Löpning, bröllop och Mjällby

Då var jag äntligen igång igen och det blev i dag en runda runt Årstaviken på den sena lunchen.

Det blev en något ryckig runda eftersom jag sprang på lite problem på vägen. Det första problemet var att den kalla morgonen hade övergått till en varm solig vårdag. Att ha ärmarna på vindjackan kvar var ohållbart. Det var bara att ta ett stopp innan Liljeholmsbron för att plocka av dem. När det var gjort tog jag sats över bron för att ta mig till Tanto-sidan. Där lyckades jag först springa fel för att kort därefter nästan bli påkörd av en Citroen. 48.11 var tiden för rundan vilket är något långsammare än tidigare. Jag tog det lugnt eftersom jag inte sprungit på en vecka. Dessutom har jag varit lite hostig.

I övrigt i dag besökte jag landslagets träning i Globen. Det blev DIFTV med Andreas Engqvist.

På kvällen var det DIF-Mjällby på Stadion. Djurgården, som inte rosat marknaden spelmässigt, hade skiftat spelsystem. 4-3-3 hade blivit 4-4-2 och vips var spelet bättre. Äntligen lite tanke bakom passningarna. Dessutom hjälopte spelarna varandra i försvarsspelet. Även om Djurgården hade svårt att skapa chanser och trots att målet kom så pass sent som i den 84:e minuten var segern helt odiskutabel. Nu väntar derby på söndag. Kan den dystra derbysviten med idel förlusteter brytas nu när AIK är helt under isen?

Innan den matchen vankas det bröllop i Allingsås. Lite gott att dricka där innan det blir torka i maj. Nästa pass är plnerat till efter derbyt.

Formen känns förövrigt svag. Ett tecken på att det bara är en månad till loppet?

Svag aprilmånad

Glest mellan inläggen här i bloggen. Nu skall det dock bli bättring när hockeysäsongen är över och det blir lugnare på jobbet. Se senaste veckorna har varit oerhört hektiska, även om det har varit oerhört kul. och det har varit svårt att hinna med allt. Lillgrabben, 8 månader för fyra dagar sedan, har lärt sig många nya saker som jag missat på grund av jobbet.

Det är inte bara sonens utveckling den senaste tiden som jag har missat. Även träningen har blivit drabbad. Allt jobb fick en förkylning att bryta ut och därmed blev det paus även i löpningen. April har inte alls blivit som jag hade hoppats träningsmässigt och nu är det tveksamt om jag ens kommer upp i tio mil. Två förkylningar har grusat träningen. 6,1 mil hittills är alldeles för lite. Nu behöver jag några varv runt Edsviken för att komma i kapp,

Säsongen är som sagt över. HV71 besegrade oss i finalen i lördags och nu väntar ett visst lugn. Tid att ta ikapp förlorad familjetid och missad träning.

En mil, 126 trappsteg och en Launcher

Då var det dagen efter den tredje SM-finalen. Det blev en lång dag som avslutades med en tung förlust. Nu är det uppförsbacke eftersom HV71 har 2-1 i matcher och dessutom två raka hemmamatcher. Vi är dock långt ifrån uträknade-

Efter en taxiresa hem stoppade jag nyckeln i låset när klockan började närma sig 1.30. En lagom arbetsdag på 16 timmar var över. Matchdagarna brukar i alla fall ge utrymme för motion och eftersom denna match dessutom spelades i Globen fick jag dubbla pass. Under lunchtid sprang jag ett varv runt Årstaviken. Vädret var strålande när jag kryssade fram mellan barnvagnar, cyklar och andra flanörer. Jobbar inte folk? Trots att det kändes som motvind hela varvet gick det bra. Det blev personbästa med ett km-tempo på 4.40. Jag kände mig dock fortfarande aningen stum i benen och jag behöver verkligen ett rejält långpass nu för att se hur det står till med uthålligheten.

Dagens andra pass genomfördes i samband med matchen i Globen. Där har jag oerhört stora ytor att arbeta över och dessutom är det lagom skaplig höjdskillnad mellan mina två arbetsytor. Ena ytan är på bottenplan och den andra ytan är allra högst upp på mellanetaget. 126 trappsteg räknade jag det till från den ena ytan till den andra. Denna klättring görs ungefär tio gånger per match. Dessutom är det mycket annat spring. Kul att min träning hjälper mig att få det drägligare på jobbet. Jag ställer mig mycket tveksam till om mina kollegor på jobbet hade haft samma spänst i benen efter alla klättringar...

I dag är det en vilodag. Det blev lite jobb hemma men även en tur till Ulriksdals golfbana. Den nyinköpta hybriden Cleveland Launcher skulle testas och det gjorde den med besked. Känslan efter de första slagen med klubban är att jag kommer att kunna spela lite längre än tidigare när jag inte använder min driver. Klubban är loftad som en järn-2. Första känslan efter de första slagen är att jag inte kommer att behöva orientera mig med karta och kompass för att hitta till fairway med andraslaget i samma stora utsträckning som tidigare.

Intervaller

En hektiskt helg med mycket jobb under fredagen, bortamatch i Jönköping på lördagen, samt avslutningsvis jobb på söndagen avslutades med ett löppass. Det blev ett kort pass med tre intervaller a 1200 meter. Tanken var att det skulle bli fler men så blev inte på grund av värk på diverse ställen.

I morgon är det SM-final 3 och en ny lång och rolig arbetsdag väntar. Matchdagar är lika med Årstavikendagar!

Dagens 1200-metersintervaller i tid:
1, 4,40 (3,53 km)
2, 4,43 (3,56 km)
3, 4,40 (3,53 km)

Hittils i april har jag sprungit 51,6 km. Det blir svårt att nå de 13 mil jag hade som målsättning.

Tjejjogg

Dagens runda runt Årstaviken var oerhört tung. Benen var helt kraftlösa och det kändes som den sista milen på maratahon. Efetrsom det är lika bra att träna på att inte ge upp redan nu slet jag mig runt viken - med ett personbästa på 13 sekunder. Helt obegripligt med tanke på hur jag kände mig i kroppen.

"Tjejjogg" står det i rubriken. Vad menas med det? Tjejjogg innebär att man lindar en långärmad tröja eller en vindjacka runt midjan. Det är extremt tjejigt att springa med något kring midjan. Kolla nästa reportage från Tjejmilen skall ni se. Jag tog i dag fel rejält på vädrat och drog ut med långärmad funktionströja samt vindjacka. Det blev varmt, riktigt varmt. Efter ett par kilometer var det bara att plocka av sig jackan för att sedan mesigt knyta den runt midjan. Ett sjukt störande moment och det är för obegripligt hur tjejeena orka springa runt så som de gör.

Inställt

En inställd spelning är också en spelning menade Ulf Lundell när han för många år sedan ställde in. I dag tvingades jag ställa in mitt intervallpass eftersom det blev övertid på jobbet. Det blev grillning i stället. Räknas detta inställda träningspass som ett träningspass? Om så är fallet är stora delar av Sveriges befolkning extremt vältränade.

I morgon hoppas jag kunna kompensera med en runda på lunchen. Trots att det är SM-final på kvällen kan det finnas tid på eftermiddagen för ett varv runt Årstaviken. Matchen börjar dessutom 19.30 vilket gör att jag har en halvtimme till på mig före match för att göra alla förberedelser.

Lunchpass

Det blir lite som det bli med inlägg här. Gissningsvis är det ingen större skara läsare som följer denna löparegoblogg men likväl kanske det skall finnas någon kontinuitet i publiceringen.

När detta skrivs är en dag på jobbet snart slut. Här har vi att göra eftersom vi skall spela SM-final på torsdag. För den som inte visste det arbetar jag på Djurgården Hockey. Då spelarna var lediga i dag, de tränar vanligtvis vid lunchtid, passade jag på att ta en tur runt Årstaviken. Den svängen är en mil och terrängen är varierad. Inledningsvis går det utför ned till vattnet men stigen längs vattenkanten är inledningsvis kuperad. Innan man skall över Liljeholmsbron, motvind i dag..., är det ganska platt. På andra sidan bron är det relativt platt och lättspunget hela vägen bort till Skanstullsbron. Efter den skall hela det utförslut som rundan startar med avverkas åt andra hållet, dvs i uppförsbacke. Det är någon kilometers stigning. I dag var det tack och lov medvind uppför vilket inte tillhört vanligheterna.

Lunchpasset rundades av med lite spring i trapporna inne på Hovet samt ett par var nedjogg runt rinken. Nedjogg kanske är fel ord då en sådan skall gå långsamt. Betongen inne på Hovet är sjukt snabbt att springa på och när det är platt och vindstilla går det fort. Nedjoggningskilometern var avklarad på 4.29.

Tidsmässigt gick det bra runt Årstaviken. Det var min snabbaste runda runt viken men det skall tilläggas att det var första gången som det var snö- och isfritt. Rundan var min andra med de nya skorna och hittills är jag inte helt tillfreds. Kanske beror det på att jag rivit av en tånagel lite för mycket?

Första passet med pjucken sprang jag i förrgår. Då avverkade jag 16 kilometer. Det kändes bra flåsmässigt och jag höll ett 4.42 km/h-tempo. Nu gäller det att ligga i fram till loppet. Jag har missat två veckors träning men det känns ändå hur lugnt som helst. Med mina två tidigare lopp i bagaget och kontinuerlig träning i över två år borde räcka som förberedelse. Frågan är om det räcker till de 3.40 jag strävar efter.

I morgon blir det intervaller. Tråkigt, jobbigt men väldigt effektivt och nyttigt.

5 km

I regn och snålblåst genomfördes det första passet efter den envisa förkylningen. Jag hann klämma in en kortare tur efter jobbet och före middagen. Det blev ett par svängar upp och ned för Tegelhagsvägen. Den blygsamma distansen 5 km är bättre än ingenting.

Tanken var att jag skulle ta det ganska lugnt men det blev 4.24 min per kilometer i genomsnitt. Första vändan med de nya skorna får vänta.

Akta rygg kenyaner!

Inte mycket text här på slutet. Ungefär lika lite som jag har sprungit. Förkylningen har blivit hosta i alla fall och snart blir det come-back med löpningen.

Det går i alla fall bra på jobbet. Matcher i Globen innebär att jag springer sjukt mycket i trappor. Alltid något.

idag kom de nya skorna. De ser grymt snabba ut. Akta rygg kenyaner!

Lätt aprilstart

Efter alldeles för lång vila på grund av förkylning togs i förmiddags de första stegen i april. Det blev fem svängar upp och ned för Tegelhagsvägen vilket i slutändan innebär 6,2 kilometer. Skönt att komma i gång med ett enklare pass.

Minst 13 mil skall jag försöka hinna med i april men det blir tufft så länge slutspelet i hockey pågår. Det är jobbkvällar varannan dag. Det blir till att springa på luncherna. 133,3 kilometer sprang jag i april inför min andra mara. Det kan jämföras med de 78,8 km jag sprang i april före första loppet. Stor skillnad i förberedelse där.

Nu när snön är borta är det dags att dra igång med långpass och intervaller. Det är löjligt att jag kan se fram emot något som faktiskt är ganska tråkigt. Löparmupp? Javisst.

Mars

Mars var på väg att bli en riktigt bra träningsmånad trots att vintern vägrade ge med sig. Snömodd, snöslask och is var det vanligaste underlaget under passen.

Från 2 mars fram till 24 mars hann jag med tio pass och totalt blev det 86000 meter löpning. kortaste passet var 5 km långt med det längsta denna månad var 15,6 m. De längre passen kommer bli fler i april när det äntligen blir springbart nere vid Edsviken.

Tiderna har varit skapliga med tanke på hur underlaget har varit vilket bådar gott inför våren. Månadens skräll vara milen inne på Hovet. 50 varv, 10,5 km, runt Hovets rink kutades på smått osannolika 40.53. Helt platt, betong och vindstilla tog min löpning tidsmässigt till nya nivåer.

För att ha koll på alla pass är jogg.se ett utmärkt verktyg. Alla mina pass samlade på ett och samma ställe: http://www.jogg.se/?sida=tdbfull&id=14872

En härlig vårkväll på Stadion

Förkylningen vägrar att ge med sig och när en med jobb fullspäckad påskhelg väntar ser det ut som att träningen får vila ett par dagar. Trist men kanske välbehövligt. Jag kommer att få mina mil ändå under våren och formen känns bra. Med nya snabba skor kommer det att bli ännu bättre.

Värt att notera är att jag under min ofrivilliga viloperiod lyckats få ont i ljumsken. Någon slags låsning har det blivit. Lika låst var det när jag i går kväll satt och huttrade på Stadion. Djurgården mötte BP på Stadion. En mållös match helt befriad från underhållning. Stundtals var det jobbigare att se Djurgården spela boll än det är att genomföra fyra mil på Stockholms gator. Närmast segern var BP som faktiskt lyckades på iväg ett par skott på mål. Annars handlade det mesta om Sharbel Touma. Det vimlar av åsikter om hans återkomst och på läktarna buades det åt dem som buade åt honom och vice versa. Något större katastrof var det inte och lika skönt var det. Hans inhopp i matchen gjorde inget större intryck men å andra sidan är det svårt att spela fotboll när man aldrig får bollen.

Matcher hemma på Stadion tidigt på säsongen brukar var sköna tillställningar i vårväder på ett underlag som i alla fall ser ut som gräs. Det brukar vara mycket folk samtidigt som det alltid ligger en positiv skön stämning i luften. Gårdagens upplevelse var den totala motsatsen. Att spela fotboll i mars borde inte var någon omöjlighet menså som planerna ser ut är det ett skämt. Det är även ett hån mot spelarna som ser så mycket sämre ut än vad de egentligen är - även om de i normala fall inte direkt håller världsklass.

Rubriken på detta inlägg får vara dagens aprilskämt...