Ensam hemma

I helgen som nyss passerat var jag ensam hemma. Sara och Theo var uppe i Skellefteå. Det är både tråkigt och skönt när de är borta. Samtidigt som det är skönt att få koppla av är det tyst och ensamt. Fördelen när de är borta är att det går att aktivera sig hur mycket som helst. Det spelar ingen roll att en golfrunda tar över fem timmar när det inte finns något hemma att skynda sig till.

Två golfrundor hann jag spela i helgen. På fredagen spelade jag Kings Course, Kungsängen, med grannen och det gick väl sådär för båda två. Den här gången var det jag som var minst dålig och min avslutning med tre raka par gjorde att jag ändå med viss tillförsikt vågade blicka framåt på resten av golfsäsongen. Banan var roligare än väntat och i mycket bra skick. Den var lite lömsk eftersom den var svårare än den såg ut. Det avslöjades vid slag som var okej men inte tillräckligt bra.

På söndagskvällen spelade jag Botkyrka GK tillsammans med Mathe (det var han som lurade in mig i marathonträsket). Det blev säsongens bästa runda och äntligen börjar mitt spel i alla fall likna golf. 1,5 fairwayträffar var dock lite för lite för att det ens skall vara dåligt. Den halva träffen är mitt första utslag som var 280 meter långt men som rullade av fairway med en halvmeter. 29 poäng på Kungsängen följdes upp av 32 poäng på Botkyrka.

Mellan rundorna hann jag med att träffa lite kompisar. På fredagskvällen var det öl fotboll och lite whiskey till den sövande tillställningen mellan England och Algeriet och i lördags var jag på 30-årsfest hos en DIF-kompis. Det var mycket trevligt.

I nästa inlägg här på bloggen som jag skriver i kväll eller i morgon eller någon annan gång i framtiden kommer jag att avhandla gårdagens intervallpass. Det var en rejäl urladdning och troligtvis mitt bästa träningspass sedan jag började springa för 2,5 år sedan.