För bara ett par minuter sedan beställdes de skor som skall hjälpa mig att pallra mig runt Sthlm Marathon. För tredje året i rad blir det ett par Adidas men den här gången blir det ett par i herrstorlek.
De två tidigare paren har suttit mycket bra men när distansen har blivit för lång, vilket en marathondistans är, har naglarna blivit blå och blodiga för att sedan ramla av. Två år på raken har sambon Sara suttit med nya strumpor och första förband utanför Skansen vilket har lockat till pitstopp och omplåstring. Detta skall inte upprepas i år och det kommer också innebära att jag kortar av tiden med ett par minuter där.
Vilka skor jag köpte? Det blev ett par Adistar Salvation 2 och de har handlats på startfitness.co.uk. Klart prisvät men mycket dyrare än de skor jag köpte inför förra maran. De skorna kostade 350 kronor efter diverse rabatter och andra prissänkningar. Kanske billigast i hela loppet?
Så fort förkylning har lämnat min kropp är det dags att sätta fart igen. Många mil skall springas i april.
I morgon blir det Stadion. DIF-BP och Sharbel Touma. En spännande mix. Före match blir det ett par kalla friska prippar.
tisdag 30 mars 2010
Lite längre, lite bättre
Vägen till Stadion och vägen till en bättre tid skall klaras av genom att springa lite mer varje månad jämfört med förra året.
Före mitt första marathon hade jag sprungit lite mer än 38 mil och mitt längsta träningspass före loppet var strax över 2 mil långt. Det var även mitt enda pass över två mil. När jag började träna hade som som mål att springa på 3.30. Att springa varje mil under 50 minuter borde inte var någon orimlighet tyckte jag då. I dag tycker jag att mitt första lopp, med sluttiden 4.09.52, har bragdstämpel på sig. 38 mil är extremt få mil före ett maratahon och att avverka ett långpass på två mil före loppet är lika illa det. Den sista milen i det första loppet är en obeskrivlig upplevelse. Det går inte att förbereda sig på den pina som den innebär. Den bästa förberedelsen är att springa den en gång för att till nästa gång ha dragit lärdom av det första försöket.
Nu åter till förberedelserna. Målet är alltså att springa lite mer varje månad än jag gjorde förra året. Det har gått bra i januari och februari men nu i mars riskerar jag att komma efter om jag inte ger mig ut i kväll eller i morgon. 88,7 km skall slås och just nu ligger jag på 86,2 km. Det blir till att trotsa förkylningen och ta ett pass för statistiken i kväll.
Lite längre skall göra tiden lite bättre det här året. I april skall det springas längre än 133,7 km.
Före mitt första marathon hade jag sprungit lite mer än 38 mil och mitt längsta träningspass före loppet var strax över 2 mil långt. Det var även mitt enda pass över två mil. När jag började träna hade som som mål att springa på 3.30. Att springa varje mil under 50 minuter borde inte var någon orimlighet tyckte jag då. I dag tycker jag att mitt första lopp, med sluttiden 4.09.52, har bragdstämpel på sig. 38 mil är extremt få mil före ett maratahon och att avverka ett långpass på två mil före loppet är lika illa det. Den sista milen i det första loppet är en obeskrivlig upplevelse. Det går inte att förbereda sig på den pina som den innebär. Den bästa förberedelsen är att springa den en gång för att till nästa gång ha dragit lärdom av det första försöket.
Nu åter till förberedelserna. Målet är alltså att springa lite mer varje månad än jag gjorde förra året. Det har gått bra i januari och februari men nu i mars riskerar jag att komma efter om jag inte ger mig ut i kväll eller i morgon. 88,7 km skall slås och just nu ligger jag på 86,2 km. Det blir till att trotsa förkylningen och ta ett pass för statistiken i kväll.
Lite längre skall göra tiden lite bättre det här året. I april skall det springas längre än 133,7 km.
måndag 29 mars 2010
Varför?
Varför?
Tack vare- eller på grund av en kompis som fick för sig att han skulle springa. Tidigare har det i bakhuvudet funnits en tanke på att springa loppet men det har aldrig blivit av. Nu när han hade anmält sig ville jag inte vara sämre. Beslutet togs i nyktert tillstånd i november 2007.
Skor?
Varför gå till Löplabbet för att få veta att man behöver de dyraste skorna pga pronation när man kan kliva ned på Adidas outlet i sjöstaden och handla billigt? Med rabattkortet i handen klev jag in i butiken, tog sikte på skohyllorna, för att sedan testa. Ett par stamp i betonggolvet senare var det första paret löparskor införskaffat. Jag var min egen expert. Nu hade jag det väsentligaste för att komma igång. Det här kändes bra och jag kom billigt undan.
Support?
Är du inte klok? Glöm att du klarar det där? Vet du hur långt det är?
Ungefär noll personer trodde att jag skulle komma igång med träningen. Med den supporten i ryggen är det svårt att inte börja träna...
På bilden ovan syns de första skorna. Ett par fräsiga Adidas Adistar Control 4 som väger 355 gram. De kostade strax under fyrsiffrigt belopp och får ses som ett bra köp trots att det visade sig vara en tjejmodell.
Bloggstart
5 juni skall jag springa mitt tredje Stockhom Marathon. Förutom att 4,2 mil är långt är det en lång väg att ta sig dit. Det krävs en del träning för att loppet skall vara någorlunda lagom obehagligt.
Från och med nu, när jag sitter förkyld vid datorn, skall jag blogga om vägen till målet på Stockhom Stadion. Värdelöst vetande om min regelbundet oregelbundna träning och lite annat smått och gott från mina två lopp kommer att levereras här på bloggen.
Det kan även hända att jag bloggar om det som sker på Stadions gräs eftersom jag sedan länge följer Djurgården Fotboll. Nu på onsdag är det dags för den första hemmamatchen inför publik och då är jag självklart där. Första matchen, den mot Häcken i Borås, såg jag på plats men sedan sonen Theos ankomst har det blivit färre bortaresor.
Från och med nu, när jag sitter förkyld vid datorn, skall jag blogga om vägen till målet på Stockhom Stadion. Värdelöst vetande om min regelbundet oregelbundna träning och lite annat smått och gott från mina två lopp kommer att levereras här på bloggen.
Det kan även hända att jag bloggar om det som sker på Stadions gräs eftersom jag sedan länge följer Djurgården Fotboll. Nu på onsdag är det dags för den första hemmamatchen inför publik och då är jag självklart där. Första matchen, den mot Häcken i Borås, såg jag på plats men sedan sonen Theos ankomst har det blivit färre bortaresor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
