Backspegeln

I förra veckan fick jag chansen att göra ett VO2 max-test. Testet mäter syreupptagningsförmåga. Våra spelare i laget (Djurgården) skall ha över 60 i värde för att de skall vara godkända medan domarna i elitserien skall klara av 50. Jag landade mitt i – på 55,6. Gissningsvis är det ett ganska bra värde men jag hade ändå hoppats på mer. Nu gäller det att träna på för att se om jag kan göra ett bättre resultat nästa gång. Just nu går det dock åt helt fel håll eftersom jag inte har sprungit något, med undantag för 14 minuter uppvärmning och sju minuter på löpband, den senaste veckan.

Att springa med mask över munnen var spännande. Det var en inlåst känsla och det kändes som att syret tog slut samtidigt som jag kände mig som en fullvärdig medlem i Slipknot.

I helgen var hela familjen på Gröna Lund. Theo, som fyller 1 år på måndag, fick för första gången åka karuseller. Som vanligt när vi gör nya saker med honom kastar han sig in i det utan problem. Allt nytt är roligt och spännande!

I dag har jag jobbat på bra. Jag har dundrat ut tre texter på difhockey.se och jag har känt mig kreativ i mitt skrivande. Det är skönt de dagar det flyter på. Det är så mycket enklare och så mycket roligare att skriva då. Skrivkramp kommer när man minst anar det och då är det inte lika kul.

Två dagar utbildning av en videokamera startade veckan. Sony-kameran är av modell avancerad och jag är väldigt tacksam att det finns en knapp som det står ”full auto” på. Det skall bli väldigt kul att filma med den. Jag gissar på att mina enmansproduktioner kommer att lyfta sig en aning med detta verktyg värt cirkus 100 000 kronor. Det är 98 000 kronor mer än den kamera jag tidigare använt mig av.

Nu bär det av till Grimsta IP för att se sorgebarnet Djurgården Fotboll spela derby mot Brommapojkarna. Vinst är i det närmaste ett måste!