tisdag 31 augusti 2010

Mycket om inget

Förkylningen vägrar att släppa taget. Ena stunden känner jag mig pigg, i nästa stund känner jag mig hängig. Inte helt optimalt 24 dagar före Lidingöloppet.

Förra veckan tillbringades mestadels hemma. Först på fredagen orkade jag ta mig till jobbet och då blev den en långdag direkt. Från nio på morgonen fram till tolv på kvällen. Vi spelade match mot Vålerenga hemma på hovet och efter matchen gjorde jag ett par videoklipp. Tyvärr var tekniken inte riktigt med mig vilket gjorde att det drog ut på tiden. Även på lördagen hade vi match men då gick det något bättre med jobbet efter matchen. Jobben den senaste tiden har jag gjort med den gamla kameran men inom kort hoppas jag kunna publicera klipp gjorde med den nya kameran. Jag har filmat en del med den och det är bara att konstatera att även en amatör kan göra underverk med den…

Theo har kunnat gå i fem dagar. Det flyter på fint även om han känns tio centimeter längre i allt han gör. Snart kan han riva ned allt känns det som. I söndags fick han träffa lite levande djur. Getterna och hönsen uppskattades mest medan de trötta kaninerna på Siggesta gård inte gjorde några större intryck.

Över två timmar inne, och stundtals, liggande på isen har gjort att jag känner mig mer hängig i dag än i går. Nu får den här förkylningen ge med sig.

torsdag 26 augusti 2010

Nu knatar Theo!

I helgen, närmare bestämt i söndags, hade vi födelsedagskalas för Theo. Föräldrar och vänner var på plats för att fira den blivande 1-åringen. Själva födelsedagen var i måndags. Som väntat fick lillkillen nya leksaker och de används flitigt. De med ljud är extra populära.

Veckan har i övrigt gått i sjukstugans tecken. Alla tre har varit sjuka på ett eller annat sätt och jag har varit hemma från jobbet i fyra dagar. Det är lagom rastlöst att inte orka kliva utanför dörren.

Nu är alla hur som helst på bättringsvägen. Theo har repat sig bäst och det firade han med att lära sig gå. Han har kryssat mellan möbler under en längre period men nu vågar han gå längre sträckor! Vi hävdar nu att han officiellt kan gå ”på riktigt”.
På grund av att jag inte har varit kry den senaste tiden hade inte blivit någon träning sedan i fredags. Det är mindre än en månad kvar till Lidingöloppet och just nu är jag inte sugen på att springa den tävlingen. Det känns mer jobbigt än utmanande.

En halv fotbollsmatch såg jag i söndags också. När barnkalaset var över kastade jag mig upp på cykeln för att hinna till Råsunda och andra halvlek i matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg. Det var enda fördelen med att matchen spelades där. Djurgården är lite på gång och med spelare som rör sig skapar laget mer chanser. Förvisso är det aningen omständigt och långsamt när bollen närmar sig offensivt straffområde men när man spelar mot lag som praktiserar försvarsspel så som IFK Götebrog gjorde i matchen är det svårt att inte göra mål. 2-0 blev det till slut och Djurgården lämnade i alla fall tabellmässigt bottenstriden för en stund. Poängmässigt är det fortfarande inte långt ned men känslan är att Djurgården lämnat botten för resten av den här säsongen. Äntligen pekar formkurvan åt rätt håll!

Den infogade ett videoklippet med Panteras Walk känns passande en dag som denna.

fredag 20 augusti 2010

Full fart framåt

Efter en period med mindre löpning har jag äntligen kommit ned i skorna igen. Två dagar i rad har jag varit igång. Sent i går kväll, 22.20, placerade jag reflexerna på armarna för att bege mig ut. Det blev en hastig fartlek på fem kilometer. Mest bara för att få ett pass i benen.

Helgen inleddes med ett intervallpass på Polishögskolans löparbana. Jag testade att köra 15/15 för första gången. Detta efter tips från Djurgården Hockeys fystränare. 15/15 går kort ut på att du i tio minuter växelvis joggar i 15 sekunder och springer snabbt i 15 sekunder. Denna tortyr upprepade jag två gånger. Med uppvärmning och nedjogg inräknat blev det i dag 7,52 km. Intervallpassen ger inte många kilometer på löparkontot men det ger desto mer träningsmässigt.

I helgen skall vi ha födelsedagskalas för Theo. På måndag fyller han ett år och det skall givetvis firas.

Och nu lite sport. I onsdags var det BP-Djurgården på Grimsta. Det var lite ödesmatchkänsla över det hela men Djurgården visade för en gångs skull upp lite mod och gjorde en fin första halvlek. Trots att den nye, och överviktige, vänsterbacken Lucho stod dubbelvikt och chippade efter luft redan efter tolv minuter. I den andra halvleken tappade Djurgården lite av sitt mod och matchen svängde en aning. Sebastian Rajalakso, som haft en tung säsong, frälste dock laget och supportrarna med ett kanonskott via ribban och in. Snyggt! Rajalakso har inte den bästa tekniken i laget och det han tar för sig blir inte alltid rätt. Det han tillför är rörelse och det är verkligen något som Djurgården ofta saknar. Tillsammans med Philip Hellqvist är han den spelare som rör sig mest och öppnar upp för sina medspelare. I matchen mot BP fick han även jobba extra som vänsterback då han många gånger fick hjälpa till när stackars Lucho var på vift. Lucho skall ändå på en pluspoäng för att han visade prov på fin känsla i fötterna. Har vi tur är han fulltränad lagom till den sista omgången.

Och på isen rullar European Trophy på för fullt. För en stund sedan besegrade Djurgården Sparta Prag med 1-0. Matchen avgjordes på straffar. I Djurgårdens mål återfanns Mark Owuya och han höll nollan för första gången i DIF-tröjan. Stort!

onsdag 18 augusti 2010

Backspegeln

I förra veckan fick jag chansen att göra ett VO2 max-test. Testet mäter syreupptagningsförmåga. Våra spelare i laget (Djurgården) skall ha över 60 i värde för att de skall vara godkända medan domarna i elitserien skall klara av 50. Jag landade mitt i – på 55,6. Gissningsvis är det ett ganska bra värde men jag hade ändå hoppats på mer. Nu gäller det att träna på för att se om jag kan göra ett bättre resultat nästa gång. Just nu går det dock åt helt fel håll eftersom jag inte har sprungit något, med undantag för 14 minuter uppvärmning och sju minuter på löpband, den senaste veckan.

Att springa med mask över munnen var spännande. Det var en inlåst känsla och det kändes som att syret tog slut samtidigt som jag kände mig som en fullvärdig medlem i Slipknot.

I helgen var hela familjen på Gröna Lund. Theo, som fyller 1 år på måndag, fick för första gången åka karuseller. Som vanligt när vi gör nya saker med honom kastar han sig in i det utan problem. Allt nytt är roligt och spännande!

I dag har jag jobbat på bra. Jag har dundrat ut tre texter på difhockey.se och jag har känt mig kreativ i mitt skrivande. Det är skönt de dagar det flyter på. Det är så mycket enklare och så mycket roligare att skriva då. Skrivkramp kommer när man minst anar det och då är det inte lika kul.

Två dagar utbildning av en videokamera startade veckan. Sony-kameran är av modell avancerad och jag är väldigt tacksam att det finns en knapp som det står ”full auto” på. Det skall bli väldigt kul att filma med den. Jag gissar på att mina enmansproduktioner kommer att lyfta sig en aning med detta verktyg värt cirkus 100 000 kronor. Det är 98 000 kronor mer än den kamera jag tidigare använt mig av.

Nu bär det av till Grimsta IP för att se sorgebarnet Djurgården Fotboll spela derby mot Brommapojkarna. Vinst är i det närmaste ett måste!

onsdag 11 augusti 2010

VO2 Max

Nu kommer jag äntligen att få chansen att mäta min syreupptagningsförmåga. Det gör man genom att köra ett sk VO2 Max-test. I morgon 16.00 skall jag upp på löpbandet i Djurgården Hockeys gym med mask över ansiktet och slangar och sladdar dinglandes överallt. Det skall bli spännande att se vad resultatet blir. Resultatet hittar ni självklart här på bloggen.

Före testet skall det jobbas. DIFTV med Hardy Nilsson och Stefan Ridderwall skall spelas in och redigeras. Som vanligt är det på difhockey.se resultatet kan skådas.

tisdag 10 augusti 2010

Sonisphere 2010

Det regnade lite lagom när jag i helgen var på Sonisphere-festivalen på Stora Skugen. De gånger det regnade lite var det som ett vanligt ösregn. Trots det stannade vi kvar hela dagen. Det gräsfält som festivalen hölls på var då en ren (nåja smutsig..) leråker. De 47 000 besökarna vadade i gyttja och när jag kom hem var jag totalt genomsur och lerig hela vägen upp till knäna.

Vi hann med att se en hel del band. Av dem imponerade Iron Maiden och Anthrax mest. De sistnämnda spelade så tidigt som 13.30 och fick bara 45 minuter på scenen. Ett band som sprudlade av spelglädje bjöd på bra underhållning och låtar från deras tidiga skivor. Anledningen till låtvalet var självklart att de hade med sin nygamla sångare Joey Belladonna. Belladonna är tillbaka i bandet efter att under ett par år ha varit ersatt av John Bush.

Iron Maiden spelade tvärtemot Anthrax sent och mestadels nytt. De nya låtarna har inte samma kultstatus som många av deras gamla men de är likväl starka. Bandet, med sångaren Bruce Dickinsson i spetsen, är proffs ut i fingerspetsarna och de levererar oavsett vilka låtar de spelar.

Efter en helg med lera och öl på Sonisphere och en kräftskiva med jobbet i fredags kände jag i går måndag att det var dags att röra på sig igen. Det blev en sen runda två varv runt Silverdal. Formen har varit bra den senaste tiden och det har nu visat sig att träningen ger resultat. Det var ett tag sedan jag sprang ”Tvåvarvaren” som rundan kallas och jag bestämde mig för att se om det gick att sätta personbästa även på denna slinga den här veckan. Det visade sig gå alldeles utmärkt och den senaste veckan har jag med bred marginal satt rekord på tre olika slingor. Nu är det dags att återgå till mer vanliga pass och köra vidare med intervaller. Det är nu mindre än sju veckor kvar till Lidingöloppet och det är nu det är läge att köra kvalitetspass.

fredag 6 augusti 2010

Nytt personbästa

Formbeskeden avlöser varandra dessa dagar. I dag sprang jag min 8,9 km-slinga på en för mig väldigt bra tid. Min 8,9 kilometersslinga är en relativt lätt vända som jag inte sprungit sedan i mars. Det har blivit några löpmeter sedan dess och sett till tiden har träningen gett resultat. 38.15 sprang jag på vilket är en minut bättre än tidigare. Km-tiden 4.18 känns helt okej och indikerar på att jag i dag klarar av att genomföra en mil på cirka 43 minuter.

Ikväll är det kräftskiva med jobbet och i morgon är det dags Sonisphere-festivalen. Några 43 minuter på milen lär det inte bli på söndag. Det lär troligtvis inte bli någon löpning alls då...

Tung DIF-poäng på Olympia

En poäng i bortamatchen mot Helsingborg hade på förhand varit en bonuspinne för Djurgården men sett till hur matchen på Olympia utvecklade sig kändes slutresultatet 3-3 mer som en förlust.

Två lag i varsin del av tabellen. Det ena, Helsingborg, i serieledning och samtidigt utan poängförlust på hemmaplan. Det andra, Djurgården, i akut behov av poäng med mindre lyckad poängskörd på bortagräs. På förhand en säker Helsingsborgsseger.

Matchen spelades dock helt i Djurgårdens händer trots att hemmalaget var det bollförande laget. Djurgården hade förvisso ganska mycket boll men antalet felpassar var svårräknade. Det var många sådana. Men det var en felpass/snedträff som gav Djurgården taktpinnen i matchen. Kennedy snappade upp en usel tillbakapassning signerad Erik Edman och rullade fri med målvakten behärskat in 0-1.

Bara några få minuter efter målet tacklas målskytten Kennedy bryskt av Helsingsborgs kugge på mittfältet Marcus Lantz. Rött kort till lagkapten Lantz. Ett måls ledning och en man mer på gräset för Djurgården. Kan det bli bättre? Både ja och nej. Djurgården förvaltade situationen genom att skita ned sig och bli livrädda. Den prekära tabellpositionen fick spelarna att bli livrädda för att förlora vilket gjorde att laget föll tillbaka i banan. Helsingborg, fullpumpade med självförtroende och vinnarkänsla, bryr sig inte om att de är en man mindre utan satsar allt framåt. Ett byte i halvtid – Sundin ut, Gerndt in – visade sig bli extremt lyckosamt. Gernt dundrar in kvitteringen innan han en stund senare vallar in bollen via en DIF-back. DIF-ledningen förvandlades på kort tid till underläge.

I livrädda Djurgården finns det tack och lov ett par spelare som fortfarande tror på det det håller på med. Mattias Jonson, av någon anledning utbuad på Olympia, är en av dem. Han vågade gå framåt och satsa på kvittering och det gav resultat. Målet gav laget ny energi och av det livrädda lag som startade den andra halvleken syntes inte mycket. Inhopparen Sharbel Touma vågade skjuta med vänstern efter att han väggat med Daniel Sjölund och vips var Djurgården på nytt i ledningen.

Men precis som när laget var i ledning tidigare i matchen fegade laget ur. Helsingborg tilläts mata bollar in mot straffområdet. Mittbackarna Toivio och Lyyski fredade straffområdet väl men till sist kom ett försvarsmisstag innanför de kritade linjerna. En omarkerad Alexander Gerndt kunde med sitt tredje mål kvittera. Klockan hade då tickat i 92.34. Snöpligt och oerhört tungt.

Djurgården tar trots allt en tung poäng på Olympia men den är tung på många sätt. Det som kunde ha varit en bonuspoäng blev till sist två förlorade poäng. Tungt var som sagt ordet.

onsdag 4 augusti 2010

Personbästa!

Trots ett tungt huvud och en trött kropp gav jag mig i går ut på en runda. Det gäller att inte såsa ihop och skippa träningen utan även när det känns tungt är det viktigt att snöra på sig skorna och ge sig ut. Det spelar egentligen ingen roll och det är för att bara springa ett par kilometer utan det är att få det gjort som är grejen. Det blev sju kilometer igår.

Vägen ned till terrängspåret är den lättaste på hela rundan och för att stöka över det fort bestämde jag mig för att starta i ett ganska högt tempo. Kanske kunde jag tjäna ett par sekunder? Ganska omgående var kroppen i gång och det tunga huvudet mycket lättare vilket då gjorde att löpningen flöt på bra. Jag skuttade på bra och när jag passerade grinden in till spåret låg jag väldigt bra till tidsmässigt. Det var bara att köra på när klättringarna i backarna började. Som jag har skrivit tidigare är spåret både backigt och slingrigt och skall man jaga bra kilometertider skall man springa någon annanstans. Vill man däremot ha bra träning har man kommit helt rätt.

Rundan avslutas med den del som är oerhört lättsprungen i början av rundan. Det betyder att det på tillbakavägen är klart tyngre eftersom jag springer samma väg men åt andra hållet. Den friska satsningen höll hela vägen och klockan stannade på 30.38. Det visade sig vara personbästa med 30 sekunder. Riktigt bra och ett nytt formbesked!

tisdag 3 augusti 2010

Avskrivning

Det har under en tid varit aningen sparsamt med inlägg här på bloggen. Någon bortförklaring till det har jag inte mer än att jag inte har tagit mig tid. Sedan senaste inlägget har semestern tagit slut och i skrivande stund skall jag precis stänga av datorn efter min andra arbetsdag. Det har varit full fart från start i och med att a-laget gick på is redan i går. Det har varit texter och video om vartannat samt lite annat att pyssla med. Trots att det är svinkallt inne på Hovet nu kan jag skriva att jag har kastats in i hetluften.

Det har varit sparsamt med träning den sista tiden. I fredags blev det en vända i terrängspåret inne på Polishögskolan och det kändes bra. Jag känner att jag är bra grundtränad och benen kändes pigga trots att jag samma morgon hade spelat nio hål golf. I golfen är jag inte lika grundtränad för det går lite hipp som happ och höger vänster. Senast var det först puttningen som först sviktade innan utslagen några hål senare hamnade extremt långt åt höger. Det är tur att det ibland finns mötande hål på andra sidan skogen…

Semestern avslutades på hemmaplan och därmed kunde jag även unna mig att se Djurgården möta Häcken hemma på Stadion i fotbollsallsvenskan. Det slutade med en svidande 0-3-förlust. Djurgården hade förvisso 15 avslut i matchen men trots det kändes det inte som att laget var nära att göra mål. Ned till lagen under strecket har nu Djurgården tre poäng. Det behövs ett par vinster nu för att komma upp till säkrare mark. På torsdag är det Helsingborg som står för motståndet på bortaplan och det finns väl noll och ingenting som talar för seger mot dem – serieledare som de är. Det är väl just därför det finns hopp om poäng?

Blir det en kvällsjogg senare i dag?