Pigga ben, slöa fingrar

Lördagsförmiddag och jag har precis kastat i mig en kebab inköpt nere i Helenelunds fashionabla centrum. Fingrarna har inte direkt jobbat hårt på tangentbordet den senaste tiden men nu är det dags för ytterligare ett inlägg här i bloggen.

De slöa fingrarna kompenseras av ett par pigga ben. I går sprang jag en sväng i terrängspåret och benen svarade bra. Tiden blev mer än godkänd trots att jag verkligen tyckte att jag sparade på krafterna. Ett par dagars vila gjorde visst susen. Gissningsvis var tyvärr inte tillräckligt utvilad när jag sprang Lidingöloppet vilket gjorde att det kändes tungt. Det kanske inte var allt för bra efter hockeyträningen, som var tisdagen samma vecka som loppet, köra på med många olika skridskoövningar. Efter alla var och start/stopp var jag rejält slut och benen verkade inte hinna återhämta sig till startskottet. Nu var Lidingöloppet bara ett långlopp för att få träning till maraton och då kvittar det lite att jag var seg i benen. Eftersom det var första loppet blev det ändå personbästa…

I övrigt rullar dagarna på här hemma. Eftersom jag inte jobbar för tillfället blir det mycket tid med Theo. Det är hur kul som helst att vara med honom på dagarna även om det är skönt när han sover middag. Då rotar jag i skivarkivet och dammar av gamla skivor som har låg rotation. I veckan fick Live och The Afghan Whigs luftas. På skivorna finns många bortglömda pärlor som är värda ett bättre öde än att hamna i total glömska.

Golf hinner jag också med att spela nu. Spela är kanske fel ord men på banan är jag i alla fall. I veckan blev det inte många poäng men ett par par och en tjusig birdie lyckades jag peta i på Botkyrka GK. Banan är i toppskick! På tisdag blir det ett nytt besök där. Kanske skall vi då hyra en bil för att på så sätt kunna hinna med två rundor. Det gäller att passa på.