Oktober

I natt vreds klockan tillbaka en timme. Då kan det även vara läge att titta tillbaka i backspegeln på oktober som avslutas i dag.

Även om jag inte har skrivit något här på bloggen den senaste tiden om förberedelserna inför Stockholm Marathon 2010 så flyter träningen på. När dessa rader skrivs har jag precis avklarat ett lättare löppass. Överlag har det varit ganska lätta pass den här månaden. Kroppen har inte känts helt hundra och detta kombinerat med lite sömn på grund av en förkyld gnällig ettåring har inte gjort att steget har blivit lättare.

Totalt har jag sprungit vid tio tillfällen den gångna månaden. Antalet löpkilometer blev 73,5. Det är min bästa oktobermånad sedan jag började träna. Förra året sprang jag 56,5 kilometer i oktober. Nästan två mil mer i år! Även september var bättre i år men det beror bara på att jag sprang Lidingöloppet.
Parallellt med löpningen har jag under oktober tränat en del hockey. I samband med de träningarna brukar jag passa på att köra egna skridskoövningar för att få upp flåset. Kombinationen löpning och skridskoåkning är bra och den ger resultat.

Till sist några rader om helgens DIF-matcher. I lördags spelade Djurgården hockey borta mot Timrå och i dag, söndag, var det fotbollsmatch i Gävle mot Gefle. Hockeylaget gjorde en stabil insats mot Timrå och vann komfortabelt med 6-3 trots att Timrå målmässigt var nära för en kort stund. Djurgården tuggade på med fyra jobbande kedjor där alla var med och gjorde jobbet. Kul att Marcus Krüger noterades för tre målgivande passningar. Förhoppningsvis lossnar det för honom nu.

I fotbollsmatchen blev det oavgjort. Djurgården mittback Prince Ikpe Ekong kvitterade till 2-2 i den tredje övertidsminuten. Stor glädje? Nej, inte direkt. Ekong nickade bollen förbi egen målvakt och gjorde således självmål. Gefle pressade på i den andra halvleken och var förvisso värda en poäng. EN poäng som tog dem upp på kvalplats i tabellen. Gefle hade chans att ta sig förbi AIK i tabellen och på så sätt hade självmålet kunnat vara något positivt. Men då Elfsborg vek ned sig mot AIK spelade självmålet ingen roll. Det var onödigt och värdelöst på alla sätt. Ekong har nu gjort självmål två matcher i rad och kanske skall han spela forward med Kennedy nästa säsong. Kennedy gjorde mål bakom motståndarmålvakten i matchen och har den här säsongen nu gjort nio mål. Imponerande.

Två poäng trots fortsatt måltorka

Tim Eriksson startade och avslutade matchen mot Linköping med att tugga knopp på bänken. Först som extraforward och sedan i väntan på att hans straffmål skulle bli godkänt av videodomaren. Målet godkändes och Djurgården kunde trots sin tredje raka match utan spelmål kamma hem två poäng.

Djurgården kom till spel utan två av de största stjärnorna. Marcus Nilson (sjuk) och Marcus Ragnarsson (axel) saknades. Tidigt i matchen fick laget också klara sig utan en tredje. Nils Ekman knäskadades, eventuellt allvarligt, när han bentacklades av Johan Andersson. Tunga avbräck för Djurgården. När Ekman inte kunde fortsätta ersattes han av Tim Eriksson som kom in i matchen med pigga ben. I övrigt såg det ut som det gjort i de senaste matcherna. Laget var uddlöst framåt och skapade få målchanser. Inte heller i powerplay förmådde laget att på allvar hota Linköpingsmålvakten Fredrik Norrenas nolla.

Owuyas första elitserienolla
I Djurgårdens mål stod Mark Owuya. I och med att Linköping var lika uddlösa framåt som Djurgården fick han hålla sin första elitserienolla i karriären. Han har ibland en något säregen stil mellan stolparna men pucken stannar oftast på rätt sida om mållinjen och det är det viktigaste.

Efter 65 mållösa spelminuter fick matchen avgöras på straffar. Djurgården skickade först fram Mario Kempe som elegant lurade upp Fredrik Norrena på läktaren. Kempe han med många vrickningar med både klubba och kropp innan målet var helt öppet för att lägga in pucken med en backhand. Snyggt.

Linköping missade sina två första straffar och därmed hade Tim Eriksson chansen att avgöra. Även han siktade på att dribbla mot Norrena och även denna gång lyckades det bra. Det gick dock inte lika enkelt som för Kempe. Trots att pucken hamnade bakom Norrena dömdes det inte mål. Det var först efter en stunds konversation med videodomaren som Erikssons mål godkändes. Anledningen till samtalet framkom aldrig men gissningsvis var det för att se om pucken studsade på Tim efter det att Norrena hade rört på pucken. Om så hade varit fallet skulle det inte ha blivit mål. På repriserna var det omöjligt att se vilken väg pucken tog in i mål.

Tim får vara nöjd med att ha fått avgöra matchen med sitt mål men hans målnolla är dock fortfarande kvar den här säsongen. Mario Kempes straff räknas som avgörande och räknas därför in i statistiken.

Två viktiga poäng spelades hem men det finns fortfarande en hel del spelmässigt att önska. Oroande också att Nisser Ekman troligtvis är borta en längre period och att Marcus Ragnarsson, enligt Aftonbladet, funderar på att lägga av på grund av sin axelskada.

Bottennapp i Scandinavium

Djurgården nollades för andra gången i rad på bortais när laget föll med 0-3 mot Frölunda i Scandinavium. Siffrorna var smickrande för Djurgården som bjöd på ett riktigt bottennapp.

Hemmalaget, sist i tabellen före nedsläpp, behövde inte förta sig. Djurgården bjöd inte på något motstånd att tala om men var desto generösare överlag inne på isen. Målvakten Mark Owuya storspelade och gjorde sig verkligen förtjänt av lönen. Tyvärr var han en av få som gjorde det i denna match och han är säkert också en av spelarna som ligger långt med i löneligan.

Framåt var Djurgården uddlösa. Få chanser skapades. Frölunda skapade desto fler men det var ändå på individuella misstag som laget kunde göra sina mål. Vid det första målet kantrade hela Djurgården över på samma kant och det öppnade hela isen för ett 2/1-läge som utnyttjades. Tvåan satte Niklas Andersson, ensam med Owuya, sedan han snappat upp pucken efter det att Jimmie Ölvestad ramlat i anfallszonen. Siste målskytt var Robin Lindqvist som framför mål kunde gräva in trean. Några blåmärken efter att ha parkerat där en stund lär han inte ha fått. Det var passivt värre framför mål.

Nya tag för Djurgården på torsdag. Då väntar formsvaga Linköping. Poängbehovet är ännu inte skriande men avståndet till lagen framför ökar för varje omgång utan poäng. En tröst är att matchen spelas på hemmaplan. På Hovet har Djurgården tre raka segrar. På bortais har laget nu två raka förluster och sex spelade perioder utan att göra mål.

SVT briljerar

SVT briljerar i dag med en härlig kort text om Mjällbys Moestafa El Kabir. I rubriken står det att han nästa säsong skall lämna Mjällby för en annan klubb och bli proffs. Bara det är fel i sig. Gissningsvis har han haft fotboll som arbete även i Mjällby vilket då således placerar honom i proffsfacket. I texten får vi även veta att han skall bli utlandsproffs. Han skall spela i en klubb utanför Sverige- Spännande! El Kabir är från Marocko. Vad är man som marockansk proffsfotbollsspelare i Sverige? Jag sätter mina slantar på utlandsproffs…


Länk till artikeln
(Edit: Nu är texten omskriven)

Nyhet på SVT är också att AIK får klara sig utan backen Per Karlsson i dagens match mot Halmstad. Det stämmer förvisso men någon direkt nyhet är det inte. Senast Per Karlsson spelade var i matchen mot BK Häcken som avgjordes 18 september. Det var fem omgångar sedan.

Fotboll och en lördag i Åkers Styckebruk

Fotbollssäsongen går mot sitt slut. Bara tre matcher återstår för Djurgården och den första av dem spelas i eftermiddag. Då möter laget Elfsborg på Stadion. Djurgården spelar om platserna fem till nio samtidigt som Elfsborg ser ut att inte kunna lämna sin fjärdeplats. Det är med andra ord upplagt för en match utan direkt dramatik och spänning. Det Djurgården spelar för är några extra tusenlappar i klubbkassan då en bättre tabellplacering ger en check med ett större belopp. Visst är det viktigt för Djurgården, då det är ebb i kassan, att kunna få in mer pengar men det fungerar kanske inte som något större morot för vaken publik eller spelare.

Då dessa rader skrivs är det bara några timmar kvar till avspark. Regnet öser ned utanför fönstret. Trots det skall det bli kul att gå till Stadion. Det skall bli kul att se laget spela även om det i det blöta underlaget finns en risk för att det kan bli parodi. Men det är klart att det skall vara ett långt uppehåll under sommaren när planerna är som bäst. De behövde väl repa sig eftersom de blev misshandlade med spel ett par gånger i veckan redan i mars.

En lördag i Åkers Styckebruk
Lördagskvällen tillbringades till stora delar i Åkers Styckebruk. Dit åker man bara om man måste. I det här fallet var det för att spela en träningsmatch i hockey. BK Buffalo Borsten hade blivit ditbjudna av IFK Mariefred för att sparra lite inför seriestarten. Mycket till träningsmatch blev det inte. Spektaklet påminde mer om en sjunde avgörande SM-final. Kanske inte spelmässigt men väl humörmässigt. Efter varje avblåsning var det kalabalik och handgemäng. Stubinen på spelarna blev även kortare ju längre matchen gick. Trötta skallar ger griniga spelare. Borsten visade upp en imponerande ineffektivitet i de två första perioderna. Det spelade ingen roll hur öppet målet var när avslut togs. Pucken gick utanför ändå. Ledningsmålet 1-0 kom sent i den andra perioden men efter det var det slut på det roliga. Mariefred, som till stor del bestod av pojkspolingar, vände matchen med en kvittering kort därpå. I den tredje var Borsten slut som artister och hemmalaget kunde vinna med 4-1. Ett resultat som kanske inte riktigt stämde överens med matchbilden.

2.30 minuter lång var bataljen och frågan är om det inte är den längsta matchen jag har spelat. För egen del blev det idel nollor i protokollet. Inget framåt, inget bakåt och inga utvisningsminuter. Ett par avslut på mål blev det i alla fall varav något borde ha renderat i utdelning.

Åkers Styckebruk är förövrigt en riktig avkrok. Jag har varit där många gånger men likväl har jag alltid svårt att hitta. Ligger det längs med E4 eller E20? Det är 50/50 att välja rätt väg i Södertälje på vägen dit. Väl nere i Åkers brukar det bli höger när det skall vara vänster trots att det tydligt syns att det är en åker till höger och att Åkers ligger till vänster. Även på vägen hem lyckades jag köra åt fel håll. Jag får skylla på att det var mörkt och att ena halvljuset på bilen är trasigt...

DIF-surr: Ridderwall tillbaka på måndag

Mälarhöjdens ishall, eller ”Myren” som den också kallas, är i vanliga fall hemvist för Djurgårdens pojklag. I förmiddags fick hallen besök av a-laget som inte fick vara på Hovet på grund av att det var uppbokat. ”Det är någons slags pyramidspel”, förklarade en av spelarna utan att egentligen veta vad det var.

Träning på Mälarhöjden innebär bussresa i full hockeymundering tur och retur. Den mindre glamourösa delen av hockeylivet. Ishallen är dessutom väldigt kall och några av spelarna tränade i med polokrage.

Det var bra tryck i skridskoåkningen på flera håll under den hårda träningen som höll bra kvalitet. Mathias Tjärnqvist var den spelare som stack ut allra mest. Eller han var i alla fall den spelare som var lättast att ha koll på. Han hade lyckats ta fel hjälm och var därmed den enda som hade vit hjälm.
– Bortamatch på tisdag. Det gäller att vara förberedd, skrattade han.



Ridderwall tillbaka på måndag
Samtliga utespelare deltog i passet. I den förra matchen saknades Marcus Ragnarsson men han var med och körde för fullt i dag. Det var bara målvakten Stefan Ridderwall som saknades men glädjande är att han kommer att träna med laget igen på måndag. Det innebär att Tim Sandberg återvänder till Sundsvall.

En spelare som varit väldigt duktig i de senaste matcherna är Josef Boumedienne. Förklaringen till hans fina spel hittar vi i det täta spelschemat.
– Jag gillar när det är mycket matcher. Nu börjar jag komma igång och det känns bra, säger han och skiner upp när målet mot Brynäs kommer på tal:
– Såg du? Det var Bom-bom, skrattar han.

På tisdag är det bortamatch mot Frölunda. Djurgården har ledigt i morgon söndag för att på nytt träna igen på måndag. Då är laget tillbaka på Hovet igen.

Bilderna är från 2008 och har således inte mycket med dagens test att göra med undantag för att de är tagna i och utanför Mälarhöjdens Ishall.

Superkedjan

I går spelade Djurgården borta mot HV71. Det blev förlust med 0-2 och det är inte mycket att skriva om det. Försvarsmässigt har Djurgården spelat upp sig och backarna ser mycket tryggare ut med pucken än i början av säsongen. Det bådar gott inför framtiden. Framåt var det desto tunnare. Detta trots att spelare som Daniel Widing, Marcus Nilson och Nils Ekman fanns utspridda i kedjeformationerna.

När laget mötte Brynäs hemma på Hovet i tisdags spelade trion tillsammans. Om uttrycket ”Superkedja” någon gång skulle användas var det då. Jag gör det nu i stället. Hade någon sagt till mig före säsongen att de tre skulle bilda kedja i Djurgården hade jag skrattat. Jag hade också skrattat om någon hade sagt att den trion med 30 matcher tillsammans bara skulle ha gjort 10 poäng. Nu är detta sanning.

Djurgården behöver få igång produktionen från sina stjärnor. Lyckas laget med det kommer laget inte att bli nollat som mot HV71 och laget kommer dessutom att klättra snabbt i tabellen. Som tur är går det fort i hockey och varje match lever sitt eget liv men just nu verkar alla tre ha en bit kvar till de förväntningar och förhoppningar som ställts på spelarna. Men viss kan man skönja en uppryckning i till exempel Nisse Ekmans spel?

Målvakternas skräck

DIF-forwarden Patrick Cehlin har de senaste veckorna blivit målvakternas skräck. På kort tid har han på ett eller annat sätt drabbat samman med tre stycken.

Först att drabbas var den egna målvakten Stefan Ridderwall. På en träning ett par dagar före matchen mot Timrå 7 oktober rammade han sin målvakt när han försökte ta sig förbi backen Stefan Lassen i en 1/1-övning. Smällen tog olyckligt och Ridderwall drabbades oturligt av en hjärnskakning. Stefan har missat de senaste matcherna på grund av smällen och det är fortfarande oklart när han är tillbaka i spel.

Målvakt nummer två att ställas mot Cehlin, eller ”Sillen” som han kallas, var Frölundas Joakim Lundström. I ett friläge mot honom blandade Patrick både köttande och teknik. Samtidigt som han körde en garagefint körde han även in målvakten i målet. Resultatet av mixen blev ett djurgårdsmål.

Senast mot Brynäs var det dags igen. Motståndarnas målvakt Niklas Svedberg fick för sig att han skulle blanda sig i ett gruff som var framför hans mål. Det slutade med att Patrick Cehlin först fick av Svedberg masken för att följa upp det med att sänka målvakten till isen. 1-0 till Cehlin. Efter matchen fortsatte duon sin batalj. Enligt obekräftade uppgifter skallade Cehlin Svedberg vilket fick målvakten att gå bananas och bjuda på ett potpurri med obscena gester. 2-0 till Cehlin.

I kväll tar sig Djurgården an HV71 på bortais. Daniel Larsson eller Andreas Andersson får se upp. Målvaktsskräcken Cehlin är med i matchen!

Storken

Tidigare här i bloggen skrev jag att jag kallade Staffan Kronwall för ”storken” (bild) senast han spelade i Djurgården. Givetvis har det med hans längd, 193 centimeter, att göra men efter att ha sett honom i två matcher har minnet friskats upp mera. Anledningen till namnet är givetvis att han spelar med för korta, alternativt väldigt uppdragna, byxor vilket gör att han ser extra lång ut. Det blir storkben helt enkelt. Bloggen har inte forskat i om varför han har byxorna som han har men återkommer i detta viktiga ärende så fort något nytt kommer upp.

Spelmässigt har Staffan kommit till sin rätt i sina två första matcher i Djurgården. Han spelar vårdat och värderar situationerna bra. Defensivspecialisten Kronwall vågar även följa med upp i offensiven och det har redan resulterat i två assister.

Makalös vändning i underhållande match

Publiken på Hovet fick full valuta för pengarna när Djurgården tog emot Brynäs. Hemmalaget vände ett 0-3-underläge till en 4-3-seger i en underhållande match med många udda sekvenser och händelser.

Gästerna Brynäs startade bäst. Ett tidigt ledningsmål gav dem taktpinnen och när sedan DIF-målvakten Mark Owuya enkelt släppte förbi sig tvåan och utespelarna sedan följde upp med att titta på när de gjorde trean talade det mesta för bortaseger. Men ett målvaktsbyte och pricksäkra backar såg till att så inte blev fallet.

Efter den första perioden valde Hardy Nilsson att byta målvakt. Tredjemålvakten Tim Sandberg, som vanligtvis är utlånad till Sundsvall, kastades in när Mark Owuya hade en tung dag på jobbet. Sandberg har spelat närmare en period i elitserien tidigare men det är några säsonger sedan. Att rutin sakandes syntes inte. 21-åringen spikade igen och gjorde flera kvalificerade räddningar i period två och tre. Det gav Djurgården chansen att komma i kapp och gå förbi.

Andreas Holmqvist inledde tidigt i den andra perioden med ett stenhårt skott rakt upp i krysset bakom Brynäs-målvakten Niklas Svedberg. Näste back att hamna i målprotokollet var Oscar Eklund som snyggt satte tvåan. Kristofer Ottosson spelade fram till målet som kom bara sekunder efter det att han hade kommit in på isen efter en av många djurgårdsutvisningar.


Domarparodi
Domarna är värt ett eget kapitel efter den här matchen. Pehr Claesson delade sysselsättningen med schweizaren Karol Popovic. Resultat av deras samarbete var parodi och allra värst var det när en förbannad Marcus Nilson fick ett personligt straff. Popovic pekade mot spelargången för att markera att Nilson hade spelat klart. En vansinnig Nilson stormade av isen och slängde i ilska klubban i spelargången. När Nilson lämnat isen lät speakern meddela att han fått ett tiominutersstraff och förvirringen blev total. Varför lämnade han matchen när han bara fick en tia? Förklaringen kommer snart.

Starten av den tredje perioden drog ut på tiden. Domarna kom inte ut på isen och frustrerade spelare åkte varv efter v arv inne på isen i väntan på dem samtidigt som publiken buade. Domarna var snällt sagt mindre populära. Även Marcus Nilson var med på isen före den tredje periodens start eftersom en tia inte skall innebära att man visas till omklädningsrummet. Nilson visades dock av igen med motiveringen att han inte får komma tillbaka till en match han lämnat. Att Nilson lämnade för att Popovic visade honom av isen spelade ingen roll. Att Popovic gjorde det beror på att regelboken i Schweiz inte är som i Sverige. I Schweiz har man spelat klart om man tilldelas in tiominutersutvisning. Att samma regler inte gäller i Sverige hade rättskiparen missat. Än en gång har det visat sig att det internationella domarutbytet som görs mer stjälper än hjälper.

När domarna vågat sig in på isen och släppt pucken för att sätta igång den tredje perioden började Djurgården jakten på en kvittering. Den kom omgående. Josef Boumedienne satte backmål nummer tre när han efter sex sekunder i spel 5/4 satte en präktig stänkare i nättaket.

Nästa intressanta sekvens kom ett par minuter efter målet. Målvakten i Brynäs, Svedberg, kaxade med Patrick Cehlin när det blev rörigt framför mål. ”Sillen” svarade med att sänka Svedberg. Den griniga matchen avgjordes av Mario Kempe. Nyförvärvet tog raka vägen mot mål och satte klubban i isen. Daniel Brodin, som trampade in i zonen på högerkanten, satte pucken på Kempes blad och 4-3 var ett faktum. Djurgården hade gjort en makalös vändning i en sanslös match. Tack för det Djurgården och tack för det domare.

Niklas Svedberg var inte populär på Hovet trots att det var han som for i isen när han drabbade samman med Cehlin. Och mindre populär blev han när han efter matchen gruffade med Jimmie Ölvestad. Han bemötte visselorkanen från publiken genom att moget vifta med sitt längsta finger. Inte många vuxenpoäng där.

Ett konstaterande

Det gick inte fort på vägarna i södergående riktning tidigare i kväll. Det tog nära en timme att åka från Helenelund till Hovet. Hastigheten var så låg att jag konstaterade att det hade gått snabbare att springa sträckan.

På Hovet tar DIF emot Brynäs och det går inget vidare.0-3 efter en period.

Staffan Kronwall och en kvällsjogg

Hösten är här på allvar och i morse var marken täckt av frost. ”Snåljåparna” i grannskapet som har valt att inte ha garage fick skrapa rutorna på bilen. Med kylan och hösten kommer också frisk luft. Det gör att löparrundorna blir väldigt behagliga. Dagen rundades av med en sväng runt Helenelund som jag ha r valt att kalla Helenerunt. En 7,6 kilometer relativt lättlöpt sträcka.

Jag har laddat ned en applikation till min telefon som heter My Tracks och den fungerar kortfattat som en GPS. Den mäter sträckan jag springer men den tar även med höjdskillnad och annat smått och gott. Siffrorna säger mig inte speciellt mycket men jag har fått bekräftat att mina tidigare mätningar stämmer bra med det som My Tracks visar. Det skiljer något hundratal meter lite här och där.

Benen var pigga även denna runda. Det är som vanligt på hösten när jag blandar upp löpträningen med skridskoåkning. Det ger omgående resultat. Helenerunt sprang jag senast 30 november förra året. Då sprang jag på 35.20. I dag tog jag mig i relativt lugnt tempo runt på 34.45. Det händer en del tidmässigt fast det egentligen inte känns.

Staffan Kronwall
Vi rundar av med lite hockey. Djurgården offentliggjorde nyss att backen Staffan Kronvall kommer att spela för laget resten av den här säsongen. Jag minns att jag kallade honom för ”Storken” när han var här senast. Det var från säsongen 02/03 fram till 04/05. Jag vet inte riktigt vad Toronto såg i honom då men säsongen därpå gjorde han 34 matcher för Maple Leafs. Därefter har det mest varit farmarlagshockey för hans del i Nordamerika. Staffan har även tillhört Washington och Calgary men även i deras organisationer har det mest blivit spel i AHL. Totalt fick han göra 66 NHL-matcher under sina fem säsonger i Nordamerika. Fyra poäng gjorde han. Det skall bli spännande att se om och i så fall hur han har utvecklats sedan han spelade i Djurgården senast. Uppenbarligen har han inte fallit NHL-lagen i smaken men det behöver inte betyda att han inte har utvecklats mycket som spelare i AHL. I AHL har han varit bra mycket produktivare än vad han brukar vara. 100 poäng på 193 matcher är inte illa för en back som skall ha sina kvaliteter i defensiven.

I Marcus Ragnarssons frånvaro har Djurgården saknat en riktigt hård defensiv back. Djurgården skulle behövt en riktigt bra variant av Lance Ward. Nu startar vi med Staffan Kronwall och sedan återstår det att se hur bra han är. Det är bara att hålla tummarna för att Kronkalle Junior kliver in och tar över rollen som vår ledande tuffa defensiva back! Välkommen Staffan.

Jullehockey

I dag blev det ett besök på Hovet. Den här gången för att se Djurgårdens J20-lag ta sig an Mora IK. Juniorhockeyn är intressant att följa och den skiljer sig mycket från den hockey som spelas i elitserien. Även om struktur finns i spelet är det ofta individuella prestationer som fäller avgörandet. Det kan röra sig om snygga soloraider eller sanslösa indianare med mål som följd.

Förra säsongen hade Djurgården J20-lag det tungt. Laget missade både Superelit och slutspelet. Det kommer laget inte att göra i år. Även om matchen mot Mora var mindre bra vann laget komfortabelt. Jag lämnade efter två perioder, då ställningen var 3-3, och av det jag så var Djurgården det klart bättre laget. Motståndarna det effektivare laget. J20-laget har en jämn trupp den här säsongen men ett par spelare höjer sig över mängden även i amatörexperts ögon. Forwardsduon Marcus Sörensen och Mika Zibanejad sticker ut lite extra. Den sistnämnde var i denna match tämligen osynlig medan Sörensen låg bakom många långa anfall. Han gjorde dessutom ett mål. Efter det att jag lämnat Hovet gjorde Djurgården tre mål i den tredje perioden och visade där att laget var klart bättre än Mora inte bara spelmässigt utan även målmässigt.

I laget spelar även Marcus Krügers två år yngre lillebror Måns (född 1992). De är oerhört lika varandra på isen. I alla fall sett till hur de tar sig fram på isen. Lillebror är precis som storebror vara en duktig framspelare. Av de sju poäng har han gjort hittills är fem målgivande passningar. Marcus har ofta också fin statistik i +/-och är sällan inne på baklängesmål i spel 5/5. Detsamma gäller lillebror Måns. På tio spelade matcher har han varit inne på ett (1) baklängesmål i spel 5/5. Bröderna har samma skridskoåkning. En markant skillnad mellan dem är att Marcus är vänsterskytt och Måns högerskytt.

På läktaren följdes matchen av bland annat Kent Nilsson och Robert Nordmark. Före detta spelare som i dag jobbar som agenter för NHL-lag.

Jullarna är intressanta att se och ett besök på Hovet rekommenderas. Nästa helg spelar laget hemma på fredag, lördag (på Stora Mossen) och söndag.

Pigga ben, slöa fingrar

Lördagsförmiddag och jag har precis kastat i mig en kebab inköpt nere i Helenelunds fashionabla centrum. Fingrarna har inte direkt jobbat hårt på tangentbordet den senaste tiden men nu är det dags för ytterligare ett inlägg här i bloggen.

De slöa fingrarna kompenseras av ett par pigga ben. I går sprang jag en sväng i terrängspåret och benen svarade bra. Tiden blev mer än godkänd trots att jag verkligen tyckte att jag sparade på krafterna. Ett par dagars vila gjorde visst susen. Gissningsvis var tyvärr inte tillräckligt utvilad när jag sprang Lidingöloppet vilket gjorde att det kändes tungt. Det kanske inte var allt för bra efter hockeyträningen, som var tisdagen samma vecka som loppet, köra på med många olika skridskoövningar. Efter alla var och start/stopp var jag rejält slut och benen verkade inte hinna återhämta sig till startskottet. Nu var Lidingöloppet bara ett långlopp för att få träning till maraton och då kvittar det lite att jag var seg i benen. Eftersom det var första loppet blev det ändå personbästa…

I övrigt rullar dagarna på här hemma. Eftersom jag inte jobbar för tillfället blir det mycket tid med Theo. Det är hur kul som helst att vara med honom på dagarna även om det är skönt när han sover middag. Då rotar jag i skivarkivet och dammar av gamla skivor som har låg rotation. I veckan fick Live och The Afghan Whigs luftas. På skivorna finns många bortglömda pärlor som är värda ett bättre öde än att hamna i total glömska.

Golf hinner jag också med att spela nu. Spela är kanske fel ord men på banan är jag i alla fall. I veckan blev det inte många poäng men ett par par och en tjusig birdie lyckades jag peta i på Botkyrka GK. Banan är i toppskick! På tisdag blir det ett nytt besök där. Kanske skall vi då hyra en bil för att på så sätt kunna hinna med två rundor. Det gäller att passa på.

Ölvestad visar vägen?

För tillfället går det tungt för Djurgården i hockeyns elitserie. Bara en vinst på sex matcher. I veckan föll laget mot både AIK och Luleå hemma i Stockholm. På fredagsträningen var det aningen spänt och de svaga resultaten sätter gruppen på prov. Träningen flöt på som vanligt under den första timmen och det såg varken bu eller bä ut. Passningarna satt där de skulle vilket fick övningarna att flyta på bra men närkampsspelet var möjligen aningen svagt. Det sistnämnda fick Jimmie Ölvestad att tända till. I en två-mot-två-övning manglade han på rejält nere i sarghörnet för att visa hur det skall se ut på träningen. En väckarklocka verkade ringa inom gruppen för efter det var det kamp i varje moment. Intensiteten höjdes rejält och det var hård kamp och grinigt i varje moment. Det var befriande att se.

Nu åtestår det att se om väckarklockan ringde rejält och att spelarna tar med sig intensiteten från slutet av träningen till nästa vecka. Tryckte grabbarna på snooze och somnade om kan det bli tufft även på tisdag när laget spelar nästa match. Den spelas hemma på Hovet mot Timrå.