Formbesked!

Det var med viss oro jag gav mig ut på det första riktiga långpasset inför Stockholm Marathon. Den tuffa kuperade rundan runt Edsviken skulle avklaras - 2,5 mil i blandad terräng. Benen har den senaste tiden känts stumma och löpningen har inte allt flytigt på som önskat. Oro över att jag varit efter med träningen har funnits men min förhoppning var att problemet är de nya skorna. Därför var det skobyte inför passet runt Edsviken. Ut med det nya och in med det gamla. De inkörda adistar Cushion 6-skorna fick lämna garderoben och se dagsljus igen.

Tanken med passet var att få långdistans i benen i ett lugnt tempo. Löpningen flöt på bra och ganska snabbt hade jag fått svar på att min svaga löpning den senaste tiden berodde på de nya skorna. Joggingen rullade på bra hela vägen runt och på den oerhört kuperade Danderyd-sidan studsade jag på bra uppför backarna. Inför den sista milen kändes det oförskämt bra i benen även om det började värka i på sina håll i kroppen. När rundan var klar hade klockan tickat i två timmar och tolv minuter. Det fanns mycket kraft kvar i benen och därför kändes det aningen märkligt att tiden är personbästa med sju minuter. Detta på ett pass som bara joggades igenom. Rundan blev ett rejält formbesked!

Som vanligt var det också en pina att springa med vätskebälte. Att släpa med sig vatten på långpassen är en nödvändighet så de tär bara att vänja sig. Efter ett par mil känns det som att bältet är spänt max runt magen trots att det nästan hänger nere vid knäna.

Bergendals kursgård ligger fint vid vattnet öster om Edsbergs slott. Anläggningen ser trivsam ut men trots det känner jag alltid ett illamående när jag passerar där. Anledningen är att kursgården ligger mitt i en av de längsta stigningarna under rundan. I ungefär tio minuter pågår klättringen som går förbi kursgården. En tung mödosam klättring som dock är nyttig inför loppet.
I dag blir det vila!