Förkylningen vägrar att ge med sig och när en med jobb fullspäckad påskhelg väntar ser det ut som att träningen får vila ett par dagar. Trist men kanske välbehövligt. Jag kommer att få mina mil ändå under våren och formen känns bra. Med nya snabba skor kommer det att bli ännu bättre.
Värt att notera är att jag under min ofrivilliga viloperiod lyckats få ont i ljumsken. Någon slags låsning har det blivit. Lika låst var det när jag i går kväll satt och huttrade på Stadion. Djurgården mötte BP på Stadion. En mållös match helt befriad från underhållning. Stundtals var det jobbigare att se Djurgården spela boll än det är att genomföra fyra mil på Stockholms gator. Närmast segern var BP som faktiskt lyckades på iväg ett par skott på mål. Annars handlade det mesta om Sharbel Touma. Det vimlar av åsikter om hans återkomst och på läktarna buades det åt dem som buade åt honom och vice versa. Något större katastrof var det inte och lika skönt var det. Hans inhopp i matchen gjorde inget större intryck men å andra sidan är det svårt att spela fotboll när man aldrig får bollen.
Matcher hemma på Stadion tidigt på säsongen brukar var sköna tillställningar i vårväder på ett underlag som i alla fall ser ut som gräs. Det brukar vara mycket folk samtidigt som det alltid ligger en positiv skön stämning i luften. Gårdagens upplevelse var den totala motsatsen. Att spela fotboll i mars borde inte var någon omöjlighet menså som planerna ser ut är det ett skämt. Det är även ett hån mot spelarna som ser så mycket sämre ut än vad de egentligen är - även om de i normala fall inte direkt håller världsklass.
Rubriken på detta inlägg får vara dagens aprilskämt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar