Bergtoft show!

Efter hockeyderbyt i tisdags väntar fotbollsderby på söndag. 2003 blev Stefan Bergtoft stor matchhjälte när han på Stadion avgjorde en cupmatch på övertid mot AIK. Med ett skott via ribban och in bjöd han på "Bergtoft show"I dag är Stefan fritidsledare men skorna han sänkte AIK med är fortfarande aktiva på gräs. De fungerar ídag som skor för gräsklippning i brant slänt.

Hemma på heltid

Sedan lite mer än en vecka tillbaka är jag hemma på heltid. Det betyder mer tid med Theo och mer tid till att göra annat. Bland annat kunde jag igår damma av golfklubborna som jag trodde hade gjort sitt för den här säsongen. Tillsammans med Grannen och Lang hackade jag mig igenom ett varv på Botkyrka. Det kändes att det var två månader sedan jag spelade. Svingen och bollträffen var inte direkt bra. Nästa vecka blir det mer golf.

I tisdags var det hockeyderby mellan Djurgården och AIK. Det var åtta år sedan lagen möttes. Med tanke på vilka spelare som spelar i respektive lag var Djurgården på förhand stora favoriter. Tyvärr blev Djurgården förmedrade på isen och insatsen lämnade mycket att önska. Jag skämdes på läktaren. Uppryckning krävs!

aik-DIF

*gömmer mig bakom skämskudden*

En unik match

Det är åtta år sedan Djurgården mötte AIK i ett hockeyderby. I dag är det dags igen. Globen kommer att koka och alla kommer att dra paralleller till senast det spelades derbyhockey i elitserien mellan lagen. Paralleller till den tid då det var fantastisk stämning på derbyna med två stora klackar. Derbyromantiseringen stämmer dock inte och det som kommer att utspela sig klackmässigt i Globen denna kväll har aldrig skådats. Klackarna i dag kommer att bestå av över 2000 personer på vardera kortsida.

Senast det begav sig var klackarna från 500 upp till 800 personer stora. Det som skall bli intressant att se är om Globen och elitserien är redo att ta emot den supporterkultur som under åren av derbyfria elitseriesäsonger har vuxit sig väldigt stor med hjälp av fotbollsallsvenskan. Min gissning är att så inte är fallet men lita på att det, oavsett hur det går ikväll, kommer att bli en kväll att minnas.

Oavsett vad kvällens match på läktarna kommer att jämföras med kommer det att vara en unik och historisk upplevelse. Myten om att det var bättre förr och att det nu är lika bra som då är ungefär lika stor som den om Hammarby och deras glada supportar och roliga fotboll. Rådet från mig till dig är att inte gå på den – myten alltså.

Matchmässigt hoppas jag att Djurgården drar nytta av de är ett kalrt mycket bättre lag än AIK. Djurgården måste hålla uppe tempot. Viktigt är att få ned pucken i motståndarnas zon och där direkt sätta press på dem. Tempomässigt är Djurgården ett par klasser bättre än AIK och det måste spelarna dra nytta av. Gör Djurgården det kommer det att bli en klar seger. Lyckas AIK grisa ned tempot kan det sluta annorlunda. Låt så inte bli fallet.

Tilläggas kan även att det bara kommer att vara svenska spelare på isen i matchen eftersom Djurgårdens dansk Stefan Lassen är skadad. Majoriteten av spelarna i lagen kommer dessutom från Stockholm. Mer stockholmsderby än så kan det inte bli i svensk idrott 2010.

Lidingöloppet

I går avverkade jag mitt första Lidingölopp. Ovissheten var stor före loppet. Jag kände inte till banan och jag var osäker på min form. Banan, som jag visste var kuperad, var faktiskt mer kuperad än jag trodde. Det var upp och ned mer eller mindre hela tiden och ju närmare mål man kom blev backarna både längre och brantare. Mina ben svarade ganska bra i backarna men slätlöpningen kändes inte bra.

Någonstans i baktankarna anade jag också en förkylning vilket gjorde att inte drog upp något vidare tempo. Det gjorde att jag missade mitt mål att springa under 2.40 med fyra minuter. Jag tyckte att det var ett ganska lågt uppsatt mål men det känns i alla fall bra att ha gått i mål. Sista milen var tung och de sista kilometerna var säkert 1500 meter i stället för 1000 meter men likväl hade jag mycket krafter kvar när jag kom in på upploppet. Som vanligt kunde jag unna mig en rejäl tempoökning vilket påvisar att jag kanske kunde ha sprungit några minuter snabbare. Återstår nu att se om det blir ett nytt försök nästa höst. Loppet var ganska roligt att springa och det känns verkligen som en bra del i marathonträningen. Sannolikheten att jag skulle få för mig att pressa in ett tre mil långt terrängpass i träningen är ganska liten…

Min placering i loppet blev 3081. Hur jag fladdrade upp och ned i resultatlistan under loppet gång är i skrivande stund inte klart. I mina marathon har jag klättrat många placeringar under den sista milen men så tror jag inte att det blev i går- trots spurten. Första milen sprang jag på ungefär 52 minuter, den andra och den tredje sprang jag tog 56 minuter vardera. Kanske borde jag ha höjt tempot under den andra milen? En mil som skall vara lite mindre tung än den sista.

Valdag

I dag är det valdag. Om någon timme skall familjen ta en promenad till röstlokalen. Till skillnad från tidigare val har jag denna gång försökt att läsa på och även ta del av de debatter som varit på TV den senaste tiden.

Läget är annorlunda det här valet än tidigare eftersom jag inte längre bor ensam i en etta och bara har mig själv att tänka på. Nu är det viktigaste för mig att Theo framöver skall få så bra förutsättningar som möjligt. Givetvis har jag även tittat lite på hur min och Saras ekonomi (pengar in - pengar ut) kommer att se ut om det blir rött eller blått. Det blev samma färg vilket gjorde valet i detta val enkelt.

Löpningen går äntligen framåt även om gårdagens träningspass bara blev hälften så långt som jag hade tänkt. Tanken var att jag skulle springa 2,3 mil men då regnet började vräka ned efter nio kilometer valda jag att springa intervaller hem i stället. Det kändes bra i benen då men det berodde givetvis på att jag tidigare under rundan sprungit i ett lågt tempo strax över fem mniuter per kilometer. Ett par pass till blir det innan Lidingöloppet som nu sex dagar före start känns längre än Stockholm Marathon.

Igår fick iPoden välja bland alla spår den är proppad med. Den valde bland annat att spela "Got some" med Pearl Jam. En riktig energikick!

Åtta dagar kvar

Dagarna går snabbt. Snart är det bara en vecka kvar till Lidingölöoppet. Theo verkar vara mest laddad inför det. Han sjunger ett par timmar varje natt bjuder mig och Sara på sömnbrist. Sömntimmarna den här veckan har varit lätträknade.

Kul den här veckan är att min hockey har dragit igång. Vi tränade för första gången i tisdag och det var ovanligt bra tempo och kvalitet för att vara på den låga nivå vi spelar.Jag tar isträningarna som tillfällen att träna upp flåset på. Förutom de 90 minuter vi tränade på is sprang jag före passet tre kilometer på Brunnas löparbanor. Vädret var uruselt och det blåste lika mycket som det regnade. Det gäller att trotsa vädret. Jag pinade mig runt på 13.35 vilket betyder 4.32 per kilometer. Efter träningen jobbade jag med flåset och syreupptagningen. Fem tvåvarvare runt rinken med ett varvs vila emellan. Det blev även några start och stopp i tekningscirkel. Det suger bra i benen men är också väldigt nyttigt.

Djurgårdens fystränare Patric Högberg frågade i veckan om jag var redo för ett nytt VO2 Max-test. Jag tackade för möjligheten men bad att få vänta till senare. Det känns fortfarande trögt i benen efter den långa förkylningen.


Snart är det dags för elitseriepremiär. HV71 kommer till Hovet. Jag är ledig och får följa matchen som "vanlig" åskådare. Det kommer att kännas både skönt och annorlunda.

Nu startar hockeyn!

Just för stunden sover Theo middag efter att ha avklarat ett pass på öppna förskolan. Då är det läge att skriva av sig lite i bloggen.

Efter en fullmatad helg passade Theo på att bjuda oss på en helvetesnatt. Det blev mycket skrik och lite sömn vilket gjorde att veckan inleddes i koma. Theo var hemma hos farmor från lördag till söndag vilket gjorde att vi hade lite tid på oss själva att uträtta diverse saker på. På lördagskvällen syddes det gardiner och skruvades möbler till Theos nymålade rum. Tyvärr var hyllan vi köpte inte i bästa skick vilket gjorde att det blev en extratur på kvällskvisten till IKEA i Barkarby.

På söndagsförmiddagen red jag islandshäst för första gången. Det var en trivsam upplevelse och det var lättare än jag trodde att ”köra” häst. Det kommer garanterat att göras igen. SDirekt efter var det raka spåret till Stadion där Djurgården mötte Örebro. DIF gjorde en väldigt bra match och vände underläge till seger. För första gången på länge kändes det också som att det klickade mellan spelare och publik och att vi verkligen tillsammans vände matchen. Kul!

Träningen går framåt men det går långsamt. Före islandshästridningen körde jag ett varv i terrängspåret. Benen känns ganska pigga i uppförsbackarna, vilket är positivt, men slätlöpningen är väldigt trög nu. Det känns fortfarande inte bra inför Lidingöloppet. I kväll har jag min första hockeyträning vilket öppnar för lite intervallträning på skridskor. Det är bra för andningen.

Min löpning brukar få ett uppsving när den träningen blandas med hockey. Det skall bli kul att snöra på sig rören igen. På jobbet har jag fått en viss hockeyabstinens när jag har sett laget (DIF Hockey) träna. En klubbeställning är också gjord och förhoppningsvis får jag leverans från Ö-vik i helgen. Fram till dess får jag spela med fjolårets klubbor. Det skall nog gå bra det med…

På torsdag startar även elitserien i hockey. Djurgården möter HV71 hemma på Hovet. Äntligen är det igång. För egen del är jag ledig på matcherna framöver eftersom de spelas när jag är pappaledig. Då blir det till att passa på att umgås med kompisarna samt att ta med Theo på lördagsmatcherna.

Oysterhead och pappaledigt

Nu är det september och det innebär att jag har börjat min deltidspappaledighet. Två dagar i veckan, tisdag och torsdag, är jag hemma med Theo. Hur kul och avkopplande som helst. Vi har varit på öppna förskolan två gånger samt träffat Micke och Sixten inne i stan en dag. Sixten och Theo plöjde runt i Kulturhusets barnbibliotek.

Lidingöloppet närmar sig med stormsteg och det är bara 15 dagar kvar till loppet. Träningsmässigt har den senaste tiden varit usel. Den förkylning Theo bjöd på i samband med sin ettårsdag har inte släppt och träningen har då följaktligen blivit lidande. I skrivande stund sitter jag ändå med träningsvärk för i förrgår vågade jag mig ut på en enklare runda i kvällskylan. Det blev Tvåvarvarvaren (7230 meter) som är en lättsprungen runda i Silverdal. Det känns verkligen inte bra inför loppet 25 september.

I dag blev det två skivimpulsköp. Först plockade jag på mig Iron Maidens nya för fyndpriset 90 kronor. Senare inhandlades Oysterhead. Har du inte hört talas om dem? Det hade inte jag heller men det faktum at Les Clayppol spelade bas på skivan gjorde den intressant. 50 kronor slantade jag upp för den. Claypool spelar förövrigt bas i det något mer kända bandet Primus.