I helgen, närmare bestämt i söndags, hade vi födelsedagskalas för Theo. Föräldrar och vänner var på plats för att fira den blivande 1-åringen. Själva födelsedagen var i måndags. Som väntat fick lillkillen nya leksaker och de används flitigt. De med ljud är extra populära.
Veckan har i övrigt gått i sjukstugans tecken. Alla tre har varit sjuka på ett eller annat sätt och jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar. Det är lagom rastlöst att inte orka kliva utanför dörren.
Nu är alla hur som helst på bättringsvägen. Theo har repat sig bäst och det firade han med att lära sig gå. Han har kryssat mellan möbler under en längre period men nu vågar han gå längre sträckor! Vi hävdar nu att han officiellt kan gå ”på riktigt”.
På grund av att jag inte har varit kry den senaste tiden hade inte blivit någon träning sedan i fredags. Det är mindre än en månad kvar till Lidingöloppet och just nu är jag inte sugen på att springa den tävlingen. Det känns mer jobbigt än utmanande.
En halv fotbollsmatch såg jag i söndags också. När barnkalaset var över kastade jag mig upp på cykeln för att hinna till Råsunda och andra halvlek i matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg. Det var enda fördelen med att matchen spelades där. Djurgården är lite på gång och med spelare som rör sig skapar laget mer chanser. Förvisso är det aningen omständigt och långsamt när bollen närmar sig offensivt straffområde men när man spelar mot lag som praktiserar försvarsspel så som IFK Götebrog gjorde i matchen är det svårt att inte göra mål. 2-0 blev det till slut och Djurgården lämnade i alla fall tabellmässigt bottenstriden för en stund. Poängmässigt är det fortfarande inte långt ned men känslan är att Djurgården lämnat botten för resten av den här säsongen. Äntligen pekar formkurvan åt rätt håll!
Den infogade ett videoklippet med Panteras Walk känns passande en dag som denna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar