torsdag 27 maj 2010

Suicidal Tendencies

Det är bara nio dagar kvar till Stockholm Marathon och nu är det definitivt försent att ta igen förlorad träning eller göra något sista ryck för att komma i toppform. Det är bara att hoppas att de förberedelser som är gjorda räcker till. Fram till loppet blir det bara några kortare pass för att hålla igång benen.

Gårdagen blev aningen hårdare än planerat. Först på förmiddagen sprang milen runt Årstaviken. Inledningsvis tryckte jag till extra i uppförsbackarna vilket gav lite tyngre ben att släpa på resten av rundan. Ett par sekunder över 47 minuter tog det att ta sig runt. På kvällen spelades sedan säsongens första golfrunda. 18 hål på den extremt kuperade Botkyrka GK gav ytterligare en mil i benen. Spelet rullade på skapligt för att vara den första rundan. De korta järnen gick oväntat bra medan drivern visade sig vara rejält ringrostig. Bara två utslag landade på fairway. Min nya hybrid, Cleveland Launcher, fick också en tung start. Där behöver det justeras en del innan den går dit jag vill. Mot slutet av runden hittade jag bollträffen men riktningen lämnade ändå en del att önska. Min medspelare, ”Grannen”, konstaterade dock att jag kommer att få mycket glädje av den klubban. Den ger mig extra meter på utslagen och äntligen har jag en klubba mellan drivern och hybridfyran.

Åter till löpningen. Från det att jag sprang i mål i det förra loppet, 30 maj 2009, fram till i dag har jag sprungit närmare 80 mil. 793,9 km för att vara mer exakt. Det skall räcka bra och det är en klar ökning i mil jämfört med hur hag har förberett mig inför mina två tidigare lopp. Före mitt första Stockholm Marathon hade jag samlat på mig 38,4 mil… Aningen lite och med det i åtanke känns tiden 4.09.52 som en stark prestation!

Dagens låt att sätta fart till kommer ifrån Suicidal Tendencies och heter ”No more, no less” (spotify:track:17uA1PGzHQcanPoTjXmMpj ). Bandet hade sin storhetsperiod under 80-talet och skivan Lights… Camera… Revolution! är ett mästerverk. Gitarristen, och storknarkaren, Rocky George är i sitt esse på skivan. Suicidal Tendencies har jag sett 2,5 gånger. Dels som förband till Metallica på Stadion 1992 och del som huvudakt på Palladium i Stockholm 1994. Palladium finns inte kvar längre utan i de lokalerna ligger i dag ett kasino. Den halva gång jag har sett bandet var 1996 (?) då sångaren Mike Muir spelade på Gino med sitt sidoprojekt Infectious Grooves. Bandet spelade då flera gamla klassiska Suicidal-låtar. Värt att påpeka är att många av de som spelade med Infectious Gooves numera är medlemmar i Sucidal Tendencies. Låten att springa till, No more, no less, är från 2000 är egentligen mer Infectious Gooves än Suicidan Tendencies även om låten i sig är en modern version av ”Pledge you allegiance” från 1988. http://www.youtube.com/watch?v=xH2e8M8sCjw

ST!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar