Lunchjogg

I dag är det varmt ute, väldigt varmt till och med. Trots den höga temperaturen blev det ett varv runt Årstaviken. Det blev en av mina tyngsta mil sedan jag började springa. En medhavd liten vattenflaska och en broöppning av den lilla av alla Skanstullsbroar gjorde att jag orkade ta mig runt. Krafterna var slut inflr den sista stigningen men pausen för broöppningen gjorde att jag återhämtade mig en aning.

Runt hela Årstaviken låg folk och solade vilket såg bra mycket skönare ut än att pina sig på en löprunda. Tidsmässigt var det ingen bra runda, 48.35 är inte på långa vägar någon bra tid men ibland är det skönt att bara vara nöjd med att ha sprungit. Och även om inte tiden var den bästa lär jag ha svettats bort ett gäng kalorier i alla fall…

I kväll skall hela familjen till Skansen. Sara tjatar om ”Allsång” och med det här vädret lär till och med jag uppskatta det. Om inte annat får Theo se lite nya djur.

Salems GK och "Galna Mary"

Nu är det inte många dagar kvar till semestern. Den här veckan skall jobbas av men sedan väntar fyra veckors ledighet. På jobbet är det tomt i korridorerna men vi är ett par stycken som är på plats på kontoret i alla fall. Jag jobbar som bäst med att försöka fylla hemsidan med uppdateringar under hela min semesterperiod. Det ser ut att gå vägen.

I går kväll/eftermiddag passade jag på att gå lite tidigare från jobbet. Det blev en golfrunda ute på Salems GK. En rolig och bra bana. Resultatmässigt var det okej men spelmässigt gick det faktiskt bättre. Det rimmar lite illa men så kändes det i alla fall. Det jag föll på resultatmässigt var ett par katastrofala bunkerslag samt ett par huvudlösa treputtar under de första nio hålen. Slag som var så dåliga att de inte gick att reparera. Andra halvan spelade jag på handikapp utan att spela speciellt bra men bollen var hela tiden i spel och då trillade även poängen in. På det sista hålet gjorde jag en elegant birdie som ökar suget efter en ny runda.



Skylt på Salems Golfklubb. Hit kom vi efter 3 timmar och 10 minuter...

Ute är det varmt, väldigt varmt. Bara för det skall jag ut och springa runt Årstaviken på lunchen. Det kan bli en tung och svettig mil.



Möbler
I förrgår var jag, Sara och Theo på Bauhaus i Bromma. Vi köpte ett par äkta kopior av rottingmöbler till innegården på framsidan. Det kommer att bli grymt trevligt att sitta där såväl morgon som kväll. Sara har även jobbat väldigt bra med målningen och nu är den klar. När jag har lyckats montera ihop det nya lilla låga bordet är det bara att premiärsitta. In med ölen på kylning! Monteringen gick förövrigt sådär. Noll tålamod, tummen mitt i handen och mindre bra bruksanvisning är dåliga kombinationer. Det verkar ändå som att jag fick ihop det till slut. Återstår nu att se om det håller när folk sitter i dem…

Dagens musiksnutt
I bilen på väg hem från golfbanan i går slängde jag in en CD med lite blandade låtar. Salems golfbana ligger ungefär en bit bort från där vägen tar slut och en lite bit bort till. Det tar alltså sin lilla tid att ta sig därifrån. Kostigar deluxe att köra på men i härlig kvällssol är det trivsamt. Med ”Crazy Mary” på högvolym i bilen blev det extra trivsamt!

Ombytta roller

Det är lördag men det känns som söndag. Det är bra för då känns morgondagens ledighet som ren bonus. Klart bättre än när kroppen vissa arbetsveckor har ställt in sig på att det är torsdag när det i själva verket är onsdag. Då blir veckorna långa. Nog om det.

Midsommardagen gick i de ombytta rollernas tecken. Efter att ha varit och hälsat på mormor på förmiddagen samt ätit den grymma kebaben i Hallunda Centrum svängde vi förbi ÖB i Skärholmen. Där köpte vi en femstegsstege vi kan använda vid målning, stuprörsrensning, snöskottning av tak etc. En ”bra-att-ha-pryl” helt enkelt.

Sara fick inviga stegen. Vi skall måla takbjälkarna som taket på vår uteplats på framsidan ligger på och då det inte får komma färg på undersidan av taket blev jag diskad från jobbet. Mitt tålamod för smådutt med pensel är sådär och jag är dessutom ganska klumpig. Sara beordrade därmed sig själv att måla. Undertiden fick jag roa mig tillsammans med Theo. Vi tittade på lite VM-fotboll och busade innan vi gick ut och gungade. Att gunga är populärt och Theo bjöd på många skratt. När vi kom tillbaka ställde jag mig vid spisen för att laga middag. Sara fortsatte med grabbgörat ute. Ordet diskad återkom en gång till under kvällen eftersom det var jag som fick tvätta rent kastruller med mera efter maten.

Kvällen rundades av med en runda i Polishögskolans terrängspår. Det blev en välsprungen runda i ett lagom tempo - 4.42 min/km. I sista utförsbacken slumpade min iPod fram låten i YouTube-klippet nedan. En låt det är lätt att springa till.

Theo tio månader

I går blev Theo tio månader gammal/ung. Tiden går framåt och Theo växer så att det knakar. Sin tiomånadersdag firade Theo först med sin mamma Sara på ute på baksidan av huset. Där fick han bada i sin nya plastbassäng. När jag kom hem på kvällen fortsatte vi det "stora firandet". Theo fick följa med fem vändor till tvättstugan medan Sara var och handlade. Festligt värre. Jag konstaterade i alla fall att Theo tyckte att de var mer intressant att följa tre centrifugerande maskiner än vad jag jag tyckte att det var. Det var med stora ögon han följde de roterande trummorna bakom glaset som också gjorde att maskinerna skakade. Hoppas att han tycker att det är lika kul med tvättstugan även när han blir äldre.

Toppform

I måndags gav jag mig på ett tyngre intervallpass. Jag bestämde mig under dagen för att jag skulle ta cykeln till löparbanan inne på Polishögskolan för att där genomföra ett intervallpass. Jag bestämde mig för att köra intervaller på 800 meter med två minuter vila mellan dem.

Jag började med lätt uppjogg innan jag gav mig på den första repetitionen. Hur man nu kan kalla första intervallen för repetition. Det är först när man gjort fler än en som det är en repetition. Hur som helst sprang jag mina första 800 meter på 3.08 (km tid på 3.55). Efter en andra intervall på 3.05 sprang jag den tredje på 3.07. Under den tredje intervallen bestämde jag mig för att springa åtminstone fem stycken. Det var riktigt tungt under trean men det kändes tidigt att vika ned sig redan då.

Efter fem intervaller hade jag nått mitt mål och då bestämde jag mig för att köra vidare men en intervall till som sedan följdes av en till och en till. Totalt åtta stycken grisjobbiga intervaller där den sista av dem blev den snabbaste. Den åttonde sprang jag på 3.04 vilket är ett km-tempo på 3.50. Lysande i min personliga träningsbok!

I dag blev det också ett pass. På lunchen sprang jag runt Årstaviken och även i dag gick det fort i solgasset. Den kuperade milslingan avverkades på 45.40 vilket är personbästa med 18 sekunder. Spännande att pricka in toppformen ter månader före Lidingöloppet...

Det skall bli spännande och kul att springa Lidingöloppet i höst även om jag efter gårdagens besök nere vid Abborrbackens fot fick lite mer respekt för den stigningen. Den är brant, oerhört brant. Att jag åkte dit berodde på att jag var där och filmade Djurgården Hockey som cyklade de tre milen som jag senare skall springa. Att laget cyklar loppet är en årlig tradition under försäsongsträningen. Daniel Brodin och David Printz vann med tiden 1 timme 22 minuter. Filmklippet kommer inom kort att kunna ses på www.difhockey.se.

Ensam hemma

I helgen som nyss passerat var jag ensam hemma. Sara och Theo var uppe i Skellefteå. Det är både tråkigt och skönt när de är borta. Samtidigt som det är skönt att få koppla av är det tyst och ensamt. Fördelen när de är borta är att det går att aktivera sig hur mycket som helst. Det spelar ingen roll att en golfrunda tar över fem timmar när det inte finns något hemma att skynda sig till.

Två golfrundor hann jag spela i helgen. På fredagen spelade jag Kings Course, Kungsängen, med grannen och det gick väl sådär för båda två. Den här gången var det jag som var minst dålig och min avslutning med tre raka par gjorde att jag ändå med viss tillförsikt vågade blicka framåt på resten av golfsäsongen. Banan var roligare än väntat och i mycket bra skick. Den var lite lömsk eftersom den var svårare än den såg ut. Det avslöjades vid slag som var okej men inte tillräckligt bra.

På söndagskvällen spelade jag Botkyrka GK tillsammans med Mathe (det var han som lurade in mig i marathonträsket). Det blev säsongens bästa runda och äntligen börjar mitt spel i alla fall likna golf. 1,5 fairwayträffar var dock lite för lite för att det ens skall vara dåligt. Den halva träffen är mitt första utslag som var 280 meter långt men som rullade av fairway med en halvmeter. 29 poäng på Kungsängen följdes upp av 32 poäng på Botkyrka.

Mellan rundorna hann jag med att träffa lite kompisar. På fredagskvällen var det öl fotboll och lite whiskey till den sövande tillställningen mellan England och Algeriet och i lördags var jag på 30-årsfest hos en DIF-kompis. Det var mycket trevligt.

I nästa inlägg här på bloggen som jag skriver i kväll eller i morgon eller någon annan gång i framtiden kommer jag att avhandla gårdagens intervallpass. Det var en rejäl urladdning och troligtvis mitt bästa träningspass sedan jag började springa för 2,5 år sedan.

Bensinförbrukning

Intresseklubben kan anteckna att "Cola-burken" (vår röda Volvo V70) de senaste två veckorna har dragit mindre bensin än tidigare vid samma sorts körning. 0,8 liter milen sörplade den i sig den senaste tanken. Vanligtvis är det 0,82 som gäller. Kanske har Sara lärt sig motorbromsa?

Broöppning

Den här veckan har varit ganska händelselös när det gäller aktiviteter men det i sin tur innebär att det blir tid hemma med Theo efter jobbet – och det är verkligen inte fy skam. Det är bra fart på honom nu och han kryper runt i hela huset. Humöret är oftast på topp och han har alltid nära till skratt. Enda minuset just nu är att han har fått för sig att han skall vakna mitt i natten för att få mat. Kulmen nåddes natten mellan tisdag och onsdag när han först vaknade för mat 23.15 och för morgonuppstigning 4.45. Lite väl tidigt för min smak.

På jobbet har det varit något mer att göra den här veckan. Mario Kempe har anslutit till laget (Djurgården Hockey) samtidigt som Marcus Krüger skrivit kontrakt med Chicago Blackhawks men också sagt att han spelar kvar även kommande säsong. Nu är det bara en plats kvar i truppen. Förhoppningen är att den platsen skall fyllas med Marcus Nilson.

Under torsdagsförmiddagen fortsatte förberedelserna inför Lidingöloppet. Det blev ett lunchvarv runt Årstaviken. Det kändes lite halvsegt och inte blev det bättre av att rundan halvvägs stördes av broöppning med fem minuters paus som följd. I övrigt var det skönt att springa. Vädret var kanon och då är det trivsamt att springa på vägarna längs med vattnet. 15 gånger har jag sprungit samma varv och som snabbast har jag sprungit på 45.58. Dagens varv tog 46.32 – min fjärde snabbaste tid runt Årstaviken.


Dagens musiktruddilutt kommer från Anthrax som spelar på Sonisphere i sommar. "Only" måste vara en av de bästa låtarna som någonsin skrivits.

Helgfadäser

Måndag igen. Helgen är över och en ny arbetsvecka väntar. Inte mycket att gnälla över då det är behagligt på jobbet. I dag hann jag till exempel med en runda runt Årstaviken på lunchen. Tidsmässigt var det min bästa och klockan stannade på 45.58. Varvet runt viken är en mil om man startar och stannar utanför Hovet.

I helgen tillbringades mycket tid med sonen Theo. Sambo Sara var iväg såväl fredagskväll som lördag förmiddag. Det är bra att hon är borta på egna aktiviteter för det öppnar för mig att komma ut på golfbanan. Golf fick avsluta helgen och det blev ett varv på Borkyrka GK tillsammans med ”Grannen”. Mitt spel just nu är verkligen under all kritik och det märks att jag har gjort annat än att spela golf den här våren. I princip ingenting fungerar och 27 inspelade poäng är inte mycket att skriva hem om. Jag kan i alla fall trösta mig med att jag petade i säsongens första birdie när jag efter ett bra wedge-slag sänkte en putt från ungefär fyra meter.

Theo är förövrigt en glad skit som är oerhört lätt att ha att göra med. Det är oerhört tacksamt för mig eftersom mitt tålamod inte alltid är det bästa.

Bearnaise på väggen
En del fadäser hann inträffa under helgen också. I lördags, efter det att vi hade varit på Resarö en sväng, var det grilldags hemma. Då det var fotboll på TV tyckte jag att det var passande att äta i vardagsrummet. När bearnaisesåsen skulle transporteras från köket till vardagsrummet hände det osannolika att hela korken släppte från flaskan. Flaskan flög iväg och landade snyggt på kökstapeten och lämnade efter sig en del sås innan den landade på golvet. Lyckligtvis blev det inga fläckar på väggen.

Fadäs två inträffade i tvättstugan. Att bo i en stor bostadsrättsförening har sina för- och nackdelar. En fördel är att vår tvättstuga är stor och har fyra maskiner samt ett stort torkrum. All smutstvätt bli ren och torr på ett par timmar. Nackdelen är att det finns idioter som tvättar billiga luddiga skräpmattor i maskinerna. Den här gången var det vi som tvättade efter hjärntrusten och våra sängkläder och vårt överkast fick finna sig i att bli extremt nedluddade. Luddet från föregående tvättare hade lagt sig snyggt och icke synbart utanför trumman men när maskinen väl var i gång visade luddet sig med all tydlighet. Luddet gjorde även att det inte gick att fullfölja tvättprogrammet och när jag väl brutit mig in i maskinen var allt nedluddat och dyngsurt. Vad göra? Efter avluddning och en sväng i torktumlarna var sängkläderna redo för en ny tvätt. Bättre lycka då.

Under dagens joggingtur valde jag att inte ha min vanliga låtlista i iPoden. I stället fick det bli ett helt allbum. "Building an empire" med det franska bandet Demians var med mig under hela milen. Snmakprov nedan.

Tillbaks på ruta ett

I går, torsdag, dammande jag av löparskorna efter fem dagars uppehåll. Det kändes på förhand som att kroppen hade återhämtat sig relativt bra efter Stockholm Marathon men ganska omgående blev jag varse om att så inte var fallet. Benen var rejält stumma och det kändes som att jag tog mig fram med två gipsade träben. Egentligen borde jag kanske ha vänt direkt men eftersom jag hade bestämt mig för att påbörja förberedelserna inför Lidingöloppet med ett varv i spåret inne på Polishögskolans område i Sörentorp var det bara att köra på. Trots att det var en ren pina att jogga bestämde jag mig av någon outgrundlig anledning för att stanna när jag kom fram till skolans löparbanor. Intervaller kändes som en bra idé…

Pulsen var hög och jag kände mig illamående. Detta efter det att jag hade sprungit 2,6 kilometer. Jag kände mig som en nybörjare trots att jag fem dagar tidigare hade sprungit 4,2 mil. Tillbaks på ruta ett igen!
Det blev tre stycken intervaller på 400 meter. Var och en av dem tog 1 minut och 27 sekunder att genomföra. Efter de tre varven var jag föga oväntat ännu mer slutkörd. Nu var det långt hem.

Hemresan på dryga fyra kilometer avklarades i maklig takt. Stumma ben och stramande vader gjorde löpturen mindre behaglig. Polishögskolans spår är en bra genomkörare. Det är kuperat och trixigt och det finns knappt någon tid att vila. Är det inte uppför får du slita nedför. Jag tror att detta kommer att vara bra inför Lidingöloppet och nästa Stockholm Marathon. Extra tuff träning kommer göra resorna genom dessa lopp mer behagligt!

Regnet öser ned utanför fönstret timmarna före första avspark i fotbolls-VM. Under en månad kommer vi att få stora doser av fotboll över oss. Många gillar det, andra gör det inte. Jag är givetvis intresserad men jag kommer långt ifrån att följa alla matcher från första till sista blåsning. Sammandrag och VM-studiosnack räcker för mig samt ett par fulla 90 minutersmatcher.

Rubriken ”Tillbaks på ruta ett” är hämtad från en låt med bob hund. Jag hittade inget klipp med låten på YouTube så det får bli något annat med denna fenomenala svenska grupp. "Rundgång, gräslök, fågelsång". Klippet är från 1996.

Nu kör vi igen

Nu är det ett par dagar sedan jag skrev något här men nu är det dags att komma i kapp med uppdateringen. I måndags blev det ett besök på Gröna Lund. Det blev varken femkamp eller berg-och-dalbanan men väl öl på Tirol samt en spelning med Deathstars.

Det var tredje gången jag såg Deathstars och inte heller den här gången blev jag besviken. Det enda som går att anmärka på är att låtarna är alldeles för snarlika för att det skall kännas motiverat att spela i 1.20. På plats för att se spelningen var också delar av världens sämsta största rockband - KISS. De verkade nöjda med vad de fick se innan de omringades av flickor med drömmar om att hänga med bandet, För några av dem gick drömmen och i uppfyllelse.

Som vanligt när jag är och kollar in spelningar fick jag äran att hamna bakom en giraff. Den här gången var det giraffen som trängde sig in precis framför mig med sin kamera i högsta hugg. Jag såg noll och ingenting vilket självklart inte accepterades. Enklaste sättet att visa för tomten hur mycket jag såg tyckte jag var att placera min hand framför linsen på hans kamera. Något förvånad undrade han vad jag höll på med men när jag förklarade att det var ungefär så mycket jag såg när han hade ställt sig framför mig lommande han i väg och sabbade för någon annan med mormallängd.

I dag tas träningen upp på nytt igen. Nu är det fokus på Lidingöloppet men i grunden är det ändå träning för nästa års marathon. Det kommer att bli många tunga pass i det kuperade polisspåret i Sörentorp. Min gissning är att tuff löpning där gör det mycket enklare att hålla ut när det sedan blir långa sträckor på asfalt.


Katten är fortfarande på vift. Chansen att han kommer tillbaka känns extremt liten men så länge ingen ringer och säger att han har hittats död lever hoppet.

Deathstars

Kroppen känns fräsch efter loppet även om det är stelt på sina håll. Framförallt lårens framsidor har drabbats av träningsvärk. Söndagen var avslappnad även om den startade tidigt på morgonen med sökning efter den försvunna katten. Theo larmade redan 5.45 och det visade sig att han hade bestämt sig för att det var uppstigning då. Det är svårt att trycka på snooze när han går i gång. På eftermiddagen hade vi storsamling med Saras mammagrupp. Nu fick även vi pappor träffas och vips blev det en föräldragrupp. Dagens rundades av med en sväng runt området där vi bor för ännu en sökning efter katten men den blev lika resultatlös som alla andra. Det är tomt utan katten.

I kväll blir det ett besök på Gröna Lund. Inte för att åka berg-och-dalbana utan bara för att se Deathstars spela. Hur de hamnade på Gröna Lund är oklart. Två gånger tidigare har jag sett dem och då har det varit i väldigt små lokaler. I kväll spelar de på den lilla scenen men det känns ändå som att den är något stor för dem. Det kan bli en klassisk spelning inför närmast sörjande. Jag kommer att hålla mig långt bak för att bevittna spelningen. Deathstars är ett svensk band som blandar glam och industri. Så gott som varje låt har en malande syntslinga, a´la 80-talet i bakgrunden, men för mig funkar det. Även om musiken skall vara aningen mörk är det svårt att inte bli glad av den. Musiken är även bra att springa till.

I klippet nedan ser du förra vinterns stora ”hit” Death dies hard. Har du missat den kan du trösta dig med att du inte är ensam om det…

Statistik 2010

Siffror från loppet. Snabbast gick det som väntat i början men flest placeringar plockade jag på den sista milen. Förra året avanderade jag 500 placeringar men då pausade jag för skobyte och släppte förbi några lunkare.

TID STRÄCKTID KM-TID PLAC
5K 24:20 24:20 04:52 2595
10K 49:00 24:40 04:57 2307
15K 1:13:37 24:37 04:56 2376
20K 1:38:16 24:39 04:56 2358
Halvmaraton 1:43:41 05:25 04:57 2355
25K 2:03:53 20:12 05:11 2453
30K 2:29:12 25:19 05:04 2402
35K 2:56:45 27:33 05:31 2386
40K 3:23:45 27:00 05:25 2276
Mål 3:35:15 11:30 05:15 2228

3.35.15

Målet var som sagt att nå målet före det att klockar passerat 3 timmar och 40 minuter. Det skulle i så fall innebära ett personbästa med mer än tolv minuter. Med tanke på hur uppladdningen sett ut och hur få långpass (ett enda) jag sprungit hade jag mer realistiska 3.45 som godkänt resultat i loppet. Det blev 3.35!

Förutsättningarna var nästan löjligt bra. 17 grader varmt och solsken. Det passar mig perfekt – säger jag som bara sprungit lopp i tropisk värme tidigare. Tidigt i loppet kände jag att benen svarade bra även om det självklart beror på att Valhallavägen sluttar så där lagom skönt utför. Steget från starten höll i sig länge och det kändes bra – men även oroväckande - att vid varje kilometerpassering se att jag sprang minst fem sekunder under fem minuter per kilometer. Riktig så hade jag inte planerat. Fram till halvmarathonpasseringen, som gjordes efter 1.43, var jag under fem minuter. Att det skulle gå tyngre och långsammare efter det kom dock inte som någon skräll.

Jobbiga Djurgården
Varvet på Djurgården må vara naturskönt men att dra en vända ut där med över två mil i benen känns sådär. Banan blir mer kuperad, krafterna börjar sakta sina och klockan tickar snabbare. Det kan med ett ord summeras som ”jobbigt”. Efter Djurgårdsbron känns det bättre igen i ett par kilometer sedan kommer Söder Mälarstrand – min tuffaste del av loppet. Västerbron flyger jag uppför i jämförelse med de tragglande steg jag har kilometern före. Det har satt sig i huvudet att Söder Mälarstrand är tung. Lite som det där golfhålet där du alltid slår bollen i vattnet – oavsett vilken klubba du tar eller hur bra du har spelat innan. Efter Västerbron är det ”bara” sju kilometer kvar. Det tuffaste har man bakom sig men kroppen har tagit det med sig.

I år kändes det ganska bra den sista biten och när jag svängde upp Sturegatan med fri sikt mot Klocktornet på Stadion släpper allt. Att som djurgårdare möta Stadion efter fyra mils löpning är fantastisk. Inne på Stadion släpper allt. Krafterna kommer tillbaka och smärtan släpper. Jag unnade mig till och med en spurt samtidigt som speakern ropade mitt namn i PA-systemet och menade att jag såg pigg ut. Riktigt så var det inte men det kändes bra. Det är en euforisk känsla att gå i mål i ett marathon.

Klockan stannade på 3.35.15 vilket blev en nätt putsning av mitt personbästa med 17 minuter. Jag måste ha haft nedförsbacke och medvind mer eller mindre hela loppet. Min placering blev 2228 vilket är 900 placeringar bättre än förra året.

Övrigt
Det blev inget depåstopp på Djurgården i år. Det var en fröjd att springa förbi sambon, vinka, och hälsa att det känns kanonbra. En storlek större skor var grejen!

I dag anmälde jag mig till nästa års lopp. 28 maj 2011 är det som gäller men först är det Lidingöloppet. Något helt nytt och annorlunda för mig. Det skall bli spännande att ta sig an den tre mil långa kuperade terrängbanan.

Dagen D

Nu är det bara lite mer än tre timmar kvar till start. Laddningen har ivarit okej men inte på topp. En skrikig natt med sonen och en bortsprungen katt, med ett par timmars letande som följd, hara satt käppar i skorna för mig. Överlag känns det ändå bra och frossartorsdagen med pizza och chips var bra. I går hämtade jag nummerlappen på Östermanls IP. Där bjöds det även på pasta. Troligtvis den blaskigaste mest smaklösa gourmetupplevelsen på mycket länge. Förutom kattspaning i går slängde jag i mig många salta nötter samt det som fanns kvar i chipspåsen.

Kämpa Snuffe!

Nyförvärv

I lördags, söndags och måndags kom det nya medarbetare till jobbet. Mina intervjuer med dem finns på länkarna nedan:

http://difhockey.se/diftv.php?news=7140

http://www.youtube.com/watch?v=HKtlhKpglmk&feature=channel

http://difhockey.se/diftv.php?news=7138

I övrigt är det inte mycket att rapportera meer än att det börja pirra i kroppen samtidigt som formen känns extremt usel. Det märks att det är mindre än 48 timmar till start.

Accept the pain

Nu är det inte många timmar kvar till startskottet. I kväll sprang jag min allra sista runda före loppet. Det blev en kortare sväng på 3,8 kilometer med syfte att hålla igång benen. Jag tyckte att jag lunkade på väldigt långsamt men det visade sig att det var 4.55-tempo per kilometer. Det känns bra inför loppet.


Under kvällen hann mycket annat att hända. Inledningsvis klippte jag det som "grannen" lämnat oklippt på vallen utanför huset. Vallen är ett bra pass med mycket uppför. Det ger både styrka och kondition. Gräsklippning när den är som tyngst.


Lillgrabben Theo passade senare på att både lära sig ställa sig upp mot soffan samt krypa. Nu lär det bli åka av på alla möjliga sätt här hemma...

iPoden var väldigt sugen på Metallica i dag. Den är alltid inställd på random för att det skall bli lite variation. I dag, på väg till och från jobbet samt under den gräsklipparstunden, var den dock extremt het på Metallica. Holier than thou, Don´t tread on me, Leper Messiah, Through the never samt något mer spår hann den slumpa fram. På väg till jobbet i morse spelades även en bra låt inför maraton. "Accept the pain" med Paradise Lost. Den sista milen av loppet handlar egentligen bara om att trots all smärta i kroppen. Det gäller att bita ihop och springa vidare.

Spotify-länk till "Accept The pain": spotify:track:6dGF1giBufy32wb1xSdYGi

Fästingchock!

Det är alltid kul att sätta en kvällstidningsrubrik. I det här fallet handlar det om att katten i natt verkar ha samlat på sig stora delar av Sollentunas fästingar. Vid bäddningen i morse hittades tre stycken i sängen och en på kattens hals. Inte trevligt. Just nu kliar det ganska friskt på hela kroppen.

Väder?

Nu börjar det verkligen närma sig start. Bara fyra dagar återstår. Igår passade jag på att unna mig en golfrunda. En promenad på cirka en mil är kanske inte den bästa uppladdningen när kroppen skall vila men den borde kunna klara av att återhämta sig fint till dess att startskottet går. Golfrundan gick inget vidare och egentligen borde jag ha gjort något annat. Skönt ändå att komma ut och slå lite torv och hacka kula.

Spännande de kommande dagarna blir att följa väderprognosen. I dag sägs det att det skall bli 19 grader och solsken. För ett par dagar sedan var det 13 grader och regn som gällde. Det svänger snabbt. Jag tror fortfarande på att det blir den sedvanliga värmechocken. För mig känns det som att det kvittar. Blir det varmt är förutsättningarna samma som i mina två tidigare lopp och då tävlar jag mot mig själv på samma vilkor. 19 grader och sol som det sias om nu känns ändå kanon. Det är ingen värmebölja men det är inte heller ett väder som skrämmer bort åskådare. Publiken är ett grymt stöd när man stapplar fram på Söder Mälarstrand.