Golf och intervaller

Sista semesterveckan tickar på och i dag blev det en golfrunda på Kungsängen GK (Kings Course) med ”Grannen”. Det började bra med ett enkelt par men sedan fick jag kämpa ordentligt de åtta följande hålen på den första halvan. ”Grannen” spelade väldigt bra och stabilt och var inte många slag över par när vi svängde förbi klubbhuset.

Den andra halvan startade med ett nytt par. Jag fick dock slita för det eftersom utslaget hamnade mask ute till höger. På hål elva hände något. Vi blev igenomsläppta av en seg fyrboll. ”Grannen” tryckte ut en elegant fade på hålet som svänger lätt åt höger. Det efterföljande slaget placerade han på greenen och två puttar senare hade han gjort ett enkelt par. För egen del gick det sämre och jag kryssade från vänster till höger på vägen fram och inspelet, chippen och den första putten slogs kort. Jag slog fem genomdåliga slag innan jag petade i bollen för en dubbelbogey. Efter genomgången var allt annorlunda. ”Grannens” spel totalhavererade och han slog inte ett enda bra slag de sista sju hålen. Den fina runda han hade på gång slutade till sist med et halvmediokert resultat. För gen del vände spelet efter det usla elfte hålet. Par, birdie, par fick mig på bättre humör och när jag hålade ut på sista hålet hade jag skrapat ihop 19 poäng på mina 41 slag de sista nio hålen.
Tyvärr är jag totalt uddlös när det gäller att pricka greener. Det verkar inte spela någon roll hur nära jag ligger. Jag missar ändå. Dagens runda hade tre greenträffar. Det är för dåligt.

Löpningen har haft ett kortare avbrott men igår körde jag ett bra intervallpass på bana. 180 meter jogg följdes upp av 200 meter med tempoökning. Totalt tolv 200-metersintervaller blev det. Till och från löparbanan sprang jag i terrängspåret. En mil blev det totalt.

Nu håller jag tummarna för att Theo sover hela natten. Något han inte gör allt för många gånger i veckan.

Viktig seger i Kalmar

Efter regn kommer solsken sägs det men i matcherna mot Kalmar FF var det tvärt om för Djurgården. Efter matchen på ett soldränkt Stadion förra helgen med uselt DIF-spel reste sig Djurgården på den regntunga och dränkta planen på Fredriksskans. Regnet var positivt för Djurgården som tog tre oerhört viktiga poäng. Philip Hellquist gjorde matchens enda mål och tog i och med det laget till något säkrare mark i tabellen.

Med ett par ändringar i startelvan och med Stefan Alvén på bänken lät Djurgården Kalmar ta kommandot i matchen. Djurgården hade full kontroll på händelserna även om motståndarna hade bollen. I takt med att matchuret tickade på lyfte Djurgården upp laget i banan och spelade smart på kontringar. Laget var hela tiden på rätt sida om sina motståndare och det tidigare så darriga försvaret släppte inte till några målchanser. Djurgården var det lag som hade flest avslut och det bästa av dem hade Mattias Jonson vars hårda pressade skott tyvärr strök målstolpen på fel sida. Jonson visade klass när han tog ned bollen på volley, tog ett par kliv framåt, för att sedan i steget avlossa skottet. Han må ha sämst teknik i hela laget men han bäst på att utnyttja de kvaliteter han har! Nu håller vi tummarna för att han håller hela hösten och att han inom kort orkar 90 minuter.

I den andra halvleken var Kalmar inledningsvis trött. Djurgården bytte ut en matchotränad Mattias Jonson mot en ännu mer matchotränad Daniel Sjölund. ”Daja”, som varit skadad hela säsongen, gjorde nu sina första minuter i allsvenskan 2010 och de blev matchavgörande. När Djurgården, som tålmodigt även i den andra halvleken låg på rätt sida, stack upp i en kontring var det Daniel Sjölund som med en elegant passning på djupet gjorde att Philip Hellquist fick öppet läge. Philip petade snyggt in det som skulle visa sig bli matchens enda mål. Passningen var bra men utan bra löpningar från medspelare går det inte att slå bra passningar. Glöm inte det nästa match DIF!

Efter 5-1 och 6-1 i rumpan på Frediksskans de två senaste säsonger höll Djurgården nollan den här gången. Någon press från hemmalaget kom inte och Djurgården höll komfortabelt undan i slutminuterna. Kalmar hade bollen mest före Djurgårdens mål men när laget var så illa tvungna att kvittera var det Djurgården som höll den inom laget. Starkt!

Överlag gjorde Djurgården en stabil laginsats. Backlinjen höll ihop bra och Patrik Haginge var stabil som vänsterback. Haginge som fått veta att han inte är ett förstahandsalternativ varken i mitten eller till höger passade på att ta chansen på fel kant. Med tanke på hur tidigare vänsterbackar har lyckats talar typ allt och lite till för att han får fortsatt förtroende i nästa match. På mittfältet var Kasper Hämäläinen rörlig och han var alert de gånger Djurgården gick framåt. Philp Hellquist, som varit utanför laget en tid, sprang och sprang och sprang och när han gjorde segermålet blir betyget självklart med beröm godkänt. Våra toppar jobbade på bra och startade försvarsspelet högt upp i banan vilket underlättade för övriga lagdelar.

Första segern utanför 08-området kom lika välkommet som oväntat. Får vi fler positiva bortaöverraskningar under hösten!

Djurgården har nu fyra poäng ned till nedflyttningsplatsen. Där återfinns till min stora glädje det eurupeiska storlaget AIK. Låt det förbli så.

Vem är ansvarig?

I eftermiddag möter Djurgården Kalmar FF på bortaplan. Förra säsongen blev det storstryk och förödmjukning på Fredriksskans och så sent som för en vecka sedan blev Djurgården utrullade av Kalmar FF hemma på Stadion. Djurgården gjorde ett rejält bottennapp och prestation var den sämsta hemma på Stadion denna säsong. Laguttagningen till den matchen överraskande mig. En formsvag Sebastian Rajalakso, en matchotränad Mattias Jonson och en, sedan säsongsstarten, osynlig Joel Perovuo från start. Djurgården var inte ens nära och av elva startspelare var det bara målvakten Dembo Touray som kom undan med hedern i behåll. Tränarduon gjorde var de kunde och de tre bytena som gjordes kändes helt rätt även om effekten uteblev.

I cirkus Djurgården händer det saker varje vecka. För en tid sedan utsågs Stefan Alvén till manager för att stötta upp de tvåtränarna och skulle då också vara ansvarig för laguttagningen. Alvén sägs vara en god ledare med mycket erfarenhet. Vad i hans bakgrund som gör honom till en bra ledare vet inte jag. Det borde rimligtvis inte vara att han sedan han avslutat sin fotbollskarriär varit sin egen chef i sin enmansjuristbyrå. Det borde inte heller vara den oerfarenhet han har som fotbollsledare utanför de kritade linjerna. Alvén har aldrig varit tränare eller dyl. på elitnivå. Den som vet får gärna berätta vad som gör honom till en bättre lämpad laguttagare än Lennart Wass och Carlos Banda.

Två matcher har gått sedan Alvén blev manager dess och inget positivt har hänt varken spel- eller resultatmässigt – snarare tvärt om. De som får skulden är tränarna för officiellt sett verkar ingen veta att det är Alvén som tar ut laget. Tränarna får bära hundhuvudet trots att de får sitta på bänken under matcherna och coacha Alvéns lag. Bytena i matcherna verkar dock tränarna få göra för mannen med huvudansvaret följer matcherna från hedersläktaren tillsammans med sin dotter.

Hur fungerar det egentligen i Djurgården i dag och vem tar ansvaret för laguttagningarna och resultaten? Lite klarhet i det hela skulle inte skada för stämmer det att tränarna inte bär huvudansvaret för laguttagningarna är det knappast de som skall hängas ut och ta skiten. De tränar i sådana fall laget med bakbundna händer.

Fortsätter Djurgården på samma linje som de är nu blir det degradering till Superettan i höst. Spelet haltar och laget har inte vunnit en match sedan den fantastiska vårdagen på Råsunda när AIK besegrades. Då gjorde Joel Perovuo mål och för det kan man bli DIF-hjälte för all framtid. Före och efter målet har han dock varit helt osynlig för mig i matcherna. Det känns som att Djurgården spelar med en spelare mindre när han har varit på gräset. Jag vet varken om han gör saker bra eller om han gör saker mindre bra saker. Jag vet bara att han är totalt osynlig. Det är för mig en gåta att han får starta i matcherna och det är för mig en gåta att han brukar bli inbytt när han sitter på bänken. Joel Perovuo finns ju inte. Han Djurgården värvat sin egen ”Molgan”? Den som har sett Joel han i kommentarsfältet skriva vad han är bra och mindre bra på. Jag har som sagt inte sett något.

Något positivt om spelaren jag inte har sett på en halv säsong är att fördelen att starta med honom är att när han byts ut får laget in en spelare extra.

Nu rullar vi ut- och kör över Kalmar. Som softcoresupporter (ex hardcore) följer jag matchen hemma i soffan. Lika osynlig på arenan som somliga andra.

Daniel Sjölund är äntligen tillbaka. Förhoppningsvis kommer han att lyfta laget men det är för mycket begärt att hoppas att han skall vända detta på egen hand - matchotränad som han är.

Kom igen DIF!

En kortare joggintur - 2,1 mil

Det har inte blivit mycket tid vid datorn under semestern och därför har det heller inte blivit många inlägg i bloggen. Jag har förvisso varit uppkopplad mycket på mobilen för att hålla mig uppdaterad men att skriva långa blogginlägg med den som redskap är något jag gärna undviker.

Nu sitter jag emellertid vid datorn igen och jag gör det direkt efter ett träningspass. Efter att under dagen ha varit trött i mössan bestämde jag mig för att friska upp skallen med en lättare joggingtur. Tanken var att det kanske kunde bli en mil men mest troligt var att det skulle sluta med fem kilometer. Det blev ingetdera. I stället blev det en lättare långkörare på lite mer än 2,1 mil. Ett lagom pass när jag innan dörren stängdes bakom mig sa ”Jag tar en kortare joggingtur”…

Under semestern har det gått bra med löpningen. Jag har haft bra disciplin och varit ute på fyra varierade pass- Totalt har det blivit något mer än 45 kilometer löpning.
En semestersummering kommer inom kort. I den kommer en envis ren på Skellefteå GK att få mycket utrymme.

Eagle!

I dag lyckades jag med bedriften att göra en eagle. Tre slag på första hålet på Skellefteå GK:s röda slinga. Hålet, som mäter 466 meter från gul tee, skall spelas på fem slag. Efter att ha slagit två slag kors och tvärs över banan sänkte jag det tredje slaget som var ungefär 110 meter från flaggan.

Anmärkningsvärt i övrigt är att banan har sin egen husren. När vi kom till banan låg han och softade i bunkern vid den green som är närmast klubbhuset.

Stora nyheter

På väg norrut med bil i går stannade vi till i Gnarp som ligger mellan Hudiksvall och Sundsvall. Där hittade jag ett exemplar av Hudiksvalls Tidning. Efter att snabbt ha bläddrat igenom den konstaterade jag att det inte händer speciellt mycket i den här bygden. Två härliga notiser upptäckte jag. Den första avhandlade ett inbrott i en källare. Bytet var 75 LP-skivor och en kupévärmare medan den andra förkunnade att en person hade fått 1500 i böter efter att ha kört hårresande 90 km/h på en 80-sträcka. Stora nyheter i en liten bygd.

I förmiddags var det träningsdags igen. Det blev först en löparrunda på 5,15 kilometer i strålande sommarväder. Efter den rundan joggade jag till en gångväg med lite motlut och sprng där 5 gånger upp och lika många gånger ned. Backen mätte 110 meter. Ett lagom enklare förmiddagspass.

Noterbart i övrigt är att jag har köpt pulver som skall hjälpa kroppen att återhämta sig. Återstår nu att se om det blir någon skillnad. Kanske blir jag nu av med myrorna som brukar krypa i mina vader när det äär läggdags de dagar jag har tränat.

"Sur-Inge"

Djurgården Fotboll sågas av sin tidigare fystränare Inge Johansson för att laget under sommaruppehållet enbart har tränat fys. Inge menar att det inte är bra att springa 3000 meter före ett styrketräningspass. Klippt ur Aftonbladet säger han följande: ”Det är fysiologiskt helt bakvänt. Dumt. Du kan inte tillgodogöra dig styrketräning efter att ha sprungit tre kilometer”. I min värld känns Inges uttalande bara bittert. Det vore snarare konstigt om en elitfotbollsspelare inte kunde styrketräna efter 3000 meters löpning. Det är knappast ett cooper-test spelarna genomföre före sina pass, snarare en lättare och bra uppvärmning.

Inge Johansson var styrketränare åt Djurgården under framgångsperioden i början på 2000-talet. Tillsammans med Thomas Lindholm, senare i AIK, blev de närmast mytomspunna för sitt sätt att styrketräna Djurgården. Laget var i det närmaste fritt från jobbiga skador i ett par säsonger och duon fick oerhörda skopor beröm. Men när Sören Åkeby lämnade Djurgården kom skadorna trots att upplägget var detsamma. Thomas Lindholm tränade sedan AIK och laget hade under hans period som fystränare där fler spelare på skadelistan än på fotbollsplanen. Trots samma upplägg?

Hemligheten är inte bara bra styrketräning utan också att huvudtränarna är duktiga på att kombinera styrke- med fotbollsträning och att de också lyssnar på vad till exempel sjukgymnasterna säger om vissa skador. Skador som baksida lår etc. tillkommer ofta på grund av överansträngning eller på grund av att spelarna plockas in i normal träning för tidigt efter en skada eller att grundträningen är för dålig. Det Djurgården nu gör när de bara har tränat fys är att de har grundtränat även under sommaren. Grundträningen sliter och skaderisken ökar då när spelarna tränar fotboll. Bollarna har därför varit kvar i bollnätet vilket känns sunt. Det känns som att Djurgården nu gör något bra och spännande oavsett var bittra ”Sur-Inge tycker.

Länk till artikeln: ”De fattar ingenting”

Theos första steg och mycket annat

Semestern har börjat alldeles utmärkt. Den första ”riktiga” semesterdagen, det vill säga denna måndag startades på Resarö i Stockholms skärgård där mormor har en liten stuga. Vi åt en god lunch samt besökte badviken på ön innan vi åkte in till Vaxholm och frossade i god glass. Enda minuset var att jag har nös konstant hela dagen på grund av pollen.

Till Resarö kom vi redan dagen före och då passade Theo på att ta sina första egna steg till stort jubel från mig, Sara och Theos farmor. Farmor var drivande i processen att få honom att gå och till slut tog han ett upp till fyra stapplande kliv! En stor dag. Detta firades med grillad fläskytterfilé med färskpotatis och en kall Caffreys.

Det har varit mycket Theo hela helgen. Han har även börjat lära sig att klappa händerna samt badat i havet för första gången. Allt har dokumenterats på bilder.

Vi vuxna hemma har haft premiär på framsidan. De nya möblerna har suttits in under både fredag och lördag. I fredags var några av grannarna förbi och i lördags hade vi en fd jobbarkompis med man över på middag. Det var trevligt värre och något säger mig att vi kommer att sitta mycket på framsidan i fortsättningen.


Golf eller nåt
I lördags förmiddag spelade jag golf med ”ismaskinen” Jani på Botkyrka GK. Spelade kanske är fel ord men jag var ute på golfbanan och slog en hiskelig mängd slag. Efter en inledande drive på närmare 300 meter gick det mesta snett. Sju poäng på de första nio hålen och elva poäng under den andra halvan. Totalt 19 poäng och 106 slag, Utan tvekan en av mina svagaste rundor genom alla tider.
…och i måndags kändes det som att spelet var på väg tillbaka.

DIF-Spartak Moskva
Spartak Moskva besökte Stadion i fredags och spelade där mot Djurgården i en träningsmatch. 1600 åskådare njöt i solen av att Djurgården vann matchen med 3-0. Spartak imponerade inledningsvis och Djurgården hängde inte med. De gånger de fick låna bollen blev de snabbt av med den. Tempot bedarrade dock en aning och spelet jämnade ut sig. Johan Oremo gav Djurgården ledningen med ett skott som gick igenom målvakten. Till och med Tomi Maanoja hade tagit den bollen. Efter målet verkade Spartak sluta spela boll. 14 sekunder efter avspark i den andra halvleken gjorde Kennedy 2-0 och sekunderna efter det att Spartaks brasse Alex blivit utvisad sköt Sharbel Touma 3-0. Matchen var helt över och resten av tiden spelades bara av. Självklart bra av Djurgården att vinna stort mot ett så pass bra motstånd men jag blev inte klok på ryssarna. Deras spel gick verkligen utför efter den fina inledningen när lagen senare hamnade i underläge.

Detta långa inlägg rundas av med ett stycke som nämner att jag sent i kväll tog ett varv i polisspåret. Sju kilometer terräng på 31,57. Jag tog det relativt lugnt men benen kändes i alla fall piggare än under mina två senaste varv runt Årstaviken. Tre dagars löpvila och ett par härliga sommarhelgöl gjorde susen.

När tolv tånaglar blev tio

Sex tånaglar på varje fot tillhör inte vanligheterna i svenska städer som är större än Göteborg. Sedan ett par veckor tillbaka har jag dock haft det. Det beror inte på att jag har haft sex tår på varje fot, som i ”småstäderna” utan bara på att det har vuxit ut nya naglar under de två naglar som tog mest stryk under Stockholm Marathon. I förrgår lossnade det och allt är nu frid och fröjd på tårna även om d et fortfarande är blått på sina håll.

Nu går jag på semester!

Jeansjogg på lunchrundan

Nu verkar det som att jag har hamnat i en liten formsvacka när det gäller min löpning. Eller så är jag helt enkelt nedtränad. Dagens lunchrunda runt Årstaviken gick inte speciellt bra. Trots att vädret var gynnsamt att springa i klockades jag för mediokra 48.05 på milen. Det är 14 sekunder långsammare per kilometer jämfört med när jag sprang samma sträcka för åtta dagar sedan. Struntsamma, träning är ändå träning.

Jeans
Tidigare här i bloggen har jag skrivit om joggande tjejer som envisas med att springa med en tröja virad runt midjan. Varför göra det lätt för sig. I dag mötte jag en tjej som tog tjejogging till nästa nivå – hon sprang i långbenta jeans. Ja du läste rätt – jeans. J – E – A – N – S! Hon har tagit jogg till nya höjder. Vem slår detta och med vad?

Röyksopp
Den norska duon Röyksopp blandar och ger men de låtar där de har Karin Dreijer (The Knife) som sångerska är ofta fullträffar. Nedan kan ni lyssna på två av dem. Den första ”Tricky Tricky” är från deras senaste album ”Junior”. Den andra är hämtat från skivan ”The Understanding” och heter ”What else is there”. Den sistnämnda är en briljant låt!

18 minuter

I dag gick det fort att ta sig till jobbet. Från garage till garage tog det 18 minuter. Anledningen till detta är självklart att många är på semester och att det då är lite bilar på vägarna men också på att jag i dag kunde köra rakt igenom stan eftersom det inte är någon vägtull i juli. Dåliga dagar kan det ta upp till 50 minuter att åka från Helenelund till Globen.

I övrigt kan det noteras att Theo kommit lite ur fas sedan besöket på Skansen i tisdags. Om det beror på att han såg älgar på nära håll, tvingades lyssna på The Ark eller på att han vaknade när vi försökte flytta honom från bilen till sängen – för att efter det bli pigg - låter vi vara osagt. Klart är att han i natt först inte ville somna för att sedan när han väl hade somnat ta beslut om att vakna 03.45. Två timmar senare, efter att ha fått skrika av sig och leka lite på golvet somnade han igen. Det var trötta föräldrar i morse. Sara tog lekvakten under de två timmarna men inte heller jag fick många minuters sömn under de två timmarna. Kanske 18 minuter där också? Theo är inte den som leker tyst ännu…

Under bilturen till jobbet lyssnade jag på In Flames och deras skiva "Soundtrack to your escape". Nedan hittar ni ett smakprov.