3.35.15

Målet var som sagt att nå målet före det att klockar passerat 3 timmar och 40 minuter. Det skulle i så fall innebära ett personbästa med mer än tolv minuter. Med tanke på hur uppladdningen sett ut och hur få långpass (ett enda) jag sprungit hade jag mer realistiska 3.45 som godkänt resultat i loppet. Det blev 3.35!

Förutsättningarna var nästan löjligt bra. 17 grader varmt och solsken. Det passar mig perfekt – säger jag som bara sprungit lopp i tropisk värme tidigare. Tidigt i loppet kände jag att benen svarade bra även om det självklart beror på att Valhallavägen sluttar så där lagom skönt utför. Steget från starten höll i sig länge och det kändes bra – men även oroväckande - att vid varje kilometerpassering se att jag sprang minst fem sekunder under fem minuter per kilometer. Riktig så hade jag inte planerat. Fram till halvmarathonpasseringen, som gjordes efter 1.43, var jag under fem minuter. Att det skulle gå tyngre och långsammare efter det kom dock inte som någon skräll.

Jobbiga Djurgården
Varvet på Djurgården må vara naturskönt men att dra en vända ut där med över två mil i benen känns sådär. Banan blir mer kuperad, krafterna börjar sakta sina och klockan tickar snabbare. Det kan med ett ord summeras som ”jobbigt”. Efter Djurgårdsbron känns det bättre igen i ett par kilometer sedan kommer Söder Mälarstrand – min tuffaste del av loppet. Västerbron flyger jag uppför i jämförelse med de tragglande steg jag har kilometern före. Det har satt sig i huvudet att Söder Mälarstrand är tung. Lite som det där golfhålet där du alltid slår bollen i vattnet – oavsett vilken klubba du tar eller hur bra du har spelat innan. Efter Västerbron är det ”bara” sju kilometer kvar. Det tuffaste har man bakom sig men kroppen har tagit det med sig.

I år kändes det ganska bra den sista biten och när jag svängde upp Sturegatan med fri sikt mot Klocktornet på Stadion släpper allt. Att som djurgårdare möta Stadion efter fyra mils löpning är fantastisk. Inne på Stadion släpper allt. Krafterna kommer tillbaka och smärtan släpper. Jag unnade mig till och med en spurt samtidigt som speakern ropade mitt namn i PA-systemet och menade att jag såg pigg ut. Riktigt så var det inte men det kändes bra. Det är en euforisk känsla att gå i mål i ett marathon.

Klockan stannade på 3.35.15 vilket blev en nätt putsning av mitt personbästa med 17 minuter. Jag måste ha haft nedförsbacke och medvind mer eller mindre hela loppet. Min placering blev 2228 vilket är 900 placeringar bättre än förra året.

Övrigt
Det blev inget depåstopp på Djurgården i år. Det var en fröjd att springa förbi sambon, vinka, och hälsa att det känns kanonbra. En storlek större skor var grejen!

I dag anmälde jag mig till nästa års lopp. 28 maj 2011 är det som gäller men först är det Lidingöloppet. Något helt nytt och annorlunda för mig. Det skall bli spännande att ta sig an den tre mil långa kuperade terrängbanan.