efter en period.

Staffan Kronwall och en kvällsjogg

Hösten är här på allvar och i morse var marken täckt av frost. ”Snåljåparna” i grannskapet som har valt att inte ha garage fick skrapa rutorna på bilen. Med kylan och hösten kommer också frisk luft. Det gör att löparrundorna blir väldigt behagliga. Dagen rundades av med en sväng runt Helenelund som jag ha r valt att kalla Helenerunt. En 7,6 kilometer relativt lättlöpt sträcka.

Jag har laddat ned en applikation till min telefon som heter My Tracks och den fungerar kortfattat som en GPS. Den mäter sträckan jag springer men den tar även med höjdskillnad och annat smått och gott. Siffrorna säger mig inte speciellt mycket men jag har fått bekräftat att mina tidigare mätningar stämmer bra med det som My Tracks visar. Det skiljer något hundratal meter lite här och där.

Benen var pigga även denna runda. Det är som vanligt på hösten när jag blandar upp löpträningen med skridskoåkning. Det ger omgående resultat. Helenerunt sprang jag senast 30 november förra året. Då sprang jag på 35.20. I dag tog jag mig i relativt lugnt tempo runt på 34.45. Det händer en del tidmässigt fast det egentligen inte känns.

Staffan Kronwall
Vi rundar av med lite hockey. Djurgården offentliggjorde nyss att backen Staffan Kronvall kommer att spela för laget resten av den här säsongen. Jag minns att jag kallade honom för ”Storken” när han var här senast. Det var från säsongen 02/03 fram till 04/05. Jag vet inte riktigt vad Toronto såg i honom då men säsongen därpå gjorde han 34 matcher för Maple Leafs. Därefter har det mest varit farmarlagshockey för hans del i Nordamerika. Staffan har även tillhört Washington och Calgary men även i deras organisationer har det mest blivit spel i AHL. Totalt fick han göra 66 NHL-matcher under sina fem säsonger i Nordamerika. Fyra poäng gjorde han. Det skall bli spännande att se om och i så fall hur han har utvecklats sedan han spelade i Djurgården senast. Uppenbarligen har han inte fallit NHL-lagen i smaken men det behöver inte betyda att han inte har utvecklats mycket som spelare i AHL. I AHL har han varit bra mycket produktivare än vad han brukar vara. 100 poäng på 193 matcher är inte illa för en back som skall ha sina kvaliteter i defensiven.

I Marcus Ragnarssons frånvaro har Djurgården saknat en riktigt hård defensiv back. Djurgården skulle behövt en riktigt bra variant av Lance Ward. Nu startar vi med Staffan Kronwall och sedan återstår det att se hur bra han är. Det är bara att hålla tummarna för att Kronkalle Junior kliver in och tar över rollen som vår ledande tuffa defensiva back! Välkommen Staffan.

Jullehockey

I dag blev det ett besök på Hovet. Den här gången för att se Djurgårdens J20-lag ta sig an Mora IK. Juniorhockeyn är intressant att följa och den skiljer sig mycket från den hockey som spelas i elitserien. Även om struktur finns i spelet är det ofta individuella prestationer som fäller avgörandet. Det kan röra sig om snygga soloraider eller sanslösa indianare med mål som följd.

Förra säsongen hade Djurgården J20-lag det tungt. Laget missade både Superelit och slutspelet. Det kommer laget inte att göra i år. Även om matchen mot Mora var mindre bra vann laget komfortabelt. Jag lämnade efter två perioder, då ställningen var 3-3, och av det jag så var Djurgården det klart bättre laget. Motståndarna det effektivare laget. J20-laget har en jämn trupp den här säsongen men ett par spelare höjer sig över mängden även i amatörexperts ögon. Forwardsduon Marcus Sörensen och Mika Zibanejad sticker ut lite extra. Den sistnämnde var i denna match tämligen osynlig medan Sörensen låg bakom många långa anfall. Han gjorde dessutom ett mål. Efter det att jag lämnat Hovet gjorde Djurgården tre mål i den tredje perioden och visade där att laget var klart bättre än Mora inte bara spelmässigt utan även målmässigt.

I laget spelar även Marcus Krügers två år yngre lillebror Måns (född 1992). De är oerhört lika varandra på isen. I alla fall sett till hur de tar sig fram på isen. Lillebror är precis som storebror vara en duktig framspelare. Av de sju poäng har han gjort hittills är fem målgivande passningar. Marcus har ofta också fin statistik i +/-och är sällan inne på baklängesmål i spel 5/5. Detsamma gäller lillebror Måns. På tio spelade matcher har han varit inne på ett (1) baklängesmål i spel 5/5. Bröderna har samma skridskoåkning. En markant skillnad mellan dem är att Marcus är vänsterskytt och Måns högerskytt.

På läktaren följdes matchen av bland annat Kent Nilsson och Robert Nordmark. Före detta spelare som i dag jobbar som agenter för NHL-lag.

Jullarna är intressanta att se och ett besök på Hovet rekommenderas. Nästa helg spelar laget hemma på fredag, lördag (på Stora Mossen) och söndag.

Pigga ben, slöa fingrar

Lördagsförmiddag och jag har precis kastat i mig en kebab inköpt nere i Helenelunds fashionabla centrum. Fingrarna har inte direkt jobbat hårt på tangentbordet den senaste tiden men nu är det dags för ytterligare ett inlägg här i bloggen.

De slöa fingrarna kompenseras av ett par pigga ben. I går sprang jag en sväng i terrängspåret och benen svarade bra. Tiden blev mer än godkänd trots att jag verkligen tyckte att jag sparade på krafterna. Ett par dagars vila gjorde visst susen. Gissningsvis var tyvärr inte tillräckligt utvilad när jag sprang Lidingöloppet vilket gjorde att det kändes tungt. Det kanske inte var allt för bra efter hockeyträningen, som var tisdagen samma vecka som loppet, köra på med många olika skridskoövningar. Efter alla var och start/stopp var jag rejält slut och benen verkade inte hinna återhämta sig till startskottet. Nu var Lidingöloppet bara ett långlopp för att få träning till maraton och då kvittar det lite att jag var seg i benen. Eftersom det var första loppet blev det ändå personbästa…

I övrigt rullar dagarna på här hemma. Eftersom jag inte jobbar för tillfället blir det mycket tid med Theo. Det är hur kul som helst att vara med honom på dagarna även om det är skönt när han sover middag. Då rotar jag i skivarkivet och dammar av gamla skivor som har låg rotation. I veckan fick Live och The Afghan Whigs luftas. På skivorna finns många bortglömda pärlor som är värda ett bättre öde än att hamna i total glömska.

Golf hinner jag också med att spela nu. Spela är kanske fel ord men på banan är jag i alla fall. I veckan blev det inte många poäng men ett par par och en tjusig birdie lyckades jag peta i på Botkyrka GK. Banan är i toppskick! På tisdag blir det ett nytt besök där. Kanske skall vi då hyra en bil för att på så sätt kunna hinna med två rundor. Det gäller att passa på.

Ölvestad visar vägen?

För tillfället går det tungt för Djurgården i hockeyns elitserie. Bara en vinst på sex matcher. I veckan föll laget mot både AIK och Luleå hemma i Stockholm. På fredagsträningen var det aningen spänt och de svaga resultaten sätter gruppen på prov. Träningen flöt på som vanligt under den första timmen och det såg varken bu eller bä ut. Passningarna satt där de skulle vilket fick övningarna att flyta på bra men närkampsspelet var möjligen aningen svagt. Det sistnämnda fick Jimmie Ölvestad att tända till. I en två-mot-två-övning manglade han på rejält nere i sarghörnet för att visa hur det skall se ut på träningen. En väckarklocka verkade ringa inom gruppen för efter det var det kamp i varje moment. Intensiteten höjdes rejält och det var hård kamp och grinigt i varje moment. Det var befriande att se.

Nu åtestår det att se om väckarklockan ringde rejält och att spelarna tar med sig intensiteten från slutet av träningen till nästa vecka. Tryckte grabbarna på snooze och somnade om kan det bli tufft även på tisdag när laget spelar nästa match. Den spelas hemma på Hovet mot Timrå.

Bergtoft show!

Efter hockeyderbyt i tisdags väntar fotbollsderby på söndag. 2003 blev Stefan Bergtoft stor matchhjälte när han på Stadion avgjorde en cupmatch på övertid mot AIK. Med ett skott via ribban och in bjöd han på "Bergtoft show"I dag är Stefan fritidsledare men skorna han sänkte AIK med är fortfarande aktiva på gräs. De fungerar ídag som skor för gräsklippning i brant slänt.

Hemma på heltid

Sedan lite mer än en vecka tillbaka är jag hemma på heltid. Det betyder mer tid med Theo och mer tid till att göra annat. Bland annat kunde jag igår damma av golfklubborna som jag trodde hade gjort sitt för den här säsongen. Tillsammans med Grannen och Lang hackade jag mig igenom ett varv på Botkyrka. Det kändes att det var två månader sedan jag spelade. Svingen och bollträffen var inte direkt bra. Nästa vecka blir det mer golf.

I tisdags var det hockeyderby mellan Djurgården och AIK. Det var åtta år sedan lagen möttes. Med tanke på vilka spelare som spelar i respektive lag var Djurgården på förhand stora favoriter. Tyvärr blev Djurgården förmedrade på isen och insatsen lämnade mycket att önska. Jag skämdes på läktaren. Uppryckning krävs!

aik-DIF

*gömmer mig bakom skämskudden*

En unik match

Det är åtta år sedan Djurgården mötte AIK i ett hockeyderby. I dag är det dags igen. Globen kommer att koka och alla kommer att dra paralleller till senast det spelades derbyhockey i elitserien mellan lagen. Paralleller till den tid då det var fantastisk stämning på derbyna med två stora klackar. Derbyromantiseringen stämmer dock inte och det som kommer att utspela sig klackmässigt i Globen denna kväll har aldrig skådats. Klackarna i dag kommer att bestå av över 2000 personer på vardera kortsida.

Senast det begav sig var klackarna från 500 upp till 800 personer stora. Det som skall bli intressant att se är om Globen och elitserien är redo att ta emot den supporterkultur som under åren av derbyfria elitseriesäsonger har vuxit sig väldigt stor med hjälp av fotbollsallsvenskan. Min gissning är att så inte är fallet men lita på att det, oavsett hur det går ikväll, kommer att bli en kväll att minnas.

Oavsett vad kvällens match på läktarna kommer att jämföras med kommer det att vara en unik och historisk upplevelse. Myten om att det var bättre förr och att det nu är lika bra som då är ungefär lika stor som den om Hammarby och deras glada supportar och roliga fotboll. Rådet från mig till dig är att inte gå på den – myten alltså.

Matchmässigt hoppas jag att Djurgården drar nytta av de är ett kalrt mycket bättre lag än AIK. Djurgården måste hålla uppe tempot. Viktigt är att få ned pucken i motståndarnas zon och där direkt sätta press på dem. Tempomässigt är Djurgården ett par klasser bättre än AIK och det måste spelarna dra nytta av. Gör Djurgården det kommer det att bli en klar seger. Lyckas AIK grisa ned tempot kan det sluta annorlunda. Låt så inte bli fallet.

Tilläggas kan även att det bara kommer att vara svenska spelare på isen i matchen eftersom Djurgårdens dansk Stefan Lassen är skadad. Majoriteten av spelarna i lagen kommer dessutom från Stockholm. Mer stockholmsderby än så kan det inte bli i svensk idrott 2010.

Lidingöloppet

I går avverkade jag mitt första Lidingölopp. Ovissheten var stor före loppet. Jag kände inte till banan och jag var osäker på min form. Banan, som jag visste var kuperad, var faktiskt mer kuperad än jag trodde. Det var upp och ned mer eller mindre hela tiden och ju närmare mål man kom blev backarna både längre och brantare. Mina ben svarade ganska bra i backarna men slätlöpningen kändes inte bra.

Någonstans i baktankarna anade jag också en förkylning vilket gjorde att inte drog upp något vidare tempo. Det gjorde att jag missade mitt mål att springa under 2.40 med fyra minuter. Jag tyckte att det var ett ganska lågt uppsatt mål men det känns i alla fall bra att ha gått i mål. Sista milen var tung och de sista kilometerna var säkert 1500 meter i stället för 1000 meter men likväl hade jag mycket krafter kvar när jag kom in på upploppet. Som vanligt kunde jag unna mig en rejäl tempoökning vilket påvisar att jag kanske kunde ha sprungit några minuter snabbare. Återstår nu att se om det blir ett nytt försök nästa höst. Loppet var ganska roligt att springa och det känns verkligen som en bra del i marathonträningen. Sannolikheten att jag skulle få för mig att pressa in ett tre mil långt terrängpass i träningen är ganska liten…

Min placering i loppet blev 3081. Hur jag fladdrade upp och ned i resultatlistan under loppet gång är i skrivande stund inte klart. I mina marathon har jag klättrat många placeringar under den sista milen men så tror jag inte att det blev i går- trots spurten. Första milen sprang jag på ungefär 52 minuter, den andra och den tredje sprang jag tog 56 minuter vardera. Kanske borde jag ha höjt tempot under den andra milen? En mil som skall vara lite mindre tung än den sista.

Valdag

I dag är det valdag. Om någon timme skall familjen ta en promenad till röstlokalen. Till skillnad från tidigare val har jag denna gång försökt att läsa på och även ta del av de debatter som varit på TV den senaste tiden.

Läget är annorlunda det här valet än tidigare eftersom jag inte längre bor ensam i en etta och bara har mig själv att tänka på. Nu är det viktigaste för mig att Theo framöver skall få så bra förutsättningar som möjligt. Givetvis har jag även tittat lite på hur min och Saras ekonomi (pengar in - pengar ut) kommer att se ut om det blir rött eller blått. Det blev samma färg vilket gjorde valet i detta val enkelt.

Löpningen går äntligen framåt även om gårdagens träningspass bara blev hälften så långt som jag hade tänkt. Tanken var att jag skulle springa 2,3 mil men då regnet började vräka ned efter nio kilometer valda jag att springa intervaller hem i stället. Det kändes bra i benen då men det berodde givetvis på att jag tidigare under rundan sprungit i ett lågt tempo strax över fem mniuter per kilometer. Ett par pass till blir det innan Lidingöloppet som nu sex dagar före start känns längre än Stockholm Marathon.

Igår fick iPoden välja bland alla spår den är proppad med. Den valde bland annat att spela "Got some" med Pearl Jam. En riktig energikick!

Åtta dagar kvar

Dagarna går snabbt. Snart är det bara en vecka kvar till Lidingölöoppet. Theo verkar vara mest laddad inför det. Han sjunger ett par timmar varje natt bjuder mig och Sara på sömnbrist. Sömntimmarna den här veckan har varit lätträknade.

Kul den här veckan är att min hockey har dragit igång. Vi tränade för första gången i tisdag och det var ovanligt bra tempo och kvalitet för att vara på den låga nivå vi spelar.Jag tar isträningarna som tillfällen att träna upp flåset på. Förutom de 90 minuter vi tränade på is sprang jag före passet tre kilometer på Brunnas löparbanor. Vädret var uruselt och det blåste lika mycket som det regnade. Det gäller att trotsa vädret. Jag pinade mig runt på 13.35 vilket betyder 4.32 per kilometer. Efter träningen jobbade jag med flåset och syreupptagningen. Fem tvåvarvare runt rinken med ett varvs vila emellan. Det blev även några start och stopp i tekningscirkel. Det suger bra i benen men är också väldigt nyttigt.

Djurgårdens fystränare Patric Högberg frågade i veckan om jag var redo för ett nytt VO2 Max-test. Jag tackade för möjligheten men bad att få vänta till senare. Det känns fortfarande trögt i benen efter den långa förkylningen.


Snart är det dags för elitseriepremiär. HV71 kommer till Hovet. Jag är ledig och får följa matchen som "vanlig" åskådare. Det kommer att kännas både skönt och annorlunda.

Nu startar hockeyn!

Just för stunden sover Theo middag efter att ha avklarat ett pass på öppna förskolan. Då är det läge att skriva av sig lite i bloggen.

Efter en fullmatad helg passade Theo på att bjuda oss på en helvetesnatt. Det blev mycket skrik och lite sömn vilket gjorde att veckan inleddes i koma. Theo var hemma hos farmor från lördag till söndag vilket gjorde att vi hade lite tid på oss själva att uträtta diverse saker på. På lördagskvällen syddes det gardiner och skruvades möbler till Theos nymålade rum. Tyvärr var hyllan vi köpte inte i bästa skick vilket gjorde att det blev en extratur på kvällskvisten till IKEA i Barkarby.

På söndagsförmiddagen red jag islandshäst för första gången. Det var en trivsam upplevelse och det var lättare än jag trodde att ”köra” häst. Det kommer garanterat att göras igen. SDirekt efter var det raka spåret till Stadion där Djurgården mötte Örebro. DIF gjorde en väldigt bra match och vände underläge till seger. För första gången på länge kändes det också som att det klickade mellan spelare och publik och att vi verkligen tillsammans vände matchen. Kul!

Träningen går framåt men det går långsamt. Före islandshästridningen körde jag ett varv i terrängspåret. Benen känns ganska pigga i uppförsbackarna, vilket är positivt, men slätlöpningen är väldigt trög nu. Det känns fortfarande inte bra inför Lidingöloppet. I kväll har jag min första hockeyträning vilket öppnar för lite intervallträning på skridskor. Det är bra för andningen.

Min löpning brukar få ett uppsving när den träningen blandas med hockey. Det skall bli kul att snöra på sig rören igen. På jobbet har jag fått en viss hockeyabstinens när jag har sett laget (DIF Hockey) träna. En klubbeställning är också gjord och förhoppningsvis får jag leverans från Ö-vik i helgen. Fram till dess får jag spela med fjolårets klubbor. Det skall nog gå bra det med…

På torsdag startar även elitserien i hockey. Djurgården möter HV71 hemma på Hovet. Äntligen är det igång. För egen del är jag ledig på matcherna framöver eftersom de spelas när jag är pappaledig. Då blir det till att passa på att umgås med kompisarna samt att ta med Theo på lördagsmatcherna.

Oysterhead och pappaledigt

Nu är det september och det innebär att jag har börjat min deltidspappaledighet. Två dagar i veckan, tisdag och torsdag, är jag hemma med Theo. Hur kul och avkopplande som helst. Vi har varit på öppna förskolan två gånger samt träffat Micke och Sixten inne i stan en dag. Sixten och Theo plöjde runt i Kulturhusets barnbibliotek.

Lidingöloppet närmar sig med stormsteg och det är bara 15 dagar kvar till loppet. Träningsmässigt har den senaste tiden varit usel. Den förkylning Theo bjöd på i samband med sin ettårsdag har inte släppt och träningen har då följaktligen blivit lidande. I skrivande stund sitter jag ändå med träningsvärk för i förrgår vågade jag mig ut på en enklare runda i kvällskylan. Det blev Tvåvarvarvaren (7230 meter) som är en lättsprungen runda i Silverdal. Det känns verkligen inte bra inför loppet 25 september.

I dag blev det två skivimpulsköp. Först plockade jag på mig Iron Maidens nya för fyndpriset 90 kronor. Senare inhandlades Oysterhead. Har du inte hört talas om dem? Det hade inte jag heller men det faktum at Les Clayppol spelade bas på skivan gjorde den intressant. 50 kronor slantade jag upp för den. Claypool spelar förövrigt bas i det något mer kända bandet Primus.

Mycket om inget

Förkylningen vägrar att släppa taget. Ena stunden känner jag mig pigg, i nästa stund känner jag mig hängig. Inte helt optimalt 24 dagar före Lidingöloppet.

Förra veckan tillbringades mestadels hemma. Först på fredagen orkade jag ta mig till jobbet och då blev den en långdag direkt. Från nio på morgonen fram till tolv på kvällen. Vi spelade match mot Vålerenga hemma på hovet och efter matchen gjorde jag ett par videoklipp. Tyvärr var tekniken inte riktigt med mig vilket gjorde att det drog ut på tiden. Även på lördagen hade vi match men då gick det något bättre med jobbet efter matchen. Jobben den senaste tiden har jag gjort med den gamla kameran men inom kort hoppas jag kunna publicera klipp gjorde med den nya kameran. Jag har filmat en del med den och det är bara att konstatera att även en amatör kan göra underverk med den…

Theo har kunnat gå i fem dagar. Det flyter på fint även om han känns tio centimeter längre i allt han gör. Snart kan han riva ned allt känns det som. I söndags fick han träffa lite levande djur. Getterna och hönsen uppskattades mest medan de trötta kaninerna på Siggesta gård inte gjorde några större intryck.

Över två timmar inne, och stundtals, liggande på isen har gjort att jag känner mig mer hängig i dag än i går. Nu får den här förkylningen ge med sig.

Nu knatar Theo!

I helgen, närmare bestämt i söndags, hade vi födelsedagskalas för Theo. Föräldrar och vänner var på plats för att fira den blivande 1-åringen. Själva födelsedagen var i måndags. Som väntat fick lillkillen nya leksaker och de används flitigt. De med ljud är extra populära.

Veckan har i övrigt gått i sjukstugans tecken. Alla tre har varit sjuka på ett eller annat sätt och jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar. Det är lagom rastlöst att inte orka kliva utanför dörren.

Nu är alla hur som helst på bättringsvägen. Theo har repat sig bäst och det firade han med att lära sig gå. Han har kryssat mellan möbler under en längre period men nu vågar han gå längre sträckor! Vi hävdar nu att han officiellt kan gå ”på riktigt”.
På grund av att jag inte har varit kry den senaste tiden hade inte blivit någon träning sedan i fredags. Det är mindre än en månad kvar till Lidingöloppet och just nu är jag inte sugen på att springa den tävlingen. Det känns mer jobbigt än utmanande.

En halv fotbollsmatch såg jag i söndags också. När barnkalaset var över kastade jag mig upp på cykeln för att hinna till Råsunda och andra halvlek i matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg. Det var enda fördelen med att matchen spelades där. Djurgården är lite på gång och med spelare som rör sig skapar laget mer chanser. Förvisso är det aningen omständigt och långsamt när bollen närmar sig offensivt straffområde men när man spelar mot lag som praktiserar försvarsspel så som IFK Götebrog gjorde i matchen är det svårt att inte göra mål. 2-0 blev det till slut och Djurgården lämnade i alla fall tabellmässigt bottenstriden för en stund. Poängmässigt är det fortfarande inte långt ned men känslan är att Djurgården lämnat botten för resten av den här säsongen. Äntligen pekar formkurvan åt rätt håll!

Den infogade ett videoklippet med Panteras Walk känns passande en dag som denna.

Full fart framåt

Efter en period med mindre löpning har jag äntligen kommit ned i skorna igen. Två dagar i rad har jag varit igång. Sent i går kväll, 22.20, placerade jag reflexerna på armarna för att bege mig ut. Det blev en hastig fartlek på fem kilometer. Mest bara för att få ett pass i benen.

Helgen inleddes med ett intervallpass på Polishögskolans löparbana. Jag testade att köra 15/15 för första gången. Detta efter tips från Djurgården Hockeys fystränare. 15/15 går kort ut på att du i tio minuter växelvis joggar i 15 sekunder och springer snabbt i 15 sekunder. Denna tortyr upprepade jag två gånger. Med uppvärmning och nedjogg inräknat blev det i dag 7,52 km. Intervallpassen ger inte många kilometer på löparkontot men det ger desto mer träningsmässigt.

I helgen skall vi ha födelsedagskalas för Theo. På måndag fyller han ett år och det skall givetvis firas.

Och nu lite sport. I onsdags var det BP-Djurgården på Grimsta. Det var lite ödesmatchkänsla över det hela men Djurgården visade för en gångs skull upp lite mod och gjorde en fin första halvlek. Trots att den nye, och överviktige, vänsterbacken Lucho stod dubbelvikt och chippade efter luft redan efter tolv minuter. I den andra halvleken tappade Djurgården lite av sitt mod och matchen svängde en aning. Sebastian Rajalakso, som haft en tung säsong, frälste dock laget och supportrarna med ett kanonskott via ribban och in. Snyggt! Rajalakso har inte den bästa tekniken i laget och det han tar för sig blir inte alltid rätt. Det han tillför är rörelse och det är verkligen något som Djurgården ofta saknar. Tillsammans med Philip Hellqvist är han den spelare som rör sig mest och öppnar upp för sina medspelare. I matchen mot BP fick han även jobba extra som vänsterback då han många gånger fick hjälpa till när stackars Lucho var på vift. Lucho skall ändå på en pluspoäng för att han visade prov på fin känsla i fötterna. Har vi tur är han fulltränad lagom till den sista omgången.

Och på isen rullar European Trophy på för fullt. För en stund sedan besegrade Djurgården Sparta Prag med 1-0. Matchen avgjordes på straffar. I Djurgårdens mål återfanns Mark Owuya och han höll nollan för första gången i DIF-tröjan. Stort!

Backspegeln

I förra veckan fick jag chansen att göra ett VO2 max-test. Testet mäter syreupptagningsförmåga. Våra spelare i laget (Djurgården) skall ha över 60 i värde för att de skall vara godkända medan domarna i elitserien skall klara av 50. Jag landade mitt i – på 55,6. Gissningsvis är det ett ganska bra värde men jag hade ändå hoppats på mer. Nu gäller det att träna på för att se om jag kan göra ett bättre resultat nästa gång. Just nu går det dock åt helt fel håll eftersom jag inte har sprungit något, med undantag för 14 minuter uppvärmning och sju minuter på löpband, den senaste veckan.

Att springa med mask över munnen var spännande. Det var en inlåst känsla och det kändes som att syret tog slut samtidigt som jag kände mig som en fullvärdig medlem i Slipknot.

I helgen var hela familjen på Gröna Lund. Theo, som fyller 1 år på måndag, fick för första gången åka karuseller. Som vanligt när vi gör nya saker med honom kastar han sig in i det utan problem. Allt nytt är roligt och spännande!

I dag har jag jobbat på bra. Jag har dundrat ut tre texter på difhockey.se och jag har känt mig kreativ i mitt skrivande. Det är skönt de dagar det flyter på. Det är så mycket enklare och så mycket roligare att skriva då. Skrivkramp kommer när man minst anar det och då är det inte lika kul.

Två dagar utbildning av en videokamera startade veckan. Sony-kameran är av modell avancerad och jag är väldigt tacksam att det finns en knapp som det står ”full auto” på. Det skall bli väldigt kul att filma med den. Jag gissar på att mina enmansproduktioner kommer att lyfta sig en aning med detta verktyg värt cirkus 100 000 kronor. Det är 98 000 kronor mer än den kamera jag tidigare använt mig av.

Nu bär det av till Grimsta IP för att se sorgebarnet Djurgården Fotboll spela derby mot Brommapojkarna. Vinst är i det närmaste ett måste!

VO2 Max

Nu kommer jag äntligen att få chansen att mäta min syreupptagningsförmåga. Det gör man genom att köra ett sk VO2 Max-test. I morgon 16.00 skall jag upp på löpbandet i Djurgården Hockeys gym med mask över ansiktet och slangar och sladdar dinglandes överallt. Det skall bli spännande att se vad resultatet blir. Resultatet hittar ni självklart här på bloggen.

Före testet skall det jobbas. DIFTV med Hardy Nilsson och Stefan Ridderwall skall spelas in och redigeras. Som vanligt är det på difhockey.se resultatet kan skådas.

Sonisphere 2010

Det regnade lite lagom när jag i helgen var på Sonisphere-festivalen på Stora Skugen. De gånger det regnade lite var det som ett vanligt ösregn. Trots det stannade vi kvar hela dagen. Det gräsfält som festivalen hölls på var då en ren (nåja smutsig..) leråker. De 47 000 besökarna vadade i gyttja och när jag kom hem var jag totalt genomsur och lerig hela vägen upp till knäna.

Vi hann med att se en hel del band. Av dem imponerade Iron Maiden och Anthrax mest. De sistnämnda spelade så tidigt som 13.30 och fick bara 45 minuter på scenen. Ett band som sprudlade av spelglädje bjöd på bra underhållning och låtar från deras tidiga skivor. Anledningen till låtvalet var självklart att de hade med sin nygamla sångare Joey Belladonna. Belladonna är tillbaka i bandet efter att under ett par år ha varit ersatt av John Bush.

Iron Maiden spelade tvärtemot Anthrax sent och mestadels nytt. De nya låtarna har inte samma kultstatus som många av deras gamla men de är likväl starka. Bandet, med sångaren Bruce Dickinsson i spetsen, är proffs ut i fingerspetsarna och de levererar oavsett vilka låtar de spelar.

Efter en helg med lera och öl på Sonisphere och en kräftskiva med jobbet i fredags kände jag i går måndag att det var dags att röra på sig igen. Det blev en sen runda två varv runt Silverdal. Formen har varit bra den senaste tiden och det har nu visat sig att träningen ger resultat. Det var ett tag sedan jag sprang ”Tvåvarvaren” som rundan kallas och jag bestämde mig för att se om det gick att sätta personbästa även på denna slinga den här veckan. Det visade sig gå alldeles utmärkt och den senaste veckan har jag med bred marginal satt rekord på tre olika slingor. Nu är det dags att återgå till mer vanliga pass och köra vidare med intervaller. Det är nu mindre än sju veckor kvar till Lidingöloppet och det är nu det är läge att köra kvalitetspass.

Nytt personbästa

Formbeskeden avlöser varandra dessa dagar. I dag sprang jag min 8,9 km-slinga på en för mig väldigt bra tid. Min 8,9 kilometersslinga är en relativt lätt vända som jag inte sprungit sedan i mars. Det har blivit några löpmeter sedan dess och sett till tiden har träningen gett resultat. 38.15 sprang jag på vilket är en minut bättre än tidigare. Km-tiden 4.18 känns helt okej och indikerar på att jag i dag klarar av att genomföra en mil på cirka 43 minuter.

Ikväll är det kräftskiva med jobbet och i morgon är det dags Sonisphere-festivalen. Några 43 minuter på milen lär det inte bli på söndag. Det lär troligtvis inte bli någon löpning alls då...

Tung DIF-poäng på Olympia

En poäng i bortamatchen mot Helsingborg hade på förhand varit en bonuspinne för Djurgården men sett till hur matchen på Olympia utvecklade sig kändes slutresultatet 3-3 mer som en förlust.

Två lag i varsin del av tabellen. Det ena, Helsingborg, i serieledning och samtidigt utan poängförlust på hemmaplan. Det andra, Djurgården, i akut behov av poäng med mindre lyckad poängskörd på bortagräs. På förhand en säker Helsingsborgsseger.

Matchen spelades dock helt i Djurgårdens händer trots att hemmalaget var det bollförande laget. Djurgården hade förvisso ganska mycket boll men antalet felpassar var svårräknade. Det var många sådana. Men det var en felpass/snedträff som gav Djurgården taktpinnen i matchen. Kennedy snappade upp en usel tillbakapassning signerad Erik Edman och rullade fri med målvakten behärskat in 0-1.

Bara några få minuter efter målet tacklas målskytten Kennedy bryskt av Helsingsborgs kugge på mittfältet Marcus Lantz. Rött kort till lagkapten Lantz. Ett måls ledning och en man mer på gräset för Djurgården. Kan det bli bättre? Både ja och nej. Djurgården förvaltade situationen genom att skita ned sig och bli livrädda. Den prekära tabellpositionen fick spelarna att bli livrädda för att förlora vilket gjorde att laget föll tillbaka i banan. Helsingborg, fullpumpade med självförtroende och vinnarkänsla, bryr sig inte om att de är en man mindre utan satsar allt framåt. Ett byte i halvtid – Sundin ut, Gerndt in – visade sig bli extremt lyckosamt. Gernt dundrar in kvitteringen innan han en stund senare vallar in bollen via en DIF-back. DIF-ledningen förvandlades på kort tid till underläge.

I livrädda Djurgården finns det tack och lov ett par spelare som fortfarande tror på det det håller på med. Mattias Jonson, av någon anledning utbuad på Olympia, är en av dem. Han vågade gå framåt och satsa på kvittering och det gav resultat. Målet gav laget ny energi och av det livrädda lag som startade den andra halvleken syntes inte mycket. Inhopparen Sharbel Touma vågade skjuta med vänstern efter att han väggat med Daniel Sjölund och vips var Djurgården på nytt i ledningen.

Men precis som när laget var i ledning tidigare i matchen fegade laget ur. Helsingborg tilläts mata bollar in mot straffområdet. Mittbackarna Toivio och Lyyski fredade straffområdet väl men till sist kom ett försvarsmisstag innanför de kritade linjerna. En omarkerad Alexander Gerndt kunde med sitt tredje mål kvittera. Klockan hade då tickat i 92.34. Snöpligt och oerhört tungt.

Djurgården tar trots allt en tung poäng på Olympia men den är tung på många sätt. Det som kunde ha varit en bonuspoäng blev till sist två förlorade poäng. Tungt var som sagt ordet.

Personbästa!

Trots ett tungt huvud och en trött kropp gav jag mig i går ut på en runda. Det gäller att inte såsa ihop och skippa träningen utan även när det känns tungt är det viktigt att snöra på sig skorna och ge sig ut. Det spelar egentligen ingen roll och det är för att bara springa ett par kilometer utan det är att få det gjort som är grejen. Det blev sju kilometer igår.

Vägen ned till terrängspåret är den lättaste på hela rundan och för att stöka över det fort bestämde jag mig för att starta i ett ganska högt tempo. Kanske kunde jag tjäna ett par sekunder? Ganska omgående var kroppen i gång och det tunga huvudet mycket lättare vilket då gjorde att löpningen flöt på bra. Jag skuttade på bra och när jag passerade grinden in till spåret låg jag väldigt bra till tidsmässigt. Det var bara att köra på när klättringarna i backarna började. Som jag har skrivit tidigare är spåret både backigt och slingrigt och skall man jaga bra kilometertider skall man springa någon annanstans. Vill man däremot ha bra träning har man kommit helt rätt.

Rundan avslutas med den del som är oerhört lättsprungen i början av rundan. Det betyder att det på tillbakavägen är klart tyngre eftersom jag springer samma väg men åt andra hållet. Den friska satsningen höll hela vägen och klockan stannade på 30.38. Det visade sig vara personbästa med 30 sekunder. Riktigt bra och ett nytt formbesked!

Avskrivning

Det har under en tid varit aningen sparsamt med inlägg här på bloggen. Någon bortförklaring till det har jag inte mer än att jag inte har tagit mig tid. Sedan senaste inlägget har semestern tagit slut och i skrivande stund skall jag precis stänga av datorn efter min andra arbetsdag. Det har varit full fart från start i och med att a-laget gick på is redan i går. Det har varit texter och video om vartannat samt lite annat att pyssla med. Trots att det är svinkallt inne på Hovet nu kan jag skriva att jag har kastats in i hetluften.

Det har varit sparsamt med träning den sista tiden. I fredags blev det en vända i terrängspåret inne på Polishögskolan och det kändes bra. Jag känner att jag är bra grundtränad och benen kändes pigga trots att jag samma morgon hade spelat nio hål golf. I golfen är jag inte lika grundtränad för det går lite hipp som happ och höger vänster. Senast var det först puttningen som först sviktade innan utslagen några hål senare hamnade extremt långt åt höger. Det är tur att det ibland finns mötande hål på andra sidan skogen…

Semestern avslutades på hemmaplan och därmed kunde jag även unna mig att se Djurgården möta Häcken hemma på Stadion i fotbollsallsvenskan. Det slutade med en svidande 0-3-förlust. Djurgården hade förvisso 15 avslut i matchen men trots det kändes det inte som att laget var nära att göra mål. Ned till lagen under strecket har nu Djurgården tre poäng. Det behövs ett par vinster nu för att komma upp till säkrare mark. På torsdag är det Helsingborg som står för motståndet på bortaplan och det finns väl noll och ingenting som talar för seger mot dem – serieledare som de är. Det är väl just därför det finns hopp om poäng?

Blir det en kvällsjogg senare i dag?

Golf och intervaller

Sista semesterveckan tickar på och i dag blev det en golfrunda på Kungsängen GK (Kings Course) med ”Grannen”. Det började bra med ett enkelt par men sedan fick jag kämpa ordentligt de åtta följande hålen på den första halvan. ”Grannen” spelade väldigt bra och stabilt och var inte många slag över par när vi svängde förbi klubbhuset.

Den andra halvan startade med ett nytt par. Jag fick dock slita för det eftersom utslaget hamnade mask ute till höger. På hål elva hände något. Vi blev igenomsläppta av en seg fyrboll. ”Grannen” tryckte ut en elegant fade på hålet som svänger lätt åt höger. Det efterföljande slaget placerade han på greenen och två puttar senare hade han gjort ett enkelt par. För egen del gick det sämre och jag kryssade från vänster till höger på vägen fram och inspelet, chippen och den första putten slogs kort. Jag slog fem genomdåliga slag innan jag petade i bollen för en dubbelbogey. Efter genomgången var allt annorlunda. ”Grannens” spel totalhavererade och han slog inte ett enda bra slag de sista sju hålen. Den fina runda han hade på gång slutade till sist med et halvmediokert resultat. För gen del vände spelet efter det usla elfte hålet. Par, birdie, par fick mig på bättre humör och när jag hålade ut på sista hålet hade jag skrapat ihop 19 poäng på mina 41 slag de sista nio hålen.
Tyvärr är jag totalt uddlös när det gäller att pricka greener. Det verkar inte spela någon roll hur nära jag ligger. Jag missar ändå. Dagens runda hade tre greenträffar. Det är för dåligt.

Löpningen har haft ett kortare avbrott men igår körde jag ett bra intervallpass på bana. 180 meter jogg följdes upp av 200 meter med tempoökning. Totalt tolv 200-metersintervaller blev det. Till och från löparbanan sprang jag i terrängspåret. En mil blev det totalt.

Nu håller jag tummarna för att Theo sover hela natten. Något han inte gör allt för många gånger i veckan.

Viktig seger i Kalmar

Efter regn kommer solsken sägs det men i matcherna mot Kalmar FF var det tvärt om för Djurgården. Efter matchen på ett soldränkt Stadion förra helgen med uselt DIF-spel reste sig Djurgården på den regntunga och dränkta planen på Fredriksskans. Regnet var positivt för Djurgården som tog tre oerhört viktiga poäng. Philip Hellquist gjorde matchens enda mål och tog i och med det laget till något säkrare mark i tabellen.

Med ett par ändringar i startelvan och med Stefan Alvén på bänken lät Djurgården Kalmar ta kommandot i matchen. Djurgården hade full kontroll på händelserna även om motståndarna hade bollen. I takt med att matchuret tickade på lyfte Djurgården upp laget i banan och spelade smart på kontringar. Laget var hela tiden på rätt sida om sina motståndare och det tidigare så darriga försvaret släppte inte till några målchanser. Djurgården var det lag som hade flest avslut och det bästa av dem hade Mattias Jonson vars hårda pressade skott tyvärr strök målstolpen på fel sida. Jonson visade klass när han tog ned bollen på volley, tog ett par kliv framåt, för att sedan i steget avlossa skottet. Han må ha sämst teknik i hela laget men han bäst på att utnyttja de kvaliteter han har! Nu håller vi tummarna för att han håller hela hösten och att han inom kort orkar 90 minuter.

I den andra halvleken var Kalmar inledningsvis trött. Djurgården bytte ut en matchotränad Mattias Jonson mot en ännu mer matchotränad Daniel Sjölund. ”Daja”, som varit skadad hela säsongen, gjorde nu sina första minuter i allsvenskan 2010 och de blev matchavgörande. När Djurgården, som tålmodigt även i den andra halvleken låg på rätt sida, stack upp i en kontring var det Daniel Sjölund som med en elegant passning på djupet gjorde att Philip Hellquist fick öppet läge. Philip petade snyggt in det som skulle visa sig bli matchens enda mål. Passningen var bra men utan bra löpningar från medspelare går det inte att slå bra passningar. Glöm inte det nästa match DIF!

Efter 5-1 och 6-1 i rumpan på Frediksskans de två senaste säsonger höll Djurgården nollan den här gången. Någon press från hemmalaget kom inte och Djurgården höll komfortabelt undan i slutminuterna. Kalmar hade bollen mest före Djurgårdens mål men när laget var så illa tvungna att kvittera var det Djurgården som höll den inom laget. Starkt!

Överlag gjorde Djurgården en stabil laginsats. Backlinjen höll ihop bra och Patrik Haginge var stabil som vänsterback. Haginge som fått veta att han inte är ett förstahandsalternativ varken i mitten eller till höger passade på att ta chansen på fel kant. Med tanke på hur tidigare vänsterbackar har lyckats talar typ allt och lite till för att han får fortsatt förtroende i nästa match. På mittfältet var Kasper Hämäläinen rörlig och han var alert de gånger Djurgården gick framåt. Philp Hellquist, som varit utanför laget en tid, sprang och sprang och sprang och när han gjorde segermålet blir betyget självklart med beröm godkänt. Våra toppar jobbade på bra och startade försvarsspelet högt upp i banan vilket underlättade för övriga lagdelar.

Första segern utanför 08-området kom lika välkommet som oväntat. Får vi fler positiva bortaöverraskningar under hösten!

Djurgården har nu fyra poäng ned till nedflyttningsplatsen. Där återfinns till min stora glädje det eurupeiska storlaget AIK. Låt det förbli så.

Vem är ansvarig?

I eftermiddag möter Djurgården Kalmar FF på bortaplan. Förra säsongen blev det storstryk och förödmjukning på Fredriksskans och så sent som för en vecka sedan blev Djurgården utrullade av Kalmar FF hemma på Stadion. Djurgården gjorde ett rejält bottennapp och prestation var den sämsta hemma på Stadion denna säsong. Laguttagningen till den matchen överraskande mig. En formsvag Sebastian Rajalakso, en matchotränad Mattias Jonson och en, sedan säsongsstarten, osynlig Joel Perovuo från start. Djurgården var inte ens nära och av elva startspelare var det bara målvakten Dembo Touray som kom undan med hedern i behåll. Tränarduon gjorde var de kunde och de tre bytena som gjordes kändes helt rätt även om effekten uteblev.

I cirkus Djurgården händer det saker varje vecka. För en tid sedan utsågs Stefan Alvén till manager för att stötta upp de tvåtränarna och skulle då också vara ansvarig för laguttagningen. Alvén sägs vara en god ledare med mycket erfarenhet. Vad i hans bakgrund som gör honom till en bra ledare vet inte jag. Det borde rimligtvis inte vara att han sedan han avslutat sin fotbollskarriär varit sin egen chef i sin enmansjuristbyrå. Det borde inte heller vara den oerfarenhet han har som fotbollsledare utanför de kritade linjerna. Alvén har aldrig varit tränare eller dyl. på elitnivå. Den som vet får gärna berätta vad som gör honom till en bättre lämpad laguttagare än Lennart Wass och Carlos Banda.

Två matcher har gått sedan Alvén blev manager dess och inget positivt har hänt varken spel- eller resultatmässigt – snarare tvärt om. De som får skulden är tränarna för officiellt sett verkar ingen veta att det är Alvén som tar ut laget. Tränarna får bära hundhuvudet trots att de får sitta på bänken under matcherna och coacha Alvéns lag. Bytena i matcherna verkar dock tränarna få göra för mannen med huvudansvaret följer matcherna från hedersläktaren tillsammans med sin dotter.

Hur fungerar det egentligen i Djurgården i dag och vem tar ansvaret för laguttagningarna och resultaten? Lite klarhet i det hela skulle inte skada för stämmer det att tränarna inte bär huvudansvaret för laguttagningarna är det knappast de som skall hängas ut och ta skiten. De tränar i sådana fall laget med bakbundna händer.

Fortsätter Djurgården på samma linje som de är nu blir det degradering till Superettan i höst. Spelet haltar och laget har inte vunnit en match sedan den fantastiska vårdagen på Råsunda när AIK besegrades. Då gjorde Joel Perovuo mål och för det kan man bli DIF-hjälte för all framtid. Före och efter målet har han dock varit helt osynlig för mig i matcherna. Det känns som att Djurgården spelar med en spelare mindre när han har varit på gräset. Jag vet varken om han gör saker bra eller om han gör saker mindre bra saker. Jag vet bara att han är totalt osynlig. Det är för mig en gåta att han får starta i matcherna och det är för mig en gåta att han brukar bli inbytt när han sitter på bänken. Joel Perovuo finns ju inte. Han Djurgården värvat sin egen ”Molgan”? Den som har sett Joel han i kommentarsfältet skriva vad han är bra och mindre bra på. Jag har som sagt inte sett något.

Något positivt om spelaren jag inte har sett på en halv säsong är att fördelen att starta med honom är att när han byts ut får laget in en spelare extra.

Nu rullar vi ut- och kör över Kalmar. Som softcoresupporter (ex hardcore) följer jag matchen hemma i soffan. Lika osynlig på arenan som somliga andra.

Daniel Sjölund är äntligen tillbaka. Förhoppningsvis kommer han att lyfta laget men det är för mycket begärt att hoppas att han skall vända detta på egen hand - matchotränad som han är.

Kom igen DIF!

En kortare joggintur - 2,1 mil

Det har inte blivit mycket tid vid datorn under semestern och därför har det heller inte blivit många inlägg i bloggen. Jag har förvisso varit uppkopplad mycket på mobilen för att hålla mig uppdaterad men att skriva långa blogginlägg med den som redskap är något jag gärna undviker.

Nu sitter jag emellertid vid datorn igen och jag gör det direkt efter ett träningspass. Efter att under dagen ha varit trött i mössan bestämde jag mig för att friska upp skallen med en lättare joggingtur. Tanken var att det kanske kunde bli en mil men mest troligt var att det skulle sluta med fem kilometer. Det blev ingetdera. I stället blev det en lättare långkörare på lite mer än 2,1 mil. Ett lagom pass när jag innan dörren stängdes bakom mig sa ”Jag tar en kortare joggingtur”…

Under semestern har det gått bra med löpningen. Jag har haft bra disciplin och varit ute på fyra varierade pass- Totalt har det blivit något mer än 45 kilometer löpning.
En semestersummering kommer inom kort. I den kommer en envis ren på Skellefteå GK att få mycket utrymme.

Eagle!

I dag lyckades jag med bedriften att göra en eagle. Tre slag på första hålet på Skellefteå GK:s röda slinga. Hålet, som mäter 466 meter från gul tee, skall spelas på fem slag. Efter att ha slagit två slag kors och tvärs över banan sänkte jag det tredje slaget som var ungefär 110 meter från flaggan.

Anmärkningsvärt i övrigt är att banan har sin egen husren. När vi kom till banan låg han och softade i bunkern vid den green som är närmast klubbhuset.

Stora nyheter

På väg norrut med bil i går stannade vi till i Gnarp som ligger mellan Hudiksvall och Sundsvall. Där hittade jag ett exemplar av Hudiksvalls Tidning. Efter att snabbt ha bläddrat igenom den konstaterade jag att det inte händer speciellt mycket i den här bygden. Två härliga notiser upptäckte jag. Den första avhandlade ett inbrott i en källare. Bytet var 75 LP-skivor och en kupévärmare medan den andra förkunnade att en person hade fått 1500 i böter efter att ha kört hårresande 90 km/h på en 80-sträcka. Stora nyheter i en liten bygd.

I förmiddags var det träningsdags igen. Det blev först en löparrunda på 5,15 kilometer i strålande sommarväder. Efter den rundan joggade jag till en gångväg med lite motlut och sprng där 5 gånger upp och lika många gånger ned. Backen mätte 110 meter. Ett lagom enklare förmiddagspass.

Noterbart i övrigt är att jag har köpt pulver som skall hjälpa kroppen att återhämta sig. Återstår nu att se om det blir någon skillnad. Kanske blir jag nu av med myrorna som brukar krypa i mina vader när det äär läggdags de dagar jag har tränat.

"Sur-Inge"

Djurgården Fotboll sågas av sin tidigare fystränare Inge Johansson för att laget under sommaruppehållet enbart har tränat fys. Inge menar att det inte är bra att springa 3000 meter före ett styrketräningspass. Klippt ur Aftonbladet säger han följande: ”Det är fysiologiskt helt bakvänt. Dumt. Du kan inte tillgodogöra dig styrketräning efter att ha sprungit tre kilometer”. I min värld känns Inges uttalande bara bittert. Det vore snarare konstigt om en elitfotbollsspelare inte kunde styrketräna efter 3000 meters löpning. Det är knappast ett cooper-test spelarna genomföre före sina pass, snarare en lättare och bra uppvärmning.

Inge Johansson var styrketränare åt Djurgården under framgångsperioden i början på 2000-talet. Tillsammans med Thomas Lindholm, senare i AIK, blev de närmast mytomspunna för sitt sätt att styrketräna Djurgården. Laget var i det närmaste fritt från jobbiga skador i ett par säsonger och duon fick oerhörda skopor beröm. Men när Sören Åkeby lämnade Djurgården kom skadorna trots att upplägget var detsamma. Thomas Lindholm tränade sedan AIK och laget hade under hans period som fystränare där fler spelare på skadelistan än på fotbollsplanen. Trots samma upplägg?

Hemligheten är inte bara bra styrketräning utan också att huvudtränarna är duktiga på att kombinera styrke- med fotbollsträning och att de också lyssnar på vad till exempel sjukgymnasterna säger om vissa skador. Skador som baksida lår etc. tillkommer ofta på grund av överansträngning eller på grund av att spelarna plockas in i normal träning för tidigt efter en skada eller att grundträningen är för dålig. Det Djurgården nu gör när de bara har tränat fys är att de har grundtränat även under sommaren. Grundträningen sliter och skaderisken ökar då när spelarna tränar fotboll. Bollarna har därför varit kvar i bollnätet vilket känns sunt. Det känns som att Djurgården nu gör något bra och spännande oavsett var bittra ”Sur-Inge tycker.

Länk till artikeln: ”De fattar ingenting”

Theos första steg och mycket annat

Semestern har börjat alldeles utmärkt. Den första ”riktiga” semesterdagen, det vill säga denna måndag startades på Resarö i Stockholms skärgård där mormor har en liten stuga. Vi åt en god lunch samt besökte badviken på ön innan vi åkte in till Vaxholm och frossade i god glass. Enda minuset var att jag har nös konstant hela dagen på grund av pollen.

Till Resarö kom vi redan dagen före och då passade Theo på att ta sina första egna steg till stort jubel från mig, Sara och Theos farmor. Farmor var drivande i processen att få honom att gå och till slut tog han ett upp till fyra stapplande kliv! En stor dag. Detta firades med grillad fläskytterfilé med färskpotatis och en kall Caffreys.

Det har varit mycket Theo hela helgen. Han har även börjat lära sig att klappa händerna samt badat i havet för första gången. Allt har dokumenterats på bilder.

Vi vuxna hemma har haft premiär på framsidan. De nya möblerna har suttits in under både fredag och lördag. I fredags var några av grannarna förbi och i lördags hade vi en fd jobbarkompis med man över på middag. Det var trevligt värre och något säger mig att vi kommer att sitta mycket på framsidan i fortsättningen.


Golf eller nåt
I lördags förmiddag spelade jag golf med ”ismaskinen” Jani på Botkyrka GK. Spelade kanske är fel ord men jag var ute på golfbanan och slog en hiskelig mängd slag. Efter en inledande drive på närmare 300 meter gick det mesta snett. Sju poäng på de första nio hålen och elva poäng under den andra halvan. Totalt 19 poäng och 106 slag, Utan tvekan en av mina svagaste rundor genom alla tider.
…och i måndags kändes det som att spelet var på väg tillbaka.

DIF-Spartak Moskva
Spartak Moskva besökte Stadion i fredags och spelade där mot Djurgården i en träningsmatch. 1600 åskådare njöt i solen av att Djurgården vann matchen med 3-0. Spartak imponerade inledningsvis och Djurgården hängde inte med. De gånger de fick låna bollen blev de snabbt av med den. Tempot bedarrade dock en aning och spelet jämnade ut sig. Johan Oremo gav Djurgården ledningen med ett skott som gick igenom målvakten. Till och med Tomi Maanoja hade tagit den bollen. Efter målet verkade Spartak sluta spela boll. 14 sekunder efter avspark i den andra halvleken gjorde Kennedy 2-0 och sekunderna efter det att Spartaks brasse Alex blivit utvisad sköt Sharbel Touma 3-0. Matchen var helt över och resten av tiden spelades bara av. Självklart bra av Djurgården att vinna stort mot ett så pass bra motstånd men jag blev inte klok på ryssarna. Deras spel gick verkligen utför efter den fina inledningen när lagen senare hamnade i underläge.

Detta långa inlägg rundas av med ett stycke som nämner att jag sent i kväll tog ett varv i polisspåret. Sju kilometer terräng på 31,57. Jag tog det relativt lugnt men benen kändes i alla fall piggare än under mina två senaste varv runt Årstaviken. Tre dagars löpvila och ett par härliga sommarhelgöl gjorde susen.

När tolv tånaglar blev tio

Sex tånaglar på varje fot tillhör inte vanligheterna i svenska städer som är större än Göteborg. Sedan ett par veckor tillbaka har jag dock haft det. Det beror inte på att jag har haft sex tår på varje fot, som i ”småstäderna” utan bara på att det har vuxit ut nya naglar under de två naglar som tog mest stryk under Stockholm Marathon. I förrgår lossnade det och allt är nu frid och fröjd på tårna även om d et fortfarande är blått på sina håll.

Nu går jag på semester!

Jeansjogg på lunchrundan

Nu verkar det som att jag har hamnat i en liten formsvacka när det gäller min löpning. Eller så är jag helt enkelt nedtränad. Dagens lunchrunda runt Årstaviken gick inte speciellt bra. Trots att vädret var gynnsamt att springa i klockades jag för mediokra 48.05 på milen. Det är 14 sekunder långsammare per kilometer jämfört med när jag sprang samma sträcka för åtta dagar sedan. Struntsamma, träning är ändå träning.

Jeans
Tidigare här i bloggen har jag skrivit om joggande tjejer som envisas med att springa med en tröja virad runt midjan. Varför göra det lätt för sig. I dag mötte jag en tjej som tog tjejogging till nästa nivå – hon sprang i långbenta jeans. Ja du läste rätt – jeans. J – E – A – N – S! Hon har tagit jogg till nya höjder. Vem slår detta och med vad?

Röyksopp
Den norska duon Röyksopp blandar och ger men de låtar där de har Karin Dreijer (The Knife) som sångerska är ofta fullträffar. Nedan kan ni lyssna på två av dem. Den första ”Tricky Tricky” är från deras senaste album ”Junior”. Den andra är hämtat från skivan ”The Understanding” och heter ”What else is there”. Den sistnämnda är en briljant låt!

18 minuter

I dag gick det fort att ta sig till jobbet. Från garage till garage tog det 18 minuter. Anledningen till detta är självklart att många är på semester och att det då är lite bilar på vägarna men också på att jag i dag kunde köra rakt igenom stan eftersom det inte är någon vägtull i juli. Dåliga dagar kan det ta upp till 50 minuter att åka från Helenelund till Globen.

I övrigt kan det noteras att Theo kommit lite ur fas sedan besöket på Skansen i tisdags. Om det beror på att han såg älgar på nära håll, tvingades lyssna på The Ark eller på att han vaknade när vi försökte flytta honom från bilen till sängen – för att efter det bli pigg - låter vi vara osagt. Klart är att han i natt först inte ville somna för att sedan när han väl hade somnat ta beslut om att vakna 03.45. Två timmar senare, efter att ha fått skrika av sig och leka lite på golvet somnade han igen. Det var trötta föräldrar i morse. Sara tog lekvakten under de två timmarna men inte heller jag fick många minuters sömn under de två timmarna. Kanske 18 minuter där också? Theo är inte den som leker tyst ännu…

Under bilturen till jobbet lyssnade jag på In Flames och deras skiva "Soundtrack to your escape". Nedan hittar ni ett smakprov.

Lunchjogg

I dag är det varmt ute, väldigt varmt till och med. Trots den höga temperaturen blev det ett varv runt Årstaviken. Det blev en av mina tyngsta mil sedan jag började springa. En medhavd liten vattenflaska och en broöppning av den lilla av alla Skanstullsbroar gjorde att jag orkade ta mig runt. Krafterna var slut inflr den sista stigningen men pausen för broöppningen gjorde att jag återhämtade mig en aning.

Runt hela Årstaviken låg folk och solade vilket såg bra mycket skönare ut än att pina sig på en löprunda. Tidsmässigt var det ingen bra runda, 48.35 är inte på långa vägar någon bra tid men ibland är det skönt att bara vara nöjd med att ha sprungit. Och även om inte tiden var den bästa lär jag ha svettats bort ett gäng kalorier i alla fall…

I kväll skall hela familjen till Skansen. Sara tjatar om ”Allsång” och med det här vädret lär till och med jag uppskatta det. Om inte annat får Theo se lite nya djur.

Salems GK och "Galna Mary"

Nu är det inte många dagar kvar till semestern. Den här veckan skall jobbas av men sedan väntar fyra veckors ledighet. På jobbet är det tomt i korridorerna men vi är ett par stycken som är på plats på kontoret i alla fall. Jag jobbar som bäst med att försöka fylla hemsidan med uppdateringar under hela min semesterperiod. Det ser ut att gå vägen.

I går kväll/eftermiddag passade jag på att gå lite tidigare från jobbet. Det blev en golfrunda ute på Salems GK. En rolig och bra bana. Resultatmässigt var det okej men spelmässigt gick det faktiskt bättre. Det rimmar lite illa men så kändes det i alla fall. Det jag föll på resultatmässigt var ett par katastrofala bunkerslag samt ett par huvudlösa treputtar under de första nio hålen. Slag som var så dåliga att de inte gick att reparera. Andra halvan spelade jag på handikapp utan att spela speciellt bra men bollen var hela tiden i spel och då trillade även poängen in. På det sista hålet gjorde jag en elegant birdie som ökar suget efter en ny runda.



Skylt på Salems Golfklubb. Hit kom vi efter 3 timmar och 10 minuter...

Ute är det varmt, väldigt varmt. Bara för det skall jag ut och springa runt Årstaviken på lunchen. Det kan bli en tung och svettig mil.



Möbler
I förrgår var jag, Sara och Theo på Bauhaus i Bromma. Vi köpte ett par äkta kopior av rottingmöbler till innegården på framsidan. Det kommer att bli grymt trevligt att sitta där såväl morgon som kväll. Sara har även jobbat väldigt bra med målningen och nu är den klar. När jag har lyckats montera ihop det nya lilla låga bordet är det bara att premiärsitta. In med ölen på kylning! Monteringen gick förövrigt sådär. Noll tålamod, tummen mitt i handen och mindre bra bruksanvisning är dåliga kombinationer. Det verkar ändå som att jag fick ihop det till slut. Återstår nu att se om det håller när folk sitter i dem…

Dagens musiksnutt
I bilen på väg hem från golfbanan i går slängde jag in en CD med lite blandade låtar. Salems golfbana ligger ungefär en bit bort från där vägen tar slut och en lite bit bort till. Det tar alltså sin lilla tid att ta sig därifrån. Kostigar deluxe att köra på men i härlig kvällssol är det trivsamt. Med ”Crazy Mary” på högvolym i bilen blev det extra trivsamt!

Ombytta roller

Det är lördag men det känns som söndag. Det är bra för då känns morgondagens ledighet som ren bonus. Klart bättre än när kroppen vissa arbetsveckor har ställt in sig på att det är torsdag när det i själva verket är onsdag. Då blir veckorna långa. Nog om det.

Midsommardagen gick i de ombytta rollernas tecken. Efter att ha varit och hälsat på mormor på förmiddagen samt ätit den grymma kebaben i Hallunda Centrum svängde vi förbi ÖB i Skärholmen. Där köpte vi en femstegsstege vi kan använda vid målning, stuprörsrensning, snöskottning av tak etc. En ”bra-att-ha-pryl” helt enkelt.

Sara fick inviga stegen. Vi skall måla takbjälkarna som taket på vår uteplats på framsidan ligger på och då det inte får komma färg på undersidan av taket blev jag diskad från jobbet. Mitt tålamod för smådutt med pensel är sådär och jag är dessutom ganska klumpig. Sara beordrade därmed sig själv att måla. Undertiden fick jag roa mig tillsammans med Theo. Vi tittade på lite VM-fotboll och busade innan vi gick ut och gungade. Att gunga är populärt och Theo bjöd på många skratt. När vi kom tillbaka ställde jag mig vid spisen för att laga middag. Sara fortsatte med grabbgörat ute. Ordet diskad återkom en gång till under kvällen eftersom det var jag som fick tvätta rent kastruller med mera efter maten.

Kvällen rundades av med en runda i Polishögskolans terrängspår. Det blev en välsprungen runda i ett lagom tempo - 4.42 min/km. I sista utförsbacken slumpade min iPod fram låten i YouTube-klippet nedan. En låt det är lätt att springa till.

Theo tio månader

I går blev Theo tio månader gammal/ung. Tiden går framåt och Theo växer så att det knakar. Sin tiomånadersdag firade Theo först med sin mamma Sara på ute på baksidan av huset. Där fick han bada i sin nya plastbassäng. När jag kom hem på kvällen fortsatte vi det "stora firandet". Theo fick följa med fem vändor till tvättstugan medan Sara var och handlade. Festligt värre. Jag konstaterade i alla fall att Theo tyckte att de var mer intressant att följa tre centrifugerande maskiner än vad jag jag tyckte att det var. Det var med stora ögon han följde de roterande trummorna bakom glaset som också gjorde att maskinerna skakade. Hoppas att han tycker att det är lika kul med tvättstugan även när han blir äldre.

Toppform

I måndags gav jag mig på ett tyngre intervallpass. Jag bestämde mig under dagen för att jag skulle ta cykeln till löparbanan inne på Polishögskolan för att där genomföra ett intervallpass. Jag bestämde mig för att köra intervaller på 800 meter med två minuter vila mellan dem.

Jag började med lätt uppjogg innan jag gav mig på den första repetitionen. Hur man nu kan kalla första intervallen för repetition. Det är först när man gjort fler än en som det är en repetition. Hur som helst sprang jag mina första 800 meter på 3.08 (km tid på 3.55). Efter en andra intervall på 3.05 sprang jag den tredje på 3.07. Under den tredje intervallen bestämde jag mig för att springa åtminstone fem stycken. Det var riktigt tungt under trean men det kändes tidigt att vika ned sig redan då.

Efter fem intervaller hade jag nått mitt mål och då bestämde jag mig för att köra vidare men en intervall till som sedan följdes av en till och en till. Totalt åtta stycken grisjobbiga intervaller där den sista av dem blev den snabbaste. Den åttonde sprang jag på 3.04 vilket är ett km-tempo på 3.50. Lysande i min personliga träningsbok!

I dag blev det också ett pass. På lunchen sprang jag runt Årstaviken och även i dag gick det fort i solgasset. Den kuperade milslingan avverkades på 45.40 vilket är personbästa med 18 sekunder. Spännande att pricka in toppformen ter månader före Lidingöloppet...

Det skall bli spännande och kul att springa Lidingöloppet i höst även om jag efter gårdagens besök nere vid Abborrbackens fot fick lite mer respekt för den stigningen. Den är brant, oerhört brant. Att jag åkte dit berodde på att jag var där och filmade Djurgården Hockey som cyklade de tre milen som jag senare skall springa. Att laget cyklar loppet är en årlig tradition under försäsongsträningen. Daniel Brodin och David Printz vann med tiden 1 timme 22 minuter. Filmklippet kommer inom kort att kunna ses på www.difhockey.se.